Enligt baksidan på detta vykort så ser vi här Stockholms ”brevlådetömmare” – i alla fall sju stycken av dem. Kortet är taget 1923 och det hela har fungerat sedan 1918. Vissa kallades ”posttransportörer”. Då handlade det inte bara om brevlådor. Efter 1928 började man använda bilar i stället. Motorcyklarna fick då svara för expressutdelning i stadens ytterområden.
Posten tycks ha valt driftsäkra Harley-Davidson från – förstås – tidigt 20-tal.
De tuffa uniformerna påminner inte så litet om de amerikanska, som skymtar då och då på de gamla stumfilmerna. Låt oss hoppas att det fanns regnkläder!
Det var nog ett stressigt arbete, eftersom den lokala postutdelningen i Stockholm var två gånger per dag – i det kontorstäta City under en period t o m tre gånger. Det var alltså fullt möjligt att inom själva staden på förmiddagen posta ett brev, som sedan nådde adressaten samma dag! Ett eventuellt svar kunde anlända redan dagen därpå.
Brevväxling var det naturliga sättet att ”pratas vid”, eftersom det var tunnsått med bostadstelefoner och det fanns naturligtvis inte vare sig fax eller mobiler. Däremot fanns s k ”telefonkiosker” för allmänt bruk. Att träffas öga mot öga var också lättare än nu, eftersom spårvagnarna gick tätt och Stockholm var mindre.
Vykort var minst lika vanliga som brev. Studerar man texterna på gamla vykort, så förvånas man över att hälften av textutrymmet i väldigt många fall upptas av en ursäkt av typen ”Skulle gärna ha skrivit mera men hinner inte – skall med tåget som går kl. 14.32.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar