fredag 28 september 2012

Vrida och vända . . . och betala!


























OK, jag gjorde det en gång. Körde en Ford 55:a mycket sakta men glodde för länge. Plötsligt fanns (hoppsan!) en Volvo PV tio meter framför ...  den hade hunnit svänga ut från en villa och börjat axa.

Lyckades klara det - nästan. Det blev en liten buckla på bakskärmen. Jag betalade 50 kr - ett handslag och allt var över. Ingenting på Forden - kanske en repa i kromet. 

Apropå frisyren - den kommer igen, var så säker!
(Fickjournalen 5/1960)

tisdag 11 september 2012

Jaguar - en kort bekantskap!


Ännu ett litet snedsteg från US CARS och MERCEDES innebar en kort bekantskap med JAGUAR.
 I hastigt mod inköptes en Mark V 2½ litre Saloon 1950.

















Ganska omgående skulle jag köra till Värmland. Det var innan alla nya, snabba sträckningar av E18, så det tog en avsevärd tid från Stockholm till Uddeholm.

Någon förståsigpåare hade rått mig att köpa en reservdelssats till bilens elektriska bränslepump. Det var Gjestvangs, som sålde Jaguar (i Sthlm). Där köpte jag vad som kunde behövas. Idag skulle det kanske betraktas som en överdriven försiktighet, men efterkrigsbilarna från Great Britain hade inte så gott rykte – och det gällde samtliga märken. Det berodde på att till de första modellerna var det ”man tager vad man haver”, som gällde.

Det betydde att gamla elkomponenter, ledningar (fabrikat Lucas) etc, som legat dåligt lagrade under kriget, togs in i produktionen. För bråttom var det! Det gav grunden till det gamla uttrycket ”Lucas, mannen som uppfann mörkret”.

Jaguar skulle ju vara litet bättre än t ex Morris, men kanske bränsle-pumparna hade samma tillverkare? Skönt alltså att ha tagit det säkra för det osäkra. En repsats i bagaget gav lugn och ro.
En skön (man sitter ju bra i en Jagga) och bekymmersfri ditresa blev det. Men väl framme tvärdog bensinpumpen! Så repsatsen kom fint till pass – trodde jag. Pumpen var av annat fabrikat än originalutförandet – varför kollade jag inte? - så ingenting passade.

En hygglig reparatör – det var ju ändå söndag! - fixade en manuell brytarfunktion med en tryckknapp. Den drogs till framsätet, där min yngre bror (se inlägg 12 mars 2011 Buick Conv Coupe), som skulle med till Stockholm – tryckte och tryckte alla de timmar det tog. Som mest kom vi upp i 80 med detta tryckande.

Liksom betr körglada Peugeot 203 (se inlägg nyligen) hade – med allt reparerat – ändå en viss misstänksamhet infunnit sig. Kanske det snart var dags för Lucas-mörkret också? 

Så Jaggan blev bortbytt mot ------ måste kolla t h på ”Lista över bilar jag ägt” ---------- Jo, det blev en Chevrolet 2103 1953 – som dock inte heller var helt okej. . .



måndag 3 september 2012

M.G. Magnette, svår att köra om - då!

Sällan har en fyradörrars familjebil fått så många lovord både i tester och av enskilda förare, som Magnetten fick, när den kom 1956. Visserligen saknade den amerikanarnas slösande motorkraft, men det balanserades av vägegenskaper och körglädje.
Framför Uddeholmsbolagets huvudkontor i Uddeholm, Värmland.    '                                                                                                                                                                                                                                                                           
År 1961 ägde jag en 56:a i fint skick. En bil där min dåvarande hustru obekymrat läste tidning under mina vilda kurvtagningar på de värmländska grusvägarna. Det var en kontrast mot hennes uppskrämdhet vid motsvarande framfart i De Soto 47:an dessförinnan.

Så här skrev tidningen Motor.
Efter hård körning på långtur var motorn fullkomligt oberörd av marschfarter mellan 100 och 130. Oljetrycket var klippfast trots värmebölja, liksom kylvattentemperaturen. --------------- Vagnen gör exakt vad föraren vill och ingenting som han inte vill. Den tar kurvor i hög fart som efter mall och med nästan omärklig krängning. -------------- Den kräver inte driven teknik från förarens sida, men spetsar öronen, när en van hand greppar ratt och växelspak. ----------Passar således familjer med både stillsamma och mera hårdkörande förare – och med krav på kvalitet och stil.
PS Oljetrycksmätare är bra att ha!
Intill torpet vid sjön Ullen nära Hagfors. I skuggan så gott det går!