måndag 30 december 2013

New York del tre


Ett Gott och Nytt (men inte alltför nytt) År tillönskas dem som läser detta!

Vi står alltså inför det förhoppningsvis goda året 2014. En blick bakåt i förra inlägget, men här tittar vi framåt.

Därför passar det bra med nedanstående foto från New York i närheten av Rockefeller Center.
Detta verk med folk i framgångens uppförsbacke (för det ska ju inte gå utför!) får illustrera den amerikanska drömmen om ett bättre (och bättre) liv: ”Uppför! Uppför! Till slut är du där!”
Svårare att realisera för allt fler, dock.



































Times Square – med bortåt nio miljoner invånare runt omkring.











En imitation av kylskåpsmagneter (eller motsv) i enorm skalajämför trafikljuset nedanför.
Med reklam som på en annonspelare. Annorlunda grepp, som vi borde få se här också!
























 Äpplet- inte bara en bordtennisspelare eller ett datorföretag utan en symbol för staden.




















Ja, vad kan man inte stöta på i denna stad! Vad det än handlade om, så skrev väl folk på i blotta förskräckelsen. Försäkring mot skadedjur kanske.


                                               
Smala hus med gaveln mot gatan – ofta med brandstegar och lådor för luftkonditionering


























USA:s kostnader i dollar för kriget i Irak (som pågick då) illustreras med ett räkneverk – på en display på minst 50 meters höjd  vid Times Square. De sista siffrorna går så fort att de bara syns som en dimma. Men den snabba kameran fångade ändå dessa i farten!
Sedan dess har kriget i Afganistan tillkommit. Den sammanlagda kostnaden forsar vidare -  2013, för en månad sedan 680 miljarder dollar, dvs 10,5 miljoner per timme, dvs c:a 3000 dollar (bortåt 20 tusen SEK) per sekund!
Detta kan jämföras med lilla Sveriges försvar, där det blir för dyrt att sätta ett enda Gripen-plan (i taget) på ständig spaning över Östersjön.
























Nöjsamt (och mindre nöjsamt) tillägg.
Försvarsstaben påstår att vår armé skall kunna försvara en fientlig landstigning på en plats under en vecka – förutsatt att man upptäcker landstigningsfartygen i tid. Om fienden nu visar sig vara så jävlig, att den landstiger på flera platser samtidigt – vad skall då försvaras?
Johan Hakelius har föreslagit Stockholm, som med säkerhet kommer att vara ett anfallsmål. Där finns nämligen Operakällaren – en av de förnämsta restaurangerna. I sista hand må vi försvara Johannes kyrkogård, för där finns general von Döbelns gravvår hjälte i vårt senaste krig, dvs Finska kriget 1809. Då vi i och för sig förlorade Finland till Ryssland.
(Kommentera gärna med andra, kanske bättre, förslag!)

 Liten historielektion
Danmark-Norge var det enda land i Europa som stått på Frankrikes (Napoleons) sida under detta lands enorma expansion, som slutgiltigt stoppades genom slaget vid Waterloo 1815. När vår förste Bernadotte (fältmarskalk under Napoleon) valts till svensk tronföljare, hade han innan Waterloo tagit befäl över svenska armén och dragit den ur striderna mot Frankrike. Sverige hade förlorat Finland till Ryssland 1809. Tanken bakom tronföljarvalet var att återerövra Finland med hjälp av den skicklige franske marskalken. Men när Danmark-Norge i freden skulle klämmas åt rejält, begärde Sverige (Bernadotte) Norge som ersättning för Finland. Det föreföll enklare än att slåss mot Ryssland (igen). Men norrmännen vägrade och förklarade sig självständiga 17 maj 1814. Bernadotte förde då den krigsvana svenska armén längs västkusten upp mot Norge. Där blev det ett litet minikrig, som väl måste räknas som det absolut sista för vår del. Norrmännen gav upp och kom i union med Sverige, men fick behålla sin nya grundlag, stiftad den 17 maj. Den unionen bestod till 1905, då den helt fredligt upplöstes.    

        

                                                                          


fredag 27 december 2013

Gud bevare galoscherna!


Inför det faktum att ännu ett år snart är fullgånget och ett nytt väntar, så tänker man både bakåt och framåt.
Låt oss börja bakåt med ett litet tonårsnostalgiskt urklipp.
Det erbjöds inga större äventyrligheter i samhället Uddeholm. Eventuella sådana fick vi stå för själva.

















I centrala Uddeholm ligger fortfarande den gamla bron över Uvån.
På brobågarna gick man obekymrat (i lägre tonåren) - med galoscher för att inte halka.
Busschaufförer och bilister kände sig däremot nervösa, fick vi veta (liksom en del föräldrar) – och vi ombads sluta.
Men det var gles trafik och vi hörde bilar och bussar på håll och hann ner, innan dom var framme.
Men med tiden tog det roliga slut - det var ingen utmaning längre.
Dessutom blev en grabb på cykel omkullkörd av en buss i anslutning till bron.
Han överlevde inte.
Då kändes bron inte så lämplig för nöjen.

















 
Detta var huvudvägen tills på 70-talet, så vitt jag minns.
Numera går trafiken på en bred väg delvis i utkanten av samhället – och på en ny bro, förstås.
(Detta egna foto är två månder gammalt.)
Huset till höger var tvättstuga från början men är idag säte för arkivet om Uddeholmsbolagets och samhällets historia. Inklusive efter hand också om vilka som bodde och arbetade på bolagets ägor.
Till vänster om bron finns också ett litet hus från tiden (se vykortet överst, hitom bron) - numera vävstuga. Där fanns också en liten skidbacke ner mot ån. Det var färre träd då!


Tillägg
Alla bostäder med undantag av någon mindre gård var tjänstebostäder.
Bolaget ägde en sjättedel av Värmlands skogsareal plus Skoghall (intill Karlstad) dvs Nordeuropas största skogsindustriella anläggning. Även några större jordbruk ingick, där man experimenterade med olika grödor.
Dessutom järn- och stålverk i Hagfors, Munkfors och Storfors samt ett tiotal kraftstationer längs Klarälven. Men genom bl a finansmannen Anders Walls ’insats’ blev företaget styckat och sålt till olika andra större bolag.


måndag 23 december 2013

God Jul!



Elvis tackar för sina julklappar.
Kanske får han några än idag!

Kornknarren  önskar

GOD JUL till alla läsare
och
GODA HJUL till allt som rullar!

lördag 21 december 2013

Hela gänget i nya bilen!
















Vissa foton tycker man mera om än andra – och det är svårt att förklara varför. Det här har funnits i bokhyllan länge. Så dök det bara upp och därmed känslan också.
Hastigheterna var inte så höga på den tiden, så att åka öppet kändes nog mera naturligt än nu. Den breda och låga Hudson 49:an med sin kompetenta sexa – den nya modellen – ja, det var nog inte mycket mer man begärde just då.

onsdag 18 december 2013

Mackar med service


Tänker på Tempelmacken hos ’Nostalgisiden’ (för en tid sedan) med resonemang om mackar med service – ja, vi är många som saknar den tiden, och vi återkommer till det titt och tätt. Det var ju inte bara service i samband med att man skulle tanka – utan det fanns ofta en mindre verkstad i anslutning till stationen.
Där beställdes tid för smörjning och oljebyte – och det var ganska ofta. ’Smörjaren’ kunde göra kunden uppmärksam på avgasläckor, rost och annat mindre trevligt. Som man därigenom fick veta i tid!

Shell firade ett jubileum (Var det förra året? Var det 100 år?), och stationen i Solna (kanske var det på många andra stationer också?) vid Västra Vägen annonserade om manuell betjäning ute vid pumparna som förr i tiden. Jag pallrade mig dit på eftermiddagen strax efter kl 15.00. Men ingen betjäning syntes till. Vid kassan sades det att betjäningsnostalgin redan hade fått sitt. Den lilla skylten om när på dagen höll man just på att ta in.

En god vän kom hem från en bilsemester i USA för någon månad sedan, bl a en tur genom Colorado. Där finns manuell betjäning på mackarna, minsann! The State of Colorado har nämligen bestämt att alla företagare i tjänstesektorn, dit även bensinstationer hör, måste anställa arbetslösa ungdomar, vilket så att säga lugnar ner samhällsbilden på gator och torg. Där får de gå en liten kurs i vänlighet och hjälpsamhet och förses med lämplig märkesjacka etc. Min vän upplevde, att det fungerar alldeles utmärkt. Staten sponsrar deras löner till viss del – och det är förstås fråga om ungdomar, som inte är inskrivna vid någon skola.
Svenska delegationer, som far omkring litet överallt med de mest underliga syften, kanske kunde bege sig till Colorado för att kolla om det kunde tillämpas här? 















Precisionsvätskemätaren MACK  konstruerades av ingenjör A:son Alvring och lanserades 1916 och fick namn efter dem som bildade bolaget, dvs Mathiason, nämnde Alvring, Collin och Key. Den var lätt att sköta och helt tät utan bensinångor. Från 1922 hette företaget AB Mackmeter. 1932 kom en lägre typ, Rotor, med mera rundade former. Under andra världskriget upphörde tillverkningen. (Bild och efter text ur Sthlms Stadsmuseums skrift Trafik)

Begreppet MACK har vi kvar efter nästan 100 år!


lördag 14 december 2013

New York del två

Ett rekorderligt fordon, minsann! (Det finns ju inga låga hus.)
Tyvärr hann jag aldrig kolla fabrikatet.


















Frihetsgudinnan var under reparation. I stället ägnades tid åt det därnäst klassiska i NY, nämligen Empire State Building, byggd i Art Deco-stil. Pampig entré!
Solnedgång över stan, sedd däruppifrån – det vore väl något!
Det skulle ske kl 20, så för säkerhets skull började vi köa kl 18.30.

.






















Till slut nådde vi efter några omsteg till olika hissar (köer igen!) ett utsiktsplan, men inte det allra högsta. 
Då var klockan 21.30! Ingen solnedgång men fint ändå!



















Ingenting är heligt, tydligen.
















Pennställ på marmorskiva!
På ett svenskt postkontor idag (om det finns något kvar) skulle vi ALDRIG mötas av vardagskonst för kunderna att glädjas åt – och att använda. Svensk tvekan - ska man verkligen . . ?
 


















Efter några års röjningsarbete efter WTC-attentaten hade man sparat en trappa med en liten avsats. Den skulle ingå i kommande återuppbyggnad. Hur det gick med det, vet jag inte.
Och så fanns förstås på stora tavlor, tillsammans 20-30 meter långa, de många namnen på de omkomna – en del med foto.
























Fakta om Empire State Building
Byggd på 1 år 45 dagar. Klar 1931. 103 våningar med utsiktsplatser på 86 (320 m) och 102. Per vecka byggdes 4-5 vån av 3000 arbetare. Stadens högsta (381 m – med spira och master 449 m) till 1973, då tvillingtornen WTC stod klara. Efter deras förstörelse 2001 blev ESB åter högst ända tills 2012, då nya One World Trade Center stod klar (lika hög) – men Two WTC (under byggnad) är på väg att bli högre.

År 1945, i juli, kraschar ett bombplan av typ Mitchell B 25 in i ESB från sidan på vån 79 i tät dimma. Men endast två våningar skadas och bara 14 personer dör.
Valentine-dagen (14/2) gifter sig många par på våning 80 och blir medlemmar i ESB Wedding Club. Den dagen varje år har dessa par fri entré så länge de lever.
Årligen arrangeras en tävling om vem som snabbast klarar de 1576 trappstegen upp till våning 86. Rekordet är ung 9½ min - av en australisk tävlingscyklist.
För övrigt finns det 73 hissar, flera av expresstyp, som stannar vid var tionde våning eller med bara några stopp. Och har man kontraktet på fönsterputsningen, så gäller det 6514 fönster!
Fyra miljoner besökare per år – men något nämnvärt slitage märks inte. Built to last . . .


torsdag 12 december 2013

Strul

Med datorskärmen plötsligt svart blir det stopp på ett och annat! Den mobila reserven (laptopen) har inget bildarkiv. Så New York del två får vänta.
Till kanske på lördag - tänker jag förtröstansfullt . . . .

fredag 6 december 2013

Själens ensamhet


Fortfarande är jag osäker på eventuella följder av att plocka in foton från nätet. Källan kan ju få vara anonym, för säkerhets skull, så man undgår sökningar på namnet – utförda av någon som har bildrättigheterna. Vore det en tänkbar privatperson, skulle jag avstå helt, men jag menar när det fråga om stiftelser eller museum.  
Men det ligger ändå ett värde i att kunna tala om vem man avser, när man skriver varför man gillar bilden i fråga. Så jag prövar helt enkelt med att skriva namnet baklängesstavat. Alltså drawdE reppoH. 
Det är kreativt tänkande, kanske i överkant, men det känns ändå lugnare.
Känslan av att åtminstone tro sig ha lurat systemet kan i alla fall vara värd en del.

Denna amerikanske konstnär är en av mina absoluta favoriter. Han är ödslighetens och ensamhetens apostel. Inte alltid total ensamhet i fysisk mening, men trots människors närhet finns den där ändå – i själen. Hans strikta stil – litet sparsmakad jämfört med andra – tilltalar mig enormt. Det är fråga om oljemålningar, även om de liknar foton ibland.
På Stockholmsutställningen 1930 borde han ha varit representerad (se Etikett Utställningar).































 



























Ett svenskt vykort, också i den strama stil, som jag gillar mycket. Stockholms Stadshus från Centralpalatset 1933. 




måndag 2 december 2013

My Juke Box Story



















Min Wurlitzer är från tidigt 70-tal. Den är importerad från Kanada en gång i tiden. Diverse lappar för rep eller service har fransk text. Den heter Zodiac och har bilder av alla stjärntecknen i en ring uppe till höger.. ”Music for Millions” står det också på en inramad del.
Köpt i Västra Frölunda för 7500, har jag för mig - defekt i så måtto att den bara kunde spela en skiva, dvs endast ett läge på magasinet. Några singlar medföljde, däribland ”Dear One” med Larry Finnegan. Även några med Connie Francis, vilket jag gladdes åt. Men nu är den välfylld med 100 skivor av varierat slag.
Experten i Bagartorp (nära Stockholms E4-infart norrifrån) reparerade för 5000, dvs inte så dyrt allt som allt. Fast det var för kanske tolv år sedan. Jag nämnde då att det nog hade varit roligare med en äldre modell, men han tröstade mig med att ”dom blev bättre och bättre hela tiden”. Och sen den kom i min ägo har den ju gått fint.
Räkneverket visar, att den spelats (om det har funkat hela tiden) 43 tusen 7 hundra gånger. Kanske inte riktigt ”music for millions” – men på god väg. Jag är ingen kännare när det gäller högtalare, men det går inte att vistas i rummet, om man drar på för fullt. Den skulle komma till sin fulla rätt i en stor danslokal.
Det vore kul att pröva!

Fotot visar även en samling av filmstjärnebilder fram t o m 70-talet på väggen ovanför. Ett bubbelgum måste köpas att få en bild. Flata 'paket', ibland i flerpack. Men det här är en poster av allesammans, litet urblekt efter alla år. Medföljde 'Damernas Värld' som bilaga en gång.
Miniramen bredvid innehåller ett fragment av Berlinmuren, överlämnat av min hustrus brorsdotter. Den murens fall räknas som en (minst sagt) betydelsefull historisk händelse.
Vi hade några vänner på besök och har just druckit kaffe på maten. Det var en vecka sedan.

PS. Postern t h säljer vi just nu på Blocket (Twombly kan ju vara ett sökord).