måndag 27 februari 2012

Se Sundbyholm - och sedan . . .

När MHS skulle fylla tio år skulle det bli ett dittills oöverträffat retrojubileum, var det tänkt. Efteråt enades många som var med om att just så hade det blivit.
Rubriken ovan är en travesti på Ulf Peder Olrogs tango 'Se Sundbyberg och sedan dö' från mitten av 50-talet.

Viss betydelse för framgången hade nog den flotta inbjudningsbroschyr, som klubben kostade på sig.
Originalet förfärdigades med s k lettrasetbokstäver.
På insidorna läste man att jubileumsmiddagen kostade 55 kr/person inkl vin eller annan dryck. Dubbelrum på slottet 66 kr - i annexet billigare. Inga deltagaravgifter till rallyna.

















Flickan, hunden och bilen var från en annons i färg - men det hade vi inte råd med.






Baksidan visade att efterkrigsbilar
(t o m -56) var välkomna.
Efter amerikanska förebilder tog vi emot varje besökare med pomp och ståt, varvid alla beställda bokningar och biljetter överlämnades. Det skulle märkas att man var välkommen och omhändertagen.







Vi hade bara hunnit till år 1975 och veteranhobbyn hade än så länge långt kvar till de hundratusentals intresserade som nu håller igång. Så med tanke på det, så blev det inte så tokigt.
En av de bästa illustrationerna till vad det handlar om! En härlig, öppen bil på en tidstypisk grusväg (Opel Kapitän 1939).

















Det hela ägde alltså rum under pingsthelgen på Sundbyholms slott nära Eskilstuna, med tillhörande konferensanläggning.

x/   Cirka 200 deltagare.
x/   Tre separata rallyn på två dagar för bilar från 20- och 30-talet (81 deltagare) resp. 40/50-talet t o m -56 (69 deltagare).
x/   Ett särskilt rally för motorcyklar (30 deltagare).
x/   Charmtävling, separat för varje kategori, med  bedömning av bilen eller motorcykeln med (förhoppningsvis) tidsmässigt korrekt klädda deltagare (48 ekipage). En nyhet i Sverige!
x/   En riktig rallymiddag med 400 gäster i slottets två stora matsalar.
x/   Dans efter middagen till en riktig dansorkester.
x/   Fina priser, t ex TV-apparater (uppskattades på 70-talet!). Samt vandringspokaler.

Överst Harald "Nicke" Porry på AJS och närmast Alf Pallin på Indian Chief, båda mc modell -47. Alf vann mc-rallyt, Nicke blev tvåa. På den tiden kunde man reparera det mesta längs vägen. Ingen hopplös elektronik. Tuffa grabbar!









 
Ninni Idner, som deltar i charmtävlingen, har just lämnat sin Packard Patrician -54 för att presentera sin dotter, som dagen till ära bar sin mammas klänning, daterad samma år som bilen. Ninni blev fyra - tävlingen vanns av en annan Packard, nämligen Kjell Eddings Caribbean -56.  Bilden hämtad ur dåvarande MHS-magasinet 46/56-Aktuellt.



Putte Flodkvists dansorkester spelade i Gyllenhielmska Salen.
 
När det hela var över var klubbkassan lika med plus minus noll! Men de som var med – och som fortfarande lever – minns allt som igår, sägs det.

MHS-evenemangen numera ger höga deltagarsiffror i lastbilsrallyna. Vad personbilar beträffar har det gått hyfsat för 60- och 70-talare. Men 30-talsrallyt har numera bara få deltagare och för bilar 1946-59 pekar kurvan också nedåt  Jfr ovan!
Tidens gång tycks krossa även de bästa föresatser …
Jubileumskommittén (inkl Kornknarren, som knäppte) tar uttröttad en paus på hemvägen. Fr v Kerstin Dahlgren, Irene och Kurt Kramer. Alla i styrelsen plus många glada funktionärer såg till att allt fungerade. Ingen övertalning krävdes på den tiden! De Soto Conv. -37, Rover 90 -54 och Buick Century - 37. Betr Buicken, se inlägg i mars 2011.
Klicka på alla bilder för större format!

torsdag 23 februari 2012

Spännande ögonblick






































Går hon med på att ångra sig? Annars får vi hoppas på ett magplask!
För inte är det väl bråddjupt bredvid bilen?

onsdag 15 februari 2012

Oförklarliga händelser




















Det finns en del spökerier knutna till Uddeholms Herrgård i Värmland. Från 1934 till slutet på 50-talet beboddes huset av familjen Fornander.

Genom bekantskap med familjen fick jag veta några med rationella mått oförklarliga händelser, som inträffade då och då under deras långa tid som boende på herrgården (som var en tjänstebostad).

Det handlade vanligen om en äldre dam, som plötsligt visade sig – men som inte hördes och inte heller orsakade några andra fenomen. Med tiden blev man mera förberedd, nervositeten minskade och damen - dvs spöket - blev nästan en del av livet på herrgården. Att det inte var en påhittad familjeskröna, visar följande tillfällen, men även annat oförklarligt inträffade som sagt ganska ofta.

År 1935 på midsommarafton var många familjer samlade till  traditionella lekar i parken intill herrgårdsbyggnaden. Plötsligt kom en äldre dam i ålderdomliga kläder gående genom parken. Lekarna avbröts, när man artigt lät henne passera mellan de närvarande. Hon styrde sina steg mot herrgårdstrappan, medan alla följde henne med blicken och undrade om hon var en inbjuden gäst. När hon nådde några trappsteg upp, försvann hon på mindre än ett ögonblick. Till allas förundran!

Sensommaren 1949 hade några familjer inbjudits till middag på herrgården.
Ibland förekom inhyrd personal för att avlasta värdfolket. Elin, 18 år, skulle hjälpa till med serveringen. Det skulle dukas för sex par, alltså tolv kuvert. Men en äldre dam hade redan anlänt och satt på en stol i ett hörn av matsalen. Flickan upptäckte damen och frågade värdinnan om det möjligen hade ändrats till tretton personer i stället för tolv. ”Nej,” sa värdinnan, ”henne ska inte Elin bry sig om. Hon finns egentligen inte men dyker upp här hos oss ibland. Det är ingenting farligt.” Darrande dukade hon vidare med ängsliga blickar mot damen i hörnet. Plötsligt var stolen tom och damen försvunnen.
Men aldrig någonsin mera hjälpte Elin till i det huset.

Det var som ovan nämndes även annat oförklarligt, som familjen fick uppleva, till exempel sommaren 1939, när paret Fornander väntade hem en av döttrarna från Stockholm tillsammans med några goda vänner.
Man skulle åka bil, och ankomsten var beräknad till en viss dag. Men redan kvällen innan, när klockan var över elva och Fornanders hade gått och lagt sig, hördes ett glatt sorl från en sal på nedre våningen. ”Jisses, nu har Marianne kommit redan i kväll! Vi måste gå ner och hälsa!” sa de till varandra. Det tog mer än en kvart för dem att göra sig presentabla för gästerna och gå ner till nedre våningen. Hela tiden hörde de skratt och uppsluppet samtal därifrån. Men när de nått dörren till salen och öppnade den, var allt plötsligt tyst, öde och folktomt.
(Dottern med sällskap anlände nästa dag som hon hade sagt.)

Tillägg  1
Inlägget 'Ånglok igen!' 31 januari 2014 under samma etikett, dvs 'Uddeholm med omnejd', ger en möjlig identitet till Elins sällskap i matsalen. Eller skriv 'Ånglok igen!' i sökrutan t h.
Tillägg  2
Åtta år senare berättade 'Elin' för Kornknarren om sin upplevelse. Det är med andra ord ingen skröna, som har gått från mun till mun. Hon hade då fått frågan varför hon hjälpte till hos andra familjer - men aldrig hos Fornanders.

torsdag 9 februari 2012

När Smoke Rings fick bekymmer

Motoristoriska Sällskapets rally för 1930-talsbilar, Lopp 30 (från1969), startade 1974 i Danderyd med mål på Åland. Vid starten skulle jazzmusik spelas, kommenterad av Leif ”Smoke Rings” Andersson, radions främste jazzexpert. Han hade fått en startlista på deltagande bilar och hade valt lämpliga titlar med rätt år för varje deltagare. Han tog mycket seriöst på sin uppgift.                                                                               















Så var det tänkt och det började bra - men hans kommentarer plus musiken plus starten av varje bil som skulle iväg, hamnade på nästan fem minuter per bil. Med 30 startande ekipage skulle det - inklusive litet strul - dröja bortåt tre timmar innan hela startfältet hade kommit iväg.
Men alla bilarna skulle ju hinna till färjan från Kapellskär utefter trevliga vägar och ett antal kontroller i Roslagens famn. Färjeplatser var beställda för alla deltagare. Starten började ta för lång tid och Smoke Rings ombads rappa på – kanske avbryta spelningarna mitt på eller korta av kommentarerna. Hans noggranna manus kunde inte följas.
Det var tragikomiskt att se hans bläddrande i pappren, när Jimmie Lunceford till Dodge -37 snabbt måste ersättas av Glenn Miller till en Olds -39. Medan denna korrigering skedde, hann Oldsen åka och en Ford 32:a gled fram. Kaos och panik!
Kanske förundrades de jazzkunniga bland publiken, men - å andra sidan – hur mycket visste de om årsmodellerna?















 

En Cheva med gengasaggregat – får man se det någon mer gång? – fick stora bekymmer vid färjeläget. Färjefolket vägrade först att ta ombord en bil med en sådan anordning i full drift. Efter nedsläckning och avsvalning kunde till slut Chevan rullas ombord som sista bil.

Men vid det laget satt nog Leif ”Smoke Rings” Andersson på sitt hotellrum med en lugnande grogg!




söndag 5 februari 2012

En ganska lyckad tvåmotorig SAAB



















Under 50-talet flög dessa maskiner, SAAB Scandia, påminnande om de gamla DC 3:orna men med noshjul och förstås starkare och snabbare. En viss marknad fick dom också i Sydamerika, såvitt jag minns.
Duetten som servicebil passar in!

lördag 4 februari 2012

Ångfartyg på Stockholms Ström

















1930-talets Stockholm med ångdrivna kryssningsfartyg på besök.
Den s k Strömbron finns inte. 
Tremastaren af Chapman (numera vandrarhem) saknas vid Skeppsholmen,  och Södermalm väntar på en modernisering. 
Klicka för panorama!