lördag 30 augusti 2014

BMW R 55

Till ens förflutna hör även några motorcykelperioder. Efter den första (under några år) på 50-talet, med en militär överskotts-mc - se etikett Motorcyklar - inföll nästa i mitten av 70-talet. Då hyrde jag ett garage i Bromma för fyra (veteran)bilar – dock med bara två portar. Jag stod för hyran men hyrde ut två platser till kompisars bilar. Tyckte väl att en mc också kunde få rum, så jag blev plötsligt ägare till en Matchless -54, en G80, under någon månad bara, men ändå.

Men runt 20 år senare blev det en ny period, faktiskt nästan två år. Det var en BMW R55 den gången. Bilderna nedan visar en avfärd till stugan i Hälsingland. Trevliga grannar visar sitt intresse. 

















Kände att de gamla hobbybilarna fick lugna ner sig ett tag. Blev medlem i MCHK, Motorcykelhistoriska Klubben, och deltog i Stockholmssektionens evenemang. Ritade en mall åt dem för segrardiplom vid rallyn. Som vinjettbild valde jag en gammal HD i silhuett med passagerare. Sektionen bad att få använda den som sin logga. Det gick jag med på. Används den fortfarande, månntro? Det var ju ett tag sen.
 























Det blev rallydeltagande i Hälsingland också. Men till slut kom det som jag egentligen anat skulle komma. Nämligen problemet att inte kunna samtala med någon (eller flera) under resans gång. Eventuell passagerare på mc kan ju göra sig påmind med överenskomna koder, men det är ju litet andefattigt. Nu för tiden pratas det ju genom sändare och mottagare, fastän man har kroppskontakt. Det är skillnad.
Jag återvände alltså till veteranbilarnas värld igen.

Trots det ovan anförda drabbades jag av ännu ett återfall till detta sköna, basala sätt att förflytta sig - för inte ens tio år sen.
Det tar vi nog en annan gång.

tisdag 26 augusti 2014

Koll på statistiken

Googles statistik visar hur många besökare Kornknarren har haft - inlägg för inlägg - sedan starten i februari 2011, min egen koll ej medräknad.
Samma person kan ju ha besökt flera olika inlägg och blivit dubbelt bokförd. Det får tas med i beräkningen.
Intressant att se vilket som har varit mest populärt. Man hemfaller lätt åt att tro att det som man lade ner mycket jobb på (research, etc) också skulle ligga i topp på listan – men icke!

Låt oss se på de första tio. (Datum för att (ev!) leta i bloggarkivet finns i detta inlägg.)

Mest populärt (nr 1, alltså) tycks inlägget om Hudsonlimpan vara. Det leder med 30% högre antal än nr 2, som är Bilskrotsbilder (med många kommentarer). Dessa två har haft 3,5 resp 2,5 år att nå sina höga siffror.
Som nr 3 ligger Imperial 1958, från bara ett år sedan. Raskt marscherat!
Som nr 4 kommer Att studera i Karlstad, som redan nått hälften av ettan - sedan mars i år!
På plats nr 5 ligger Mercedes 170 S – en förfinad arbetshäst - inlagt för snart tre år sedan.
Extravaganza – en totalupplevelse (etc) ligger redan på nr 6 efter drygt en månad!!! Vad månde bliva efter tre år framåt, då lika länge som Hudsonlimpan ovan?

Sen kommer (7) Motorcykelhobbyns riddare, (8) Bilretro, (9) Byte sker (fr Microsoft t Linux) – och till sist (10) Vackra Stockholm – högt rankad, minsann!

Som jag nämnde inledningsvis, så tror man ju att det man lägger ned mest tid på ska ge god respons. I viss mån stämmer det kanske, men på tio i topp saknar jag bl a Mexican Road Race (juni/juli 2013), En osannolik flykt och Att nödlanda i Sverige (båda etikett Flyg).
Däremot gläds jag över att t ex Stockholmsutställningen – 3:e gången gillt! från nov 2012 har sina besökare nästan varje vecka ända sedan dess! Plus andra som träget dyker upp, t ex Ånglok minsann.
Även Oförklarliga händelser (febr 2012) intresserar ständigt!
 
LISTA FÖR ARKIVKOLL:
Ovan nämnda nr 1) 2011-09-11    2) 2012-01-19    3) 2013-09-21   
 4) 2014-03-31     5) 2011-10-25    6) 2014-07-20    
 7) 2014-03-13     8) 2011-08-24     9) 2014-05-27    10) 2014-04-26

Tillägg
Hela förloppet får mig att osökt tänka på när jag med något av barnen återkallar en gemensam upplevelse, som jag trott hade berett dem glädje eller varit intressant – och något att minnas. Men därav minns de inte så mycket. Däremot drar de upp andra upplevelser, som de aldrig glömmer. Men där jag knappast minns något alls!
Tur att det finns fotografier.
Yngsta barnbarnet på en upptäcktsfärd bland många.
 

onsdag 20 augusti 2014

En stryktålig Volvo


















Ovanstående militära ombyggnad av Volvo-suggan är en RadioPersonTerränGVagn – Raptgv, som den skrevs och kallades. Den fanns även i andra versioner under kriget och många år därefter.
Nu hittar man den hos militärfordonsklubbarna som här på rallyt Hälsingesvängen för ett antal år sedan.
På kadettskolan och på något rep.möte fick jag tillfälle att köra den. Osynkad låda, inkopplingsbar - såvitt jag minns - (eller ständig?) fyrhjulsdrift och hård fjädring, men ändå bekväm i förhållande till vad som annars erbjöds.

När de reades ut, oftast i fint skick, kunde de köpas och användas privat. Då hade ersättaren kommit, dvs Volvo 'Valpen'.

I ett inlägg här 2012-december-26 (se Bloggarkiv i spalt t h) skymtar en dylik som dragbil vid 60-talets frekventa smugglingar av veteranbilar från Norge.

fredag 15 augusti 2014

Luftens vagabonder

Efter Första Världskriget (slut 1918) blev alla stridspiloter utan arbete. Men många köpte ett flygplan och försörjde sig på uppvisningar och rundflygningar. De primitiva planen från krigets början hade på fyra år utvecklats till driftsäkra och lättflugna maskiner. De kunde fortfarande landa och starta från vanliga fält intill bondgårdar eller byar.
Att flyga var då ett äventyr. Att betala för en liten tur över hembygden blev omtyckt. Det blev lönsamt med rundflygningar.

Efter det senaste världskriget (slut -45) förekom dessa flygningar t o m in på 50-talet. I Sverige med alla sjöar överallt blev det plan med flottörer, som användes. Jag minns en sådan tur i en Norduyn Norseman för att få se min goda moder, iförd röd badkappa, vinka från gräsmattan.

Under 1920-talet drog dödsföraktande uppvisningar mycket folk, särskilt i USA. S k Wing Walking var en höjdpunkt. Oftast utförd av en tuff lady, som promenerade mellan de dubbla vingarna – fastän vid avancerad flygning dock fastbunden vid en vingstötta.
Tala om att flyga lågt! Längs en gata nästan lägre än gatlyktorna. Vid vänstra stöttan syns den tappra amazonen.
















Det förekom avancerade uppvisningar med t ex looping på låg höjd över nöjesfält, där publiken tjusades av djärvheten, särskilt i mörker. Planet följdes av strålkastare. Ibland ödesdigert, eftersom piloten lätt bländades och tog miste på (den låga) höjden.

I Sverige hade vi vår Albin Ahrenberg, vår hjälte efter en vågad flygning 1929 mot USA – som slutade med en nödlandning på Grönland. Varifrån han tvingades ta båten hem till slut.
Ännu mera hjälte blev han 1931, när han med Grönland som bas lyckades hitta en brittisk forskningsexpedition, som inte avhörts på månader. Han använde dittills enmotoriga plan av Junkers fabrikat. 
Han startade flera flygbolag, även för rundflygningar.
I slutet av 30-talet tillkom tremotoriga, oftast flottörförsedda, Junkers-maskiner för 8-12 passagerare. Dessa användes även vid rundflygningar.

I början av 50-talet, när Ahrenberg kom för rundflyg tex till Värmland och mullrade över samhället för att landa på Rådasjön vid Uddeholm – så var det verkligen en händelse. Man ryste av upphetsning. (Ståpäls heter det visst nu för tiden.)
Att flyga med Ahrenberg blev verkligen populärt. Kanske får han ett eget inlägg någon gång.

Ahrenberg spelar (och är!) pilot på ett ambulansflygplan, som lyckas landa på en fjällsjö för att rädda en skadad Aino Taube. Delvis en kärlekshistoria med tragiskt slut. Inspelad 1933.
Sveriges första flygfilm.

Ill. ur Bertil Skogsbergs bok 'På filmens vingar'

måndag 11 augusti 2014

Gengasen - vår räddning!

















 Torget i Nyköping under 1940-talet.

Gengasen – med kol eller ved i grytan – gav lösningen till fortsatt biltrafik under krigsåren. Det hade varit otänkbart utan våra skogar.

Motorernas effekt minskade visserligen med runt 50% men det var ingenting att göra åt. Aggregaten monterades i allmänhet baktill. Även helt friliggande förekom - på en pivotvagn som ett enhjuligt släp.
Källe-aggregatet, döpt efter konstruktören, monterades framtill. 
Källe behöll enligt uppgift motorstyrkan något bättre än de andra.
På bagageräck på taket placerades säckar med 'reservbränsle' vid längre resor.

Nu till vykortet. Lustigt att alla tre aggregattyperna visas just på detta kort! Den mest skymda bilen lär ha aggregatet framtill. Därnäst ser vi den friliggande typen på pivotvagn (vanligast på Volvo). Och närmast fotografen det baktill monterade.
Samtliga tre bilar tycks vara 7-sitsiga och antagligen taxibilar.
(Klicka för större format!)

Historiskt krigstillägg.
Man hade successivt (sedan 20-talet) lämnat veden och övergått till koks med högre värmevärde men farligare och smutsigare rök. Koks är en stenkolsprodukt. Sverige saknade stenkol. Det blev därför vår främsta importvara från Hitler-Tyskland.
I byte lämnade vi vår fina järnmalm, som gav minst 700 kg rent järn på varje ton malm. Motsvarande mängd malm från de tyska och franska gruvorna gav bara hälften.
De tyska malmtransporterna från Luleå lotsades av våra minsvepare genom svenska farleder för säkerhets skull. Vi var ju neutrala, hette det.
Våra skogar gav oss all ved, men den behövde därigenom inte ersätta all koks. Importen fortsatte alltså trots kriget – om också något förminskad.
Vi stödde därigenom tysk krigsindustri. Men vi hjälpte britterna också – med kullager från SKF.
Fast det är en annan historia!

tisdag 5 augusti 2014

Rena rama verkligheten - mitt inne i filmen!


Att producera flygfilmer med handling förlagd till åren 1939-45, dvs Andra Världskriget, är idag förenat med vissa problem. Allt som behövs finns inte på plats längre. Men datortekniken finns! Något bombplan - från ett museum, förstås – under flygning kan förmeras till önskat (stort) antal etc.

Men under själva kriget fanns allting till hands hur lätt som helst. Många spelfilmer rentav spottades ut till en förväntansfull publik. Båda sidor filmade för propaganda till 'dom därhemma'.

Tysk filmaffisch från kriget med Messerschmitts jaktplan som trygga symboler.


 

















Ett otal dokumentärfilmer hjälpte till. Äkta avsnitt ur sådana filmer klipptes in i handlingen, där det passade. Publiken kom sannerligen nära verkligheten!

 
















Ur Howard Hawks' film Air Force (Luften är vårt liv) från år 1943. Bombplanet Boeing B17, en s k Flygande Fästning, på landningsbanan i djungeln.

 
En flygfilm med ett hangarfartyg inblandat kunde göras 'verklig' även efter freden. Varenda start och landning på de amerikanska fartygen filmades kriget igenom, dels för undervisning, dels för att efteråt kunna se vad som gick snett, om en olycka inträffade.

 


















Planet, en Grumman F6F Hellcat, är klart för start från sitt hangarfartyg. Filmen, William Wyler's The Fighting Lady (Havets drottning, 1944), skildrade det dramatiska livet på ett hangarfartyg i strid. 
 
  • En film med alltför djärva piloters nonchalans är lätt att hitta dokumentärt material till. En alltför snabb anflygning resulterar kanske i en krasch i havet, om planet sattes ned för sent. Men piloten kunde också vara sårad – eller planet skadat - med tragiskt resultat.
I filmen gavs kanske svaret - med inklippt, autentiskt material.

Ill. ur Bertil Skogsbergs 'På filmens vingar'.