måndag 29 juni 2015

Full tank - idag vinner vi!

(Viss oro över scanningsresultatet - hm.)
Det är inte så ofta man ser tre så pass gamla bilar tanka samtidigt. Tycks vara en Ford B -32 till vänster och en Ford A -31? till höger - men den mittersta? Kanske en Opel?

Fotot är från 1978. Låt oss anta att bilarna deltog i MHS' årliga rally för bilar från 30-talet. Man startade i Södertälje. Har Södertälje kvar en fabriksskorsten som den på fotot? Då kan det kanske gå att bestämma mackens läge. Ganska naturligt att det är fråga om en tankning före start. Kanske man redan kört 10-15 mil hemifrån på morgonen, för trettiotalarna hade körglada förare på den tiden.
Erbjöds en sådan mack vid målet i Ytterenhörna? Tveksamt - liksom förekomsten av den nämnda skorstenen.

Fyrtiosju deltagare - än hade inte nedgången börjat trots alla nya medlemmar med 40- och 50-talare. Däremot kunde man skymta en annan inställning till evenemanget - kanske inte till själva tävlingen men däremot till de festliga begivenheterna efteråt. Fina priser, en vandringspokal att tävla om och festmiddag med dans hörde alltid till.
Tyvärr föll det sig så att endast några få av den övre delen av resultatlistan deltog i kvällens förbrödring. Tävlingsledningens undran över de brådstörtade hemresorna, sedan startkortet lämnats in, var berättigad. Det förtar onekligen något av feststämningen, när man inte får krama om och applådera dem som lyckats bäst!

Det året var nog anledningen till att prisutdelningarna började flyttas till snarast efter målgången. Festen på kvällen avnjuts av ostressade deltagare, som anmält sig tidigare, helt enkelt för att oberoende av resultatet ha roligt i gammelmotorismens tecken.

Vem var det då, som vann 1978? - Det var Bo Pilerud, Arboga, med sin Plymouth 1934.    

onsdag 10 juni 2015

Kornknarren kör Packard - och vilar sig något.

Det kan bli litet glesare med inlägg den närmaste månaden. Det är mycket som 'händer och sker'. Men rubriken Etiketter finns till höger, där man kan fördjupa sig i det som intresserar.


I alla fall hade jag nyligen nöjet att köra en Packard från 1937, en Limousin t o m. En god vän hade den vänligheten. Skönt att få förtroendet men eventuell oro hade varit obefogad, eftersom Kornknarren har ett gediget förflutet bakom ratten på stora trettiotalsbilar.

Konstigt hur snabbt tidsmaskinen verkar. Man insuper doften inne i bilen (läder i framsätet). Man känner av den tunga karossen (2,5 ton) som vilar på hjulställ och väg.
Man känner igen den begränsade sikten, den långa, avsmalnande motorhuven och reservhjulen vid dess sida. Och den höga kylarmaskoten – ja, den pekar verkligen ut vägen. Man minns den ångmaskinsliknande effekten vid gaspådrag – den raka åttans 'gamla' hästkrafter känns som fördubblade mot de nya, 'elektroniska'.
I baksätet känner man sig lyxig UTAN allt nutida av den sorten. Kanske det är den välsydda inredningen? Eller benutrymmet med extrasätena nerfällda? Kanske telefonen till föraren? Och förstås vetskapen om vad man sitter och åker i.

Men vi är ju på väg! Först till Brostugan nära Drottningholms Slott, ett café i äldre stil, som var en av MHS mötesplatser, när klubben var ung. Sen en tur utåt Ekerö och senare Roslagsvägen. Tyvärr hanns inga gamla vägslingor med – det var full, nutida trafik hela tiden.

Framsätet på de flesta gamla limousiner är inte flyttbart. Den från baksätet vevbara mellanrutan utgör ett hinder. - apropå alltför fullvuxna chaufförer.

Fem inlägg bakåt skrev jag om en annan Packard Limo, en 38:a. Där nämnde jag, att dessa stora, bensinslukande bilar inte var avsedda för långturer. Kommer man uppåt 85, märker man, att vid den hastigheten ligger gränsen för den optimala känslan och trivseln.
Det handlade ju mest om att bli körd till teatern eller något evenemang i en dyr bil av ett redan då klassiskt fabrikat.
Lika klassiskt som Packards slogan ”Fråga en som äger en”.
Eller ”som kört en” - är jag beredd att tillägga!

(Foton finns att scanna - senare - men denna bild från Google får räcka  så länge.)

torsdag 4 juni 2015

Värmländska Töcksfors vid norska gränsen 1933, en Buick 1938 - och en fix idé.


Buick 1938 Special Serie 41, dvs fyra dörrars sedan, med rak åtta med toppventiler, 105 hkr – Kornknarrens veteranbil under större delen av 80-talet - ja, dess historia finns under Bloggarkiv-2011-september 21.

Men nu skall det handla om en resa (med just den bilen) till Töcksfors i Värmland, nära norska gränsen. (Klicka gärna på bild för större format!)

Det gällde ett vykort från 1933 – eller snarare dess motiv, förstås. Efter åratal i min vykortslåda var det dags – för resan skulle ske i en 30-talsbil, det var då ett som var säkert.

Jag hade redan kört bilen till dåvarande sommarstället i Värmland. Så det handlade denna dag bara om 15-20 mil enkel resa.

Så här såg vägen ut genom Töcksfors på 30-talet. 
Jag var nyfiken på bilverkstaden med en buss parkerad utanför. Reparerade man fortfarande bilar där? Jag ville också veta något om de övriga husen. 

Snart hamnade jag hos paret Sjöstedt, som ansågs veta det mesta om Töcksfors förr i tiden. Mycket riktigt – huset med verkstaden fanns kvar men numera endast bostad för den gamle verkstadsägarens son med familj.
Det vita huset bortom var på den tiden en Konsum-butik och vid vägslutet syns det lilla posthuset.

                                                               
Jag tog sikte på den f d verkstaden och parkerade Buicken på den gamla bussens plats.
Mycket hade förändrats, men i stort sett bara på höger sida om vägen, sett från vykortsfotografens plats. Jag kunde ta det nya fotot från i stort sett samma vinkel som det gamla!
En händelse som ser ut som en tanke – att ingenting detta år, 1984, skymde sikten över just vykortets vägavsnitt.
Idag – med alla gränshandelns kvantum-affärer – vore det väl omöjligt.

Jag lät en förbipasserande fotgängare ta några kort av mig och bilen utanför verkstaden. Jag hade en ganska avancerad kamera men med manuella inställningar.
När jag mumlade något om fokus m m, så sa han att 'det var lugnt'. Han var fotohandlare med affär i Oslo! Varför just han? - ödet?

 
Ingen var hemma, men efter en halvtimme dök dom upp, Henry och Brita Moberg. Han hade drivit verkstaden efter faderns frånfälle – så länge som kroppen orkade med. Sedan hade verkstadsdelen blivit garage med bostad ovanpå.
Intressant var det att diskutera gamla Töcksfors med paret Moberg, som bjöd både på lunch och kaffe. Det resulterade i en del brevväxling och sedermera telefonkontakt och återbesök.
Så bar det iväg tillbaka igen – först till Arvika, där ortens tidning hade lovat att ta upp min resa - med vykortet plus det nya fotot som grund. 
Från början var det sagt att en reporter skulle ha varit med i Buicken, men det blev bara en fotorulle. 
Jag lämnade rullen plus mina anteckningar, där ju resan visade, hur en gammal bil kan användas även för längre turer - speciellt angenämt med en nostalgisk ledstjärna.  
Reportaget publicerades i Arvika Tidning den 6 augusti 1984.

 
Så bar det hemåt, där jag helt okynnigt körde en liten bit på vänster sida för att få en glimt av hur bekant det ännu kändes med den gamla vänstertrafiken. 
Ventilationsluckan framför vindrutan är något öppnad.

Inga motorvägar på resan, så Buickens ekonomiska hastighet på 85-90 (vilket gav ungefär 1,3 liter per mil) dög gott.

(Ber om överseende med det lodräta strecket!)
Helge och Edith Sjöstedt, som visste allt om gamla Töcksfors.
De var glada över 'ett oväntat besök' den där dagen, när Buicken - som en gäst från en gången tid - kom inbackandes på tomten.

(Motsvarande reportage, flera sidor med mera text och sju foton har varit infört i MHS' klubbtidning Motorhistoriskt Magasin år 2010, nr 1.)