torsdag 26 maj 2016

Lugnt i stan

(Nog ett måste att klicka på bilden för större format!

Gustaf Adolfs torg  - utan årtal men troligen från 1937-38.
Omedelbart noterar man bankhuset i fonden och (kanske) statyn (med Gustaf II Adolf till häst och hans 'högra hand' Axel Oxenstierna nedanför).
Men sedan dröjer blicken vid bilarna och deras årsmodeller, som väl utgör enda chansen att årsbestämma fotot. Dodge och Plymouth 1937-38 var vanliga bilar överallt, även här, och oftast taxibilar. Dock fanns taxiskylten (och den lilla ledigskylten) bara innanför vindrutan. Och ingen reklam alls på dessa bilar, som  skymtar här och där på fotot.

Närmast och tydligast syns till höger en DKW. Svårare är att identifiera den till vänster – en inte särskilt stor 2-dörrarsmodell.

Det mest anmärkningsvärda är ändå varningsskylten för huvudled! Den syns tydligt till vänster. Fotografen befinner sig på breda Norrbro med Kungliga Slottet bakom ryggen. Spårvagnsrälsen syns också.
Om man använder sig av denna förbindelse från Södermalm via Gamla Stan, stöter man alltså på en huvudled vid torget! Det är en oväntad gradering, kan man tycka.
En fridfull led i så fall, åtminstone denna dag. Några cyklister och fotgängare, bara, mitt i stan. Det måste väl ändå vara en söndag!
Av skuggorna att döma är klockan mellan tolv och ett.

Hitom statyn tycks det finnas en kur för polisens trafikdirigering . . .  Nåja, den kanske är i bruk, när vaktparaden passerar för att avlösa slottets högvakt.

Numera är torget runt statyn bara en stor rondell.

torsdag 19 maj 2016

Att finnas men ej synas . . .


Rålambshovsskolan ligger vid Västerbrons landfäste på Kungsholmen. Närheten till bron har varit och är ett av skolans landmärken.
Som bildlärare (numera pensionär) på den skolan fick min hustru förtroendet att skapa en (fond)väggmålning i skolans entréhall, drygt 20 m² väggyta. Den kom att knyta an till skolans läge med Västerbrons dominans som grund.
Året var 1993.












Fotona ger glimtar av hur det blev. Målningen blev en anslående del av skolans image och dess vardag. Eftersom hallen är upplyst dygnet runt, blev den belysta målningen en färgklick i vintermörkret under många år för alla elever och lärare och för dem som åkte förbi med buss eller bil.

Här ser man målningen i entréhallen och hur brofästet fortsätter vinkelrätt på väggen intill.




Men så kom katastrofen!

Häromåret, under ett jullov, då skolan var stängd, beordrade skolans kvinnliga rektor att allt skulle övermålas med vit, heltäckande färg. Detta skedde alltså i smyg. Döm om lärarnas och elevernas häpenhet och ilska när lovet var över!


Här kan man jämföra målningens storlek med entrédörrens.









Även om en önskan formulerades, att målningen skulle återställas, saknas tillräcklig lyhördhet hos fastighetsägaren för något så kostsamt.
Sedan några år finns bara den vita väggen där. Ingenting har kommit i stället. Och det var just dess tomma vithet, som initierade målningen från början!
Under två decennier fanns den där som en visuell inbjudan till alla. 
Men dagens elever känner inte till vad som döljs av den vita övermålningen.



Det tog tid att mäta upp och få allt som det var tänkt!

Att en andefattig rektor i stället för att se till kulturella värden visar en sådan egenmäktig halsstarrighet och brist på känsla för skolans kontinuitet – det utgör förstås en risk för den skolans rykte.


 Västerbron i original 1950.

onsdag 11 maj 2016

Cadillac och Packard

Cadillac 60 Special 1939 - i ett härligt vardagsskick!
Ja, så här såg dom ut – de bilar som kördes av dem som 1965 skulle bli kärnan i Motorhistoriska Sällskapet (MHS). De vinkade till varandra på stan och förmedlade tipset om onsdagsträffar på Konditori Monarque på Kungsholmen i Sthlm City.
Fyra år senare hade gänget - c:a 30-40 bilar 1928-41 - fått 500 kamrater över hela landet. Och efter tio år nästan 6000. Men då hade årsmodellerna fått en ny gräns – t o m 1956.
Den gränsen - numera en rullande dito - har senare hamnat bra nära modernare bruksbilar, som vi ser på vägarna idag. Hur skall det sluta?

Kornknarren tycker att en slutlig gräns borde finnas, kanske när man började plocka ihop allt med robotar längs tillverkningsbandet. På sätt och vis lika med en 'elektronikgräns'.
Annars blir det bara 'allmän bilklubb för alla' av alltsammans.


Intressant är att 'renoveringarna’ mera var reparationer för att kunna köra. Men fyndskicket räckte i allmänhet till för att njuta av ett bilinnehav som det var en gång. Årsmodellerna låg då inte längre tillbaka i tiden än 80-talet gör idag. Men det hantverksmässiga fanns ju där - en avgörande skillnad!



En Packard Limousin från c:a 1930.
Kan det vara ett kommersiellt garage? Litet väl många oljeburkar syns ju genom rutorna – och en rejäl elförsörjning. Och en tavla med färgprover är det väl också på väggen?
Kan det vara den (belåtne) ägaren, som syns bakom motorhuven?
Bakskärmen varkar ha piffats upp en smula. Inga reservhjul monterade . . . det är något på gång.
Och allt andas kvalitet!

 Fotokopian, som delats, hade ändå inte fått rum för Kornknarrens scanning – 48 cm bred från början!

(Klicka gärna på bilderna för större format!)

torsdag 5 maj 2016

En segelbåt passerar!

Bilder från förr ser vanligen mera rogivande ut. För oss äldre förknippas de förstås med den mindre stressfyllda tid, som då var. Hur de yngre uppfattar dem? Tja, de flesta har mycket liten koll på äldre tider. Bild som bild. Så länge det inte är krigare med rustning eller vikingaskepp. För då var det ju ett tag sen, helt klart. (Sällskapsspelet ”När då, då?" - för vuxna - är ett bra recept.)
När tider av stress blev mera markanta – då gick vi i pension och kunde undvika ett ökat slitage.
Vi kunde själva bestämma hur mycket ”nytt” vi ville ta till oss.

Man kan undra, hur alla som går på fullvarv i dagens ”uppdatera-eller-dö-samhälle” kommer att klara av en pensionärstillvaro. Men de kan förstås fortsätta med sin cybervärld, säkert ännu mera avancerad än nu.
Många fler blir dom i varje fall. Äldrevårdens resurser behöver fördubblas. Vilket aldrig sker, eftersom framförhållning är ett bortglömt ord. Dagens politiker påminner om yra höns, där rävarna utanför väntar ut dem.

Någon minuts lugn och ro erbjuds i alla fall genom antistressfotot nedan. Men när fotot togs från en punschveranda på ett hus fullt av snickarglädje, så var det ju inte sett som en motvikt, bara en båt bland de andra, som passerade.





Kornknarren hade faktiskt en liknande upplevelse i mycket unga år. Så stolt man kände sig!
Båten hette Gunn och kunde hyras (med skeppare) för dagen från någon västkustö.