onsdag 31 december 2014

Nyåret 2015

Inför 2015 - nytt år igen! - söker vi oss förstås till Martin Ljungs motto ”Vi ska klara av'et”!
Hans budskap får denna gång en inramning genom peppande amerikanska affischer.
Världskriget pågick och det gällde att klara av'et, minsann.

Nu är folk tröttare än förr – av jobbet eller av att söka jobb, av vårdköer och kanske också av allt som det går att oroa sig för. Det ständiga uppdaterandet i mobilerna ger såväl ro som oro.
Nyheterna vi får i TV och radio är mestadels av oroande typ, speciellt om det inte handlar om det nära vardagliga.

Därför serveras nu litet uppmuntran inför 2015 – ett urval av många i samma stil.
Ett försök att samla tankarna och styra dem åt rätt håll.
























En hyllning till kraft och kunskap hos kvinnorna – som måste till när samhället utmanas!
(Männen gjorde krigstjänst – kvinnorna övertog deras jobb.)

























 För mera kunskap i flera ämnen – besök ditt bibliotek!
(Den moderna människan googlar de gamla biblioteken till döds och e-böckerna ökar. Det blir lätt översiktlig kunskap i stället för fördjupning.)

























Och du som har ett arbete – tänk efter!
Du är behövd som du är, men du belastar alla andra om du skadar dig och måste få vård. Undvik olyckor!
(Byt ut America mot ”Ditt land”, så låter det rätt bra även här.)

Till sist
Det som ska fram renodlas förstås till några snärtiga formuleringar, som lätt ska märkas. Kanske fem gånger tio meter på en husvägg . . .

Det är konst, det också!    GOTT NYTT ÅR!

(hämtat ur 30 international postcards for hard times)

lördag 27 december 2014

En Buick i Norrtälje

Norrtälje, nära hamnen, för 55 år sedan.

















Det är 50-tal med en fläkt av 30-tal. Men då hade hon nog haft en hatt eller en basker.
Buick 1939, ny sufflett à 250:-, rött originalläder, 105 hk rak åtta, gick perfekt.
(Klicka för större bild!)

Överlät senare bilen till min bror. Körde öppet till Karlstad, där han bodde. Tog reguljärflyget tillbaka till Stockholm (Bromma) med Douglas DC3.
Örebro såg inte mycket ut för världen där uppifrån, minns jag.

Behövde rymligare bil, hade köpt en De Soto Sedan 1947 med Fluid Drive för 1100 kronor. En synnerligen välvårdad direktionsbil från Nydqvist & Holm (NOHAB), loktillverkare i Trollhättan. Litet billigare än Buicken, som hade kostat 1300 (sufflettbytet tillkom).

tisdag 23 december 2014

God Jul 2014!

Om någon av Kornknarrens läsare tänker sig fira någonstans på Afrikas savanner - så tag ett råd av denna bild. De stora kattdjurens jaktmetoder får man verkligen se upp med!
Kornknarren vill inte att ni läsare ska ha det annat än gôtt å trivsamt.
Så ta det lugnt och duka julbord i någon lämplig oas!

tisdag 16 december 2014

Ford V8 Coupe 2+2 1936 - vi kliver in i 30-talet!



















Bilen har s k svärmorssäte. Det avslöjas genom handtagets placering nära bakfönstret. Det fönstret är nedvevbart för att möjliggöra samtal med dem som åker öppet. Vid bakskärmens högra sida finns nog fotstöd för lättare insteg.
Reservhjulet är då förstås placerat utvändigt.
Hydrauliska bromsar kom tre år senare. Här kanske en uppgradering har skett för säkrare körning.

Hur som helst (fotot är säkert 30 år gammalt) så har jag inte tagit reda på vem som äger bilen idag. Men vem det än är, så hoppas jag att han/hon är lika belåten som jag skulle vara om bilen var min.
Det är en aura kring dessa modeller, som är svår för andra märken att nå upp till – även om de dignar av lyx.

Det njutbara, ångmaskinsliknande axet
med de 85 hästarna, när Forden lämnar de andra bakom sig . . . sedan kanske fullbordat med Columbia Over Drive.

En löftesrik, självklar robusthet på alla vägar och i alla väglag – den finns där - och rena anblicken tycks som en bekräftelse . . .

Svart är den också – den ursprungliga färgen från 20-talet . . .
Och på fotot skymtar på kylarlocket ”Gorham Silver Greyhound” i fullt språng . . .

När Forden lämnar oss, hörs avgasljudet med den djupa ton, ”som tyder på en riktig montering”, som gamla Newhouse Motor Catalog alltid skrev.

 Quattro, Cayenne, SL, XK - ni kommer aldrig ikapp - inte i tiden . . .

torsdag 11 december 2014

Olycksbilen i Dallas

Klicka och se skylten 'All the way with JFK' och allas glädje!















U.S. President John Fitzgerald Kennedy har bara en kort stund kvar att leva. Han besöker Dallas i Texas. Hans bil ligger mitt i den långa kortegen genom stadens centrum. Två bilar bakom åker hans vicepresident, Lyndon Johnson. På bilden svänger presidentbilen in på Main Street. Snart är han framme vid Dealey Plaza, där mördaren Lee Harvey Oswald väntar på sjätte våningen i en magasinsbyggnad med sitt gevär med kikarsikte.
Med de mördande skotten förändras USA - och hela världen får sig en tankeställare.
Det är den 22 november 1963.

Presidentens kortegebil, en förlängd Lincoln Continental Convertible, ingår i Vita Husets bilpark sedan tillverkningsåret 1961.
Bilen är obepansrad, har inte skottsäkert glas och körs utan någon av de hardtops, som fanns att välja på. Det var tal om den av plexiglas, för det fanns risk för regn.
Men man valde att låta presidenten exponeras helt öppet. Det är inte troligt att han hade undgått sitt öde bakom plexiglaset, men lite svårare att träffa hade det nog varit genom ljusreflexerna.
Hitom honom ser vi hans hustru Jacqueline och på en sits på bakre stötfångaren sitter en livvakt från FBI, Clint Hill.
Här har man hunnit en bit på Main Street. Bara några minuter kvar.
















Efter dådet flögs bilen till S:t Andrew's militära flygplats för vidare transport till Vita Husets garage. Där blev allt dokumenterat och analyserat, såsom skottvinklar etc. Vissa delar togs om hand och blev museiföremål.

Under fem månaders arbete uppgraderades denna Lincoln och gjorde tjänst i parader under ytterligare fyra år. Den fick bepansrat golv, tak, sidor – allt. Skottsäkra fönster och däck som kan användas trots beskjutning.
Det blev alltså en heltäckt modell. Den ingick i Vita Husets bilpark ända till 1978. Motorn, en handbyggd 350 hk V8, trimmades ännu starkare efter ombyggnaden, som gav en dubbelt så tung bil.

Lyndon Johnson, som övertog presidentskapet och som ju åkt med i kortegen i Dallas, krävde en annan färg, nämligen svart i stället för den mörkblåa originalfärgen. Ändå mådde han aldrig riktigt bra, när han tvingades åka i kortege i samma (fast ombyggda) bil och på Kennedys plats på sätet.

Varför begravde man inte bilen för alltid 1963?
Svaret är att Vita Husets bilpark behövde den. Ombyggnaden kostade nästan 4 miljoner dollar i dagens penningvärde, och efter fem månader var bilen klar att använda igen.
Att i stället konstruera och bygga en ersättare skulle ta minst tre år och kosta ännu mer.

Bilen hyrdes hela tiden från Ford Motor Company. Den finns nu på Fords museum, där den stått stilla i 36 år.
Lincoln Continental Conv 1961, i produktion efter 8 års uppehåll. Bakhängda bakdörrar!



















Tillägg
En händelse av sådan dignitet ger personliga anknytningar. De flesta, födda 1950 eller tidigare, minns var de befann sig, då dödsbudet nådde dem. Jag var under en tid extraförare i Sthlm Taxi för att bättra på lärarlönen en smula. Sent på kvällen den 22 november 1963 hade jag stannat till vid en kiosk för att köpa en varm korv. Då hörde jag på bilradion om skotten i Dallas.
Kiosken finns fortfarande kvar (större och förstås modernare) på Råsundavägen i Solna, inte långt från fotbollsstadion med samma namn. Som förresten är riven, försvunnen och omöjlig att relatera till idag!
Där byggs nu bostäder, för dyra för att flytta in i för alla som inte har det gott ställt. Unga, som vill sätta bo, får leta någon annanstans. Som hittills.


fredag 5 december 2014

Packardmöte 1984


Nordic Packard Owners' Club träffas en gång om året, där Sverige, Finland och Norge turas om med värdskapet.
1984 stod Sverige för arrangemanget, den gången i Värmland i Älvsbacka, 5-6 mil norr om Karlstad.
Där låg tidigare en yrkesskola, som alltid andats kvalitet. Det gällde alla de gamla yrkesskolorna, förresten. Men den hade nu transformerats till ett konferenscenter i kombination med viss hotellrörelse och vandrarhem i de gedigna elevhemmen. En badplats intill (vid sjön Gräsmången) med camping och stugby iordningställdes - och i de gamla verkstäderna kunde man finna t ex husvagnsförsäljning.
Samlingsnamnet blev Bäverland. Det fanns/finns? ju bävrar i åarna i skogen och i sjön.
Herrgården i anslutning till skolan blev under ett antal år säte för Tur-Teatern.

Men så blev alltsammans för säkert 25 år sen en invandrarförläggning. Idag nog ännu mer eftertraktad för det ändamålet – och flera gånger mer lönsam än konferensverksamhet.


Med allt ovanstående i bagaget ägnar vi oss nu åt en del foton från 1984. Med de uppgifter som står till buds. 
Packardbilarna ser ut att trivas bra i Värmland – detta gästfria landskap!
Clipper Panama -55. Johan Berg, Järfälla. Äger även en ZIS.

120 CD -37, John Walentin, Norge. 120 = hjulbasen och här även antalet hkr. 8 cyl.
Serie 733, 1930, 90 hkr.
Serie 645, 1929, 106 hkr. Ägare: Kurt Sjöberg, Ljungby.
(Nuvarande ägare Sture Andersson, Ljungby.)
Super Eight Touring Limousine 1937, 135 hkr, Lars Löwgren. Nuv. ägare Ninni Idner, Danderyd,  Kör någon gång denna stora bil, nu med snobbringar, till ICA och handlar.

Mod 1501 1937 Super Eight, 135 hkr, Knut Ulwin. Mycket dyr restaurering från fyndskicket. Till vänster Caribbean Convertible -56, dåvarande ägare Kjell Edding. I bakgrunden värdshuset.

Rättelse har skett 21/12 -14 i texterna under bild 3 och bild 4.  Övriga uppgifter saknas.


Mera Packard?  T h  finns 'Bloggarkiv'. Gå med de små pilarna till - 2014 - juli - 01 och läs "Packardpicknick".
Eller välj  2014 - december - 05  om en avregad V-12:a - - -  köpa eller inte köpa?