. . . låg sommartorpet i Värmland.
I mitten på fotot syns det åtminstone till hälften. Till vänster syns grannhuset Nolate, som ligger längs vägen upp till oss. Vårt torp, till en början hyrt, sedermera köpt och numera sålt - heter fortfarande Karlberg. Till höger en annan liten gård, Flugberget, och längst ner vid bildkanten ett herrgårdsliknande hus, Finntorp.
Sjön heter Gräsmången och fotot är taget, inzoomat, från berget mittemot. Närmast vattnet syns väg 249 från Väse nära Kristinehamn norrut till Hagfors.
Älgrikare tycks Värmland ha varit så sent som på 80-talet. Det blev ofta ett kvällsnöje att se dem på nära håll och en tävling i att se så många som möjligt samma kväll.
En rejäl bäck fick sin bäverdamm med hydda bara hundra meter från vårt Karlberg. Men där var det svårt att få ögonen på någon invånare överhuvud taget. Braket från ett genomgnagt träd hördes i alla fall ibland.
Hem till stan igen - varje år i mitten av augusti. Filip inser (1982) att det är dags, där han sitter på stugtrappan och väntar på att både han och krukväxterna ska packas i fenmersan.
Året var 1994. Det skulle bli en litet annorlunda present på födelsedagen. Den stora björken var fälld och det behövdes något annat att fästa blicken på. Det hade födelsedagsbarnet/bildläraren mumlat om. Kanske ett stenblock av något slag?
Inom räckhåll - på en lägre nivå - utanför staketet fanns några tänkbara, tillräckligt stora stenar. På en av dem gick att reka undersidans form, så att en grop med de rätta måtten kunde produceras.
En del av staketet flyttades undan och med hjälp av en gaffeltruck fixades flytten från andra sidan vägen. Drygt fem ton, sa maskinisten.
Så kanade den ned från gafflarna på exakt rätt plats - ett måste, eftersom man knappast lirkar hit eller dit efteråt!
 |
| Grattis! Grattis! |
Nu, 24 år senare, är det ett annat scenario. Huset har fått sina tillbyggen, men även trädgården är förstås annorlunda.
Grinden är borta - det är staket också mellan grindstolparna. På björkstubbens plats finns en flerstammig rönn.
Stenen skuggas nästan av en EK (!), som är en överlevare av tre planterade syskon. Om 30-40 år lär man ta ställning till dess framtid, eftersom dess läge (för) nära vägen utanför staketet hinner bli prekärt till dess.
Pergolan, med humle längs stolparna, har varit med ett bra tag.
Det gamla äppelträdet (närmast t v på bild ett) är borta. I stället syns (på sista bilden) en gren från ett nytt, bara tio år gammalt.
Sandlådan är betydligt äldre. Den är liten men effektivt avledande med sin ständiga inbjudan till grävande och byggande. Till glädje för åtminstone två kullar barnbarn.
Slutligen, längst bort till vänster, vid staketet, skymtar några stora, buskliknande saker: fabrikat Hägg, typ Mispel, årsmodell -91.
