måndag 28 november 2016

Med dammvippan över en tid som flytt


Det handlar om en resa på det tidiga 80-talet. Bland annat innebärande ett besök hos en samlare i norrra Värmland, i trakten av Torsby. Det är en person, visar det sig, som egentligen inte gillar att få besök. Men vi har hört oss för per telefon från Stockholm, så vi vet att det är okej.
Att vi kommer ända från huvudstaden i en Buick 38:a blir minst sagt en överraskning för honom. Det märker vi.
Gode vännen Kurt är ute efter en strålkastare till hustruns Harley, en 36:a med vagn.

Sälja något? Kommer inte på fråga, får vi veta. Men visst kan vi kolla på 'lagret', om vi vill. För en stolthet att visa upp finns i alla fall – det märker vi också.

Först en hel lada med i stort sett bara lådor med verktyg och reservdelar. Det är lådor från nedlagda verkstäders inredning och lager. Tagna direkt ur sina hyllor eller hurtsar och staplade på varandra i sick-sack, långt över vad vi kan nå till. Förvarade men inte katalogiserade. De smala gångarna mellan lådstaplarna sträcker sig hit och dit genom ladan.
Denne samlares ögonstenar är hans fina volvobilar – alla av modell PV 444 och kanske var det även någon 544. Vi beundrar dem och får veta att andra bilar, skrotbilar, finns utomhus. De skymtar vid skogskanten på andra sidan ett fält.     (Att klicka på bilden ger intressanta detaljer!)

Bilarna står glest, men det var ett större område än så här.
 
Faktiskt finns någonstans den efterlängtade strålkastaren - det blir till slut klarlagt – och efter litet parlamenterande och löfte om att bjuda på ett års medlemskap i vårt Motorhistoriska Sällskap, kan affären bli av.
Efter att lampan bytts mot en femtiolapp, vandrar vi tillbaka över fältet. Kurt ler förnöjt.

Med en korrekt strålkastare till Harley-Davidson 1936!

Ännu något foto - med vår värderade samlare och den fina schäfern – och vi kliver in i bilen. Vi hinner inte komma varandra närmare än så. Det finns andra planer, som väntar runt kurvan.
Den raka åttan viskar igång och vi kör mot Norge.

 
Nu – 2016 – har jag för mig, att vare sig samlare eller skrot är i livet längre. Men platsen för skroten finns ju – och där bland mossor och lavar ligger kanske något länge eftersökt.
Det är bara att fråga sig fram, för i norra Värmland är alla bekanta.
Så var det åtminstone förr!


fredag 18 november 2016

Skrovensborgsmarknaden

Det ligger ett hypernostalgiskt skimmer över namnet Skrovensborg.
Ur veteranhobbysynpunkt är det förankrat med den idylliska marknad, som där levde under (framför allt) 1970-talet. När Motorhistoriska Sällskapet året 1967, vid Lissma skola i Huddinge, startade den lavin av marknader som vi ser idag, fanns redan en veterananknytning på Skrovensborgs gård, som lustigt nog ligger ganska nära Lissma.

I Automobilhistoriska Klubbens regi ordnade man nämligen där ibland en veteranbilsauktion, i liten skala, mest för klubbens medlemmar. Steget till att kombinera detta med en mindre marknad låg nära till hands. Under 70-talet blev så Skrovensborg ett trivsamt begrepp bland den tidens nya nöjen.
Fotot nedan är från 1974. Ostrukturerat och trivsamt - omtyckt av 'hela familjen'. Det var ideellt upplagt - jag kan inte erinra mig vare sig p-avgift eller inträdesdito.
När marknaden upphörde - kanske hade det med ägarförhållanden att göra, frekventerades Wärsta marknad desto mer.
Wärsta betraktades som AHK's marknad, men klubben fick mindre inflytande efter hand. Idag är den, såvitt jag vet, rent privat.

Klicka gärna på bilden och känn atmosfären och gemenskapen.


Kornknarren kom dit i en f d brandbil, en Buick Sedan serie 61 1937, avsedd för snabba ryck vid mindre bränder. Möjligen medförde vi även vår Rover 90 -54 vid detta tillfälle.
Fotot nedan har varit med i bloggen tidigare, då egentligen för presentation av hunden Ludvig, om vilken man kan läsa under etikett 'Hundar med mera' (i listan till höger).
Döttrarna med goda vänner tar hand om Ludvig.



Under etiketten Skrotbilder . . .

. . . finns bl a inlägget "Bilskrotsbilder".
Där har tre nya foton tillkommit. Det handlar om Lelles ("Skäggets") skrot.
Det inlägget tillhör de mest besökta -  så gott som varje vecka sedan januari 2012.

fredag 11 november 2016

Att samla damm . . .


Lugn!  Det är nog ingen svensk lada med ett sådant innanmäte. En exklusiv anblick genom vindrutan - kan det rent av vara frågan om Bugatti? Och kanske en strömlinjeformad Cord till vänster . . .

Instrumentbrädan verkar vara från 20-talet. Snöret hänger på växelspaken, som sticker ut undertill. Som på Citroëns 'gangstercittror'. (Men det var ju på 30-talet). Skall försöka leta reda på det vykort, som troligen är ursprunget. Kanske det finns info på baksidan.   

(Klicka gärna för större format!)

fredag 4 november 2016

Wärsta marknad vid slutet av 70-talet

Bland etiketterna till höger finns nu en ny - 'Gamla marknader'.
Kan ökas på efter hand.
  
En härligt ostrukturerad tillställning - det var det!
Ett område, bara – inga markerade rutor. Säljarna valde själva en lämplig yta, så stor som behövdes, utan dirigerad 'påfyllning'. Men en grusad väg, utan diken, skulle förstås hållas fri. (Klicka gärna på bilderna för större format!)


Vid noggrant studium ser man att många har sina jackor på axeln med ett finger i hängaren. Det hade plötsligt blivit varmt – men ännu inga löv på träden.


















Det borde väl ha varit en vän eller åtminstone en bekant - så väl i blickfånget! Men i så fall sviker minnet.
Byxvidden nedtill - ett uppmärksammat mode för både damer och herrar.


Ett foto för vänkretsen.
Inga dyra saker till salu. Mest märken. Även 6 V glödlampor (t h i en låda). Men längst t v på motorhuven skymtar i kanten en bit av en låda med uppfällt lock. Den har mjukt fodrade fack för ett antal brotschar till ventilsäten på Ford V8. Skulle ha prissatts högre, fick jag veta, när den var såld.
Men det viktiga är att vara där, denna vackra vårdag!

Flickan i fällstolen, häromdagen 46 år, köpte nyligen en HD. Den HD'n är presenterad tidigare - sök under 'Hänt i veckan'. Hon har konstnärliga anlag så till den milda grad, att om hon (numera sällan pga jobb och familj) ställer ut på ett galleri, så får hennes objekt röda 'såld-märken' inom en timme.
Hon i den randiga tröjan har en hög befattning på ett Lantbruksuniversitet (hästägare också).
Hon som ser ut att vilja åka hem, blev optiker, drev en egen affär, som nyligen såldes för flytt till Portugal.
Återstår de två som sköter rulljangsen och som snart inventerar matsäckskorgen av retrotyp, som står på bakluckan. Gissa vilka!

Det finns en finbilsparkering, där Buick 37:an får vila sig. Lika bra att den slipper trängseln vid stånden.
(Det stämmer - bilen var där, men fotot är från -74.)
Wärsta ligger norr om E18 men söder om Sigtuna.

Det hela känns skönt gripbart, när man på nytt bekantar sig med ”livet som det var”!



tisdag 1 november 2016

BMW's räddningsplanka

Det är i slutet av 90-talet. Helt nyligen, alltså - men känns nästan som en annan värld.
World Trade Center i New York står där det står – och varför inte?
De flesta immigranter kommer mest från Finland, Norge och England.
Och skolornas gamla meriter dröjer sig fortfarande kvar här och där, även om ingen vill kännas vid dem.


En BMW Isetta skall flyttas till sin nya ägare. Gode vännen säkrar lasset, medan Kornknarren väntar på ansvaret att köra ekipaget. Körkortsbehörighet är ingenting att leka med. Om man ligger i diket, så ska man i alla fall kunna hävda att man är behörig.

Det var på sätt och vis en praktisk bilmodell, som fick konkursnära BMW på fötter. Men det handlade ändå om licenstillverkning från italienska ISO. Mest tänkt för smala, vindlande gator och små torg med trång parkering.
Motorn var dock tysk med BMW’s egen kvalitet - en 300cc/13hk fyrtaktsmotor, placerad baktill. Utrymmet i det lilla baksätet var mycket begränsat.

Man parkerade mot trottoaren, öppnade hela fronten med ratt och allt och blev på ett ögonblick en bland flanörerna. Som om ingenting hade hänt.
Men ibland tyvärr längs trottoaren på grund av lokala föreskrifter. 

Det gick inte så fort (max 85), men vem hade bråttom då?
I så fall valde man andra bilmodeller.

Men livet gick vidare. Isettan blev ett tidsbundet fenomen (1955-62) tillsammans med några liknande fabrikat.
I Tyskland sparades få – vilket har gett de återstående en gyllene retroålder.
Där är de dyra som attan.
De första åren hade Isetta fyra hjul och registrerades som bil. Få såldes. Men från -59 bara ett bakhjul (i Sverige), vilket gav mc-registrering - och dito körkort räckte. Försäljningen satte fart, vilket har resulterat i fler bevarade exemplar i vårt land.