BMW's räddningsplanka

Det är i slutet av 90-talet. Helt nyligen, alltså - men känns nästan som en annan värld.
World Trade Center i New York står där det står – och varför inte?
De flesta immigranter kommer mest från Finland, Norge och England.
Och skolornas gamla meriter dröjer sig fortfarande kvar här och där, även om ingen vill kännas vid dem.

En BMW Isetta skall flyttas till sin nya ägare. Gode vännen säkrar lasset, medan Kornknarren väntar på ansvaret att köra ekipaget. Körkortsbehörighet är ingenting att leka med. Om man ligger i diket, så ska man i alla fall kunna hävda att man är behörig.

Det var på sätt och vis en praktisk bilmodell, som fick konkursnära BMW på fötter. Men det handlade ändå om licenstillverkning från italienska ISO. Mest tänkt för smala, vindlande gator och små torg med trång parkering.
Motorn var dock tysk med BMW’s egen kvalitet - en 300cc/13hk fyrtaktsmotor, placerad baktill. Utrymmet i det lilla baksätet var mycket begränsat.

Man parkerade mot trottoaren, öppnade hela fronten med ratt och allt och blev på ett ögonblick en bland flanörerna. Som om ingenting hade hänt.
Men ibland tyvärr längs trottoaren på grund av lokala föreskrifter. 

Det gick inte så fort (max 85), men vem hade bråttom då?
I så fall valde man andra bilmodeller.

Men livet gick vidare. Isettan blev ett tidsbundet fenomen (1955-62) tillsammans med några liknande fabrikat.
I Tyskland sparades få – vilket har gett de återstående en gyllene retroålder.
Där är de dyra som attan.
De första åren hade Isetta fyra hjul och registrerades som bil. Få såldes. Men från -59 bara ett bakhjul (i Sverige), vilket gav mc-registrering - och dito körkort räckte. Försäljningen satte fart, vilket har resulterat i fler bevarade exemplar i vårt land.