fredag 27 mars 2015

Insjöidyll och krigsminne


Här ser vi en god vän till mig. Han kom från Tyskland, arbetade i Sverige på 50-talet – som mjölkkontrollant – men återvände till hemlandet igen. Han blev försäljare för svenskt järn och stål och det gick bra för honom.
Under åren i Sverige körde han DKW 1937 med träkaross. Han hade alltid hammare och spik med sig för att banka ihop sprickorna efter körningarna på våra vägar med ständiga potthål och tjälskott. (foto fr Google)
 

Plötsligt dök han upp hos oss i Värmland – 20 år senare – med sin Audi 100 med båt och mast på bågarna på biltaket. 
Segling var hans hobby. Med båten till hands kunde han bekanta sig med de svenska sjöarna, där det föll honom in att ta en paus.

Som 17-åring tvingades han in i armén 1942, då Tyskland började sin reträtt från Nordafrika, genom Sicilien och Italien – och i öster från Stalingrad genom Ukraina, Polen och ända till Berlin. Fast det tog nästan tre år.
Han blev utbildad till sabotör för att kunna spränga vägar och broar under reträtten. De tyska förlusterna var allvarliga och 1944-45 hade man hunnit ned till 16- och till slut 15-åringarna för att fylla luckorna. Men då var det inte mycket tid kvar till utbildning. Inte heller för de piloter, som tvingades lämna sina plan (ingen bensin!) och slåss mot krigserfarna ryssar.
De mest otroliga historier från 'kriget som det var' fick jag höra av honom. Bland annat när han obeväpnad mötte ryska krigsfångar på fri fot. På slutet fanns ej folk att bevaka dessa enorma läger. De blev fria, formerade sig i sina gamla grupper och beväpnade sig (enkelt genom att det fanns övergivna tåg med vapen och ammunition – kvarlämnade när rälsen bombats).

Men här ser vi en idyll i skarp kontrast till den tillvaro, som han aldrig glömde.

Tillägg.
Han hade placerats vid gränsen mellan Polen och Ryssland. Hans förband var upplöst och det var en allmän flykt åt väster. Det gällde att nå de allierades trupper för att undgå att bli fånge hos ryssarna. 
Episoden med de ryska krigsfångarna ägde rum på en skogsstig. Samtliga hade flera armbandsur på båda armarna. Det gav en antydan om vad de sysslat med.

Han bar på en ryggsäck med smalfilmer(!) - han hade nämligen filmat allt möjligt ända sedan han blev inkallad. De tog förstås av honom ryggsäcken. Han kunde litet ryska. När de fick se filmerna, sa han dumt nog: ”Vad ska ni med dom till?”
En av dem sa: ”Skjut honom!”. 
Deras ledare sa: ”Men han är ju bara en grabb. Gå!” Och han pekade bortåt stigen. Minst sagt obehagligt att ha dem bakom sig! Till slut anade han att han var utom synhåll och började springa - fort, fort!
Det var nära ögat.

söndag 22 mars 2015

Wanderer W24 4-d 1939

Så här ser den ut, denna udda fågel i veteranfloran. Varsamt iordningsställd och ägd i många år (men inte nu längre) av Claes Hermansson i Täby - som för övrigt är en genuin Kaiser-fantast.
Titta noga, för att en så sällsynt bil rullar i vår hobby är snudd på unikt.

lördag 21 mars 2015

Statistik! Vad har hänt på sju månader?

På de flesta av Kornknarrens inlägg är det visserligen inga kommentarer. Men statistiken visar i alla fall ett förhållandevis stort antal besökare.
Den 26 augusti 2014 publicerade jag en lista över flest besök per inlägg från datum för resp inlägg. Det visade sig, att en del inlägg, som är flera år gamla, fortfarande via bloggens 'etiketter', arkiv eller egna sökord bättrar på sina placeringar. Sakta men säkert närmar de sig toppen.
U.S. Cars, 2011, september.

Fortfarande nr 1, Hudson-limpan, som nådde sin placering för länge sedan.








Skrotbilder, 2012, januari.

Bilskrotsbilder, tvåa ännu - men det fattas bara ett fåtal besök för att nå första plats!




U.S. Cars, 2014, december.

En Buick i Norrtälje.
Något oväntat har hänt i och med att detta inlägg på bara tre månader har nått plats tre. Medan 'Bilskrotsbilder' har funnits i över två år!
Hoppsan! Tog över ledningen alldeles nyss - den 2 april! Varför?








Tyska bilar, 2011, oktober.


Mercedes 170S – en förfinad arbetshäst – nu fyra. Kryper sakta men säkert allt närmare toppen.















IMPERIAL 1958 - U.S.Cars, förut trea, men har nu hamnat på plats 5. (foto här saknas just nu)

'Hur retro är du? Hur omodern?' (januari i år, scrolla nedåt)
'Att studera i Karlstad förr' – ett antal inlägg i följd under etikett Livet som det var
'Duesenbergannonsanalys'
(U.S. Cars, 2014, december 28)
'Extravaganza' (Livetsomdetvar, 2014, juli 20)

Samtliga dessa fyra inlägg ligger på plats 6 med bara några få besöks skillnad sinsemellan.

Slutligen ett mc-inlägg, 'Lasse Dérantz – en ovanlig personlighet' på tionde plats. Etikett Motorcyklar, 2012, mars.  (Foto här saknas just nu).

Petade från Topp 10 är Mc-hobbyns riddare, Bilretro, Byte sker (fr Microsoft till Linux) och Vackra Stockholm . . .

söndag 15 mars 2015

Samma gata idag - en odramatisk utveckling

Allt bygger från början på att jag på en marknad kom över det gamla vykortet av Heleneborgsgatan på Södermalm i Stockholm (redan behandlat, scrolla bakåt).
Klicka på bilderna för större format!















Härom dagen ett utlovat återbesök, drygt 60 år senare!


















Det här är en gata som inte berörs av den nutida pulsen på Södermalm. På tvärgator åt höger kommer man först till Högalidsgatan (och Högalidskyrkan med de dubbla tornen) och sedan till högtrafikerade Hornsgatan, som löper ända från Slussen till Hornstull med bron till Liljeholmen och E4 söderut.
Bakom husen på vänstra sidan finns Pålsundet och Långholmen.
Det ser fräschare ut, men det beror mest på att det är ett foto i färg. Regnskyddet ovanför porten är troligen av kopparplåt, idag ärgat i grönt.
I fonden syns fortfarande den höga skorstenen. Där finns inga industrier numera. Man kan undra när den skall rivas . . .

De speciella skyltarna - upplysta lådor med bokstäver på glaset - som är placerade vinkelrätt ut från väggen, var mycket vanliga förr.
Roligt att se att de förekommer än idag.
Och låssmeden får njuta av att inte vara särskriven.


Skylten nedan är av en liknande typ - och med ovanlig text!



fredag 6 mars 2015

Uddeholm 1939

Klicka helst på bilden för större format!
Alla gamla vykort tycks ha en förunderlig skärpa – detta trots att de oftast tagits från den öppna sittbrunnen i dåtidens vibrerande luftfarkoster – i detta fall ganska säkert en Klemm 35.

Samhället Uddeholm (ungefär mitt i Värmland) var säte för Uddeholms-bolagets – UHB – verksamheter. Där fanns huvudkontoren (som det hette) för järn- och stålförsäljningen inom och utom Sverige - från delvis egna malmgruvor - och för virkesinköpen till sågverken och de kemiska industrierna. Samt för några stora jordbruk – spridda över landskapet – ibland med experimentella grödor. Dit hörde också Uddeholms Gård.

De stora sammanlänkade byggnaderna nedtill är ladugård (m svart tak), stall (vit byggnad på tvären där bortom) och loge m m i den hitre byggnaden (ingen liten lekplats för de yngre).
Tjänstebostäderna nederst t vänster: - det är mest avdelningschefer, som tilldelats så stora villor.
Herrgården (med de 'oförklarliga händelserna', se Bloggarkiv 2012, februari) syns delvis. Där bodde överingenjören för stålverken i Munkfors, Hagfors och Storfors. Litet längre bort ett av huvudkontoren, därefter läkarbostaden och sjukstugan. Många villor ligger utanför fotot. En del anställda bodde i Hagfors och pendlade med buss eller per cykel.

I sjön ser man några långa bryggor ut till kallbadhus på djupt vatten.
Längs en allé tvärsöver fotot löper länsvägen till Hagfors.
Den gamla bron över Uvån syns också. Lövverket skymmer tyvärr Lanthandeln, Hotellet, Samrealskolan och delvis handelsträdgården, där allén börjar. Samt järnvägsstationen - men järnvägen syns tvärsöver fälten uppe till vänster.

Det känns underligt att så väl kunna studera det samhälle man växt upp i, där allt fortfarande lever i ens minne - dessa stora trädgårdar, parkvägar, båtplatser, vassruggar (där man lade ut mjärdarna) - och tennisplanerna och kägelbanan.
Och människorna, förstås, inte minst chaufförerna, som bidrog till ens bilintresse, som i många fall gått som en isbrytare genom tillvaron.

År 1940, den 9 april, samma dag som tyskarna landsteg i Norge, brann de nämnda sammanlänkade byggnaderna ned. Ladugården återuppbyggdes som Sveriges modernaste någon kilometer utanför samhället. Det blev då en avsevärd minskning av flugor och bromsar för de boende i detta ganska så exklusiva lilla samhälle.

söndag 1 mars 2015

Heleneborgsgatan på Södermalm - då

Klicka för större bild!

Heleneborgsgatan på Södermalm, nära Västerbron, cirka 1951.

På den solbelysta sidan vilar sig främst en efterkrigs-Kapitän med en rekorderlig radiomast. Vilket nog behövdes med den tidens täckning. Delvis skymd av den ser vi en DKW skåpmodell med påbyggnad av trä.
Så följer två Opel Olympia, en Dyna Panhard och en Cheva från 37-38 m fl.
På den vänstra sidan skymmer förstås några cyklar igenkänningstecknen på bilen.

Apropå cyklar – man märker det gamla vanliga sättet att parkera en cykel vid trottoaren. Den ena trampan nederst och i bromsläge mot kanten – så står cykeln något lutad men stadigt. Fast det krävs just en så hög trottoarkant, som det alltid var på den tiden. Några cykelstöd såg man inte till.

Den höga skorstenen i fonden torde höra till Münchenbryggeriet, eftersom fotot sannolikt är taget västerifrån. Det tror i alla fall Eric Collin, som har hört av sig.

Tillägg
Det får väl bli en publicerad kamerakoll på denna gatas utseende idag, vad det lider. Och därmed även väderstrecket.
Liksom betr Norr Mälarstrand i ett tidigare inlägg. T o m Stadshusets baksidefoto i inlägget 'Vegagatan (etc)' under Etikett 'Uddeholm m omnejd'.
Kanske i april. Sådana utflykter är av det angenäma slaget.