söndag 31 januari 2016

En glimt av Midnattsolsrallyt 2007

Rallyt till Midnattssolen drog igång 1950. Flera deltagare körde då förkrigsbilar.  Mexican Road Race startade samma år. Det har behandlats här i sex inlägg i juni/juli 2012. (Se bloggarkiv t h.) Precis som vårt rally blev MRR med tiden allt mera specialiserat.

Efter åratals uppehåll kom vårt rally igång som en nostalgisk tävling för bilmodeller, som var med då det begav sig. År 2007 körde man genom Hälsingland. Kornknarren tog några foton i hälsingeskogen.
Tidigare behandlad är Sylvia Österberg (nu avliden), som det året deltog som kartläsare (arkiv t h – april 2013).
Deltog 2007 gjorde också Björn Waldegård, vår nyligen avlidne rallylegend.

Här följer en liten kavalkad från en varm sommardag för snart nio år sedan.


Waldegård i sin Porsche - är det en tidig Carrera?


Dagens etappmål var Söderhamn. Kornknarren fick en pratstund med BW.
Han trodde nog att jag var en journalist. Han var orolig för att kopplingen inte skulle hålla rallyt igenom. Mycket riktigt – han bröt redan nästa dag!


Jowett Javelin var en segerrik vagn på 50-talet. Pannkaksfyra och förnämliga vägegenskaper. Vad heter dagens motsvarighet? Subaru?

 
Jaguar XK 120, minsann. Det kom motorstarkare varianter efter hand (från 3,4 till 3,8 litres). Motorerna kunde man sen finna i de vanliga 'fyradörrarna', dvs Sedan - eller Saloon, den brittiska benämningen.  Dagens Jaguar, alltså en Saloon för ”vanligt folk”, är inte särskilt billig men kanske mest prisvärd i klassen enligt testerna.


Mercedes 300SL kräver ingen presentation – en totalklassiker. Men en besvikelse denna dag, eftersom den framfördes försiktigt i överkant. Två skäl till det finns kanske. Dels kan det ha varit en sträcka med anbefalld idealtid – och man låg litet före schemat. Dels handlade det om vad man satt i – ett mångmiljonvärderat åk, som inte fick komma till skada. Men att köra rallyt sakta på lägre växel – tja?


  


Gamla hederliga PV med sin B18-motor kunde matcha de allra bästa och dyraste.
Tom Trana, var är du?

söndag 24 januari 2016

En Packard i skymundan


Det handlar om när jag var spekulant på en Packard Limousine V12 1936, 175 hkr.


Den hade fungerat som direktionsbil för några större företag i tur och ordning, sist i denna ordning var Hägglund & Söner i Stockholm. Därefter hamnade den hos en åkare i Uppland, som använde den för bröllopskörningar. Han hade 'stängt av' sex av cylindrarna för att köra billigare. Det gick bra ändå.

Därefter står Edw. Bergströms Bilaffär i Örnsköldsvik som ägare – då har vi hunnit till juni månad 1951. Samma år, redan i juli, säljs den till Manfred Berglund i Björna, Västernorrlands län. Dess reg.nummer är då Y14939. Efter två år övergång till reservregistret - och sedan helt avregistrerad 1957.


Ovanstående lyckades jag klara ut vintern 1967-68. 
En 30-talsklassiker med V-tolva! Det kanske vore något för en veteranfantast. 
Min gode vän Jan (numera både gode och gamle) hade ett tjänsteärende till Umeå. Efter en avstickare söderöver till Björna och en koll på lyxåket skulle en rapport kunna lämnas. Sagt och gjort.



Med 16 frågor avprickade och besvarade kunde jag kanske ta ett beslut: köpa och iståndsätta eller sucka och avstå.

Härom dagen kom de 48 år gamla anteckningarna om ovanstående upp i ljuset.
Det kändes litet speciellt att läsa frågorna och historiens vingslag hördes tydligt.



1) Första intrycket? - - - Halvrisigt.
2) Rostangrepp som ser dyra ut? - - - Inget genomrostat. Stötfångare behöver omkromas. Lacken har flagnat här och där.
3) Är instrumentbrädan intakt? - - - Samtliga instrument är intakta. Dessutom finns 'ride control' (stötdämparinställning) och originalradio.
4) Finns plåtskydden till reservhjulen kvar? - - - Ja, helt intakta.
5) Går växlarna i och ur vid frikoppling? - - - Lätt i och ur.
6) Yttre bagagehållare okej? - - - Endast en liten aluminiumlist skadad.
7) Motorrummets skick? Oljigt? Kablar, etc? - - - Oljigt och smutsigt men emaljerade insugningsrör. Kablarna verkar bra. Orig.förgasare utbytt mot GM's Rochester.
8) Är samtliga glasrutor hela? - - - Ja, men förstås smutsiga.
9) Inredningen? - - - Inredningen bak är 100% fräsch. Inget slitage, inga fläckar. Rullgardiner av siden. Man sitter som i kungalogen på Operan. Två cigarrettändare saknas dock. - Framsätets läder i bra skick. Dörrarnas insidor också av läder: helt 100% bra. Pedalgummin föga slitna.
(10 om regnr – se ovan)
11) Fjädringen? - - - Ser tyvärr ut som om vänster bakre fjäderblad har förlorat sin spänst.
12) Däck? - - - Fram bra, bak halvbra. 7.50 x 17” (pris -68 SEK 690:-/st)
13) Hjul? - - - Trådekerhjul med originalkapslar och dessutom kapslar, som täcker ekrarna. Bra.
14) Dörrarna? - - - Bra, inget glapp.
15) Strålkastare? - - - Försilvring bra. Inga bucklor.
(16 Om ägarförhållande – se ovan. Bilen kunde stå kvar till sommaren.)

 
För mycket att fixa för mig, som måste lämna bort alla reparationer – jag avstod alltså.
Denna gamla Packard hamnade i Luleå (först), sedan i Östergötland och till sist i USA, då fortfarande orenoverad.

Kornknarren köpte i stället en riktig lågmilare, en extremt välvårdad Buick Century 1938, som beskrivs i tidigare inlägg, se Bloggarkiv t h – 2011, oktober.


tisdag 19 januari 2016

Peter Sellers' Morgan


Skådespelaren Peter Sellers kör en Morgan Three Wheeler.
Tydligen i någon sorts uppvisning.
Mitt förhållande till dessa bilar är något kluvet. Låt gå för cruising på strandvägen mellan Nice och Monaco eller på själva Casinoplatsen. Men huga! för svenskt storstadsslask i december. Fastän då är man inne på det gamla bruksbilstänkandet förstås, något som alltid dyker upp.

Som hobbybil kan det ju duga med vad som helst. Tycke & smak osv. Snygg garagering och några korta utflykter på asfalten i solskenet. Det ger inte så mycket av körning (mitt gebit), men ger tillfredsställelse efter en kanske arbetsam renovering.
Körning, ja - nog skulle det var kul att prova denna Morgan. Den står högt kurs bland brittiska veteraner.
Den tekniska lösningen med bara tre hjul är ju också något att fördjupa sig i. Fördelar vs nackdelar. Men jag väljer nog den fyrhjuliga varianten. Framfjädringen är speciell och unik. Den har hängt med hela tiden.
"Det får den göra tills man uppfunnit en som är bättre"
lyder konstruktörens motivering.

onsdag 13 januari 2016

En ovanlig familjebil


Mercedes 260 Stuttgart
tillverkades med vissa förbättringar 1924-36. Rak sexa på 50 hkr - inte så mycket för denna ganska tunga bil. Men å andra sidan förtogs inte motorstyrkan av alla kraftslukande tillbehör som nu för tiden.
Och det där med topphastighet var av mindre betydelse på de svenska vägarna förr. Lera, tjälskott, häst och vagn, långsamma lastbilar  och alla kurvor med dålig sikt – allt bidrog ju till att det inte behövdes så snabba bilar till vardags.
I Tyskland var vägnätet av högre klass – och visst fanns det snabba Mercedesmodeller, men i avsevärt högre prisklasser. Att kvalitet prioriterades före prestanda hade en Stuttgart-köpare ingenting emot. Om det nu fanns pengar till köpet, för Mercedes var ju inte precis ett lågprisfabrikat.



En Stuttgart från tidigt 30-tal med stockholmsnummer.
I utgåvan ”Bilkalender för Stockholms stad 1947” finns inte denna MB med.  Men numren 4046 Chevrolet,  4047 Studebaker och 4048 Opel finns kvar – sen hoppar det till 4060 Chevrolet (årsmodeller anges inte).
Av krigsårens alla uppallade bilar (åtminstone 5-6 år) kom många aldrig tillbaka i trafik. Men efter en period av vila tycks den ändå ha fått en sista chans. För något krav på extra reflexer (stötfångaren!) fanns då inte före kriget.

















Karossen moderniserades efter hand. Det här är en 34:a.
Barndomsvännen Malins familj bestod sig med en Stuttgart, liknande denna.
Om Malin kan man läsa i 'Idoler utan kappor', se Bloggarkiv här t h, 2012, april
(klicka på den lilla pilen vid 2012).

Familjen hette Fornander och är omtalad i inlägget 'Oförklarliga händelser', se 2012, februari.
Malin hade fyra äldre syskon.

(Bilder överst och nederst fr Google. Privat foto i mitten.)  

fredag 8 januari 2016

Ett alldeles eget djupseende


Ett annorlunda foto från före WWII, kanske t o m från 20-talet?

Tydligen fanns kameror med denna möjlighet. Eller också var det bara en fråga om framkallningsteknik?
Papperskopians båda delar kunde med därför avsedd anordning separeras med det vänstra fotot för det vänstra ögat och det högra för det högra. Då framträdde en enda bild - som gav verklighetens avstånd och djup.

När färgfilmen kom, minns jag, att man kunde köpa hela 'paket' med preparerade bildserier med titlar som Afrika, Till fjälls, Vilda djur, Ishavet osv – och tillhörande kikarliknande anordning, s k stereoskop.  
Viewmaster kunde det heta - flott och modernt. Bilderna var cirkelplacerade och man rörde en liten spak för att byta till nästa.
Tredimensionell var ordet!

En gammal annons skulle sitta fint – eller hur, herr retrobloggare Larsson? Som tycks ha en aldrig sinande, intressant flora av äldre tidningsutgåvor. Tidigt 50-tal, gissar jag.  ("Larssons Blogg" i spalt t h.)

Diverse typer av tittskåp fanns ju mycket tidigt i fotohistorien.

Men att egna (dubbla) foton tydligen kunde duga till någon enklare tittapparat har jag inte känt till. Men så var det faktiskt.
Då kunde en fotograf skapa sina egna scenerier!
Det finns onekligen saker, som man missat.

Kommentar från någon fackman?


måndag 4 januari 2016

Visionär träff i Jönköping

Jönköping, juni 1965.
Hittade några foton - det första är ihopsatt av två.
Handlar om den s k urträffen, som ledde till bildandet av Motorhistoriska Sällskapet.
Tillresta intresserade kom (i en del fall långt ifrån) i sina Obs! orenoverade gammelbilar.

För dem fanns inga rallyn, inga träffar, inga klubbar. Men det fanns ett INTRESSE – och det tänkte vi fånga upp.

Vi riktade in oss på folk med vanliga, mestadels amerikanska, användbara bilar - med 1930-talet i åtanke. Den vardagliga motorismen. Till att börja med, vill säga.
Och det gav klubben en skjuts framåt utan like.

Automobilhistoriska Klubben, AHK, fanns visserligen, men riktade sig till de allra äldsta bilarna, exklusiva sportbilar och en del finare fabrikat. Även T-Fordklubben fanns - men endast för Fords bilar t o m år 1927. Det var allt.


Gammelbilraden fr vänster:  1) Volvo  2) DKW?  3) MB B-cabr -38  4) Renault?
 5) Hupmobile  6) Chevrolet -32   7, 8, 9) Ford A  10, 11) Ford T


Gänget, som styrde MHS de första pionjäråren. Fr v Alf-Eric (Affe) Larsson, Jan Älfvåg, Tommy Hallberg, Kornknarren i läderrock (med sin Buick -38 som Affe lutar sig mot), Kurt Kramer och längst t h Lasse Dérantz, vår mc-expert.
Fotot från -68.


Vännen Kurt Kramer med dåvarande hustru och Kornknarrens MB B-cab från 1938. Kvällen innan nedcabbat den gamla vanliga vägen längs Vättern och genom Gränna - i månsken. Oförglömligt!
En MB, vars öden beskrivits under ”Tyska bilar” i etikettlistan till höger om denna text. Och som raskt ersattes av en Olds från 1939 - i fas med klubbens initiala inriktning.


En Cheva 32:a med G-nummer – VAR FINNS DEN NU? - Jo, Nils Carlsson, Aneboda, äger den fortfarande!

HUR GICK DET då med uppfångandet av intresset? Jodå, alla vet ju att det blev som det var tänkt till slut, dvs senare på hösten samma år. MHS frodas fortfarande med säte i Täby utanför Stockholm. Dock en i högsta grad riksomfattande klubb.


(Klicka gärna på bilderna för större format!)