måndag 29 september 2014

En magisk grammofon



















"Men titta - den ger sig iväg ...!"

Det verkar bara vara en av fikagänget som märker att grammofonen fått ett eget liv.
Den har hunnit en bit från filten redan.
Ja, hur det hela avlöpte är svårt att minnas - det var på 80-talet.
Grammofonen var ett givet inslag, när vi åkte 30-talare till en miniträff för sådana bilar och likasinnat folk. Likaså väskan med tallrikar och bestick m m.
En vårlig utflykt att döma av den skira grönskan.
I närheten av Kapellskärs färjeläge var det visst.

måndag 22 september 2014

Glimtar från Den Gröna Ön

Hade ingen aning om att landskapet var så kuperat. Borde nog göra ett besök. Whiskyn tilltalar mig ju redan. Ovanan vid vänstertrafiken medför nog en del missade, vackra vyer.
Här syns inga häckar intill vägarna - ett omtalat, skymmande gissel för alla trafikanter. Skymda kurvor med tvära möten. Men man tas väl om hand på Irland, har jag hört. Gips, häftplåster, en skvätt whisky och en skön säng kan bli en oväntad men god början. 

tisdag 16 september 2014

Flygfilmernas barndom

Bröderna Wright's flygningar med ett plan, som drevs av egen kraft med motor och propeller, räknas som inledningen på flygets era. Året var 1903 och - läs och häpna - dessa första flygningar blev filmade!
Hela den fortsatta utvecklingen finns på film. Dessa hundratals filmer – ofta korta men verkligen klassiska – har varit en guldgruva att ösa ur för flyghistorikerna. Men tiden går och som de flesta vet så blir de gamla celluloidfilmerna till slut oanvändbara. Men mycket har kopierats i tid och finns bevarat hos diverse filminstitutioner.

Mycket tidigt kom också flygfilmer med skådespelare. Korta stumfilmer, ofta mediokra men med mycket hjältemod. Dock, år 1927, kom en film som ligger i paritet med vad vi sedan blev vana vid, dvs ett flygdrama med bra manus och fina skådespelare. Den hette Wings – på svenska Vingarna, en direkt översatt titel (ovanligt!).
Den erfarne regissören hette William Wellman – med ett förflutet som stridspilot under kriget 1914-18.





































Bland skådespelarna finner vi Clara Bow och Gary Cooper, båda stora namn i filmhistorien.
Västernklassikern Sheriffen (1952) med Cooper som en sådan, där stadsborna vägrar hjälpa till mot gangstergänget och han därför måste klara det själv – jag minns den som igår – var en av hans många framgångar.
Bäst att höra med Cinemateket, om det går att få fram en Wings-kopia med en 26-årig Gary Cooper i flygoverall!
Clara Bow blev känd som flickan med 'det' – dvs i stort sett allt som behövdes för att bli en 20-talets stumfilmsikon. Henne måste jag ge ett eget inlägg – hon står sig gott mot Jean Harlow (19 maj i år – se Bloggarkiv) med flera.

Ill. ur Bertil Skogsbergs bok På filmens vingar.


fredag 12 september 2014

Motorer på lager


















 Chryslermotorer, alldeles nya, i väntan på montering i de olika seriernas chassin - i slutet av 20-talet. Kanske kommer några av just dessa att hamna i bilar, som exporteras till Sverige. 
Må vara att motorerna var ordinära för sin rid, men på ett annat område låg Chrysler, såväl som Dodge och Plymouth i frontlinjen. Det gällde då framför allt införandet av hydrauliska bromsar i den vanliga serieproduktionen.
Plymouth, ett lågprismärke, erbjöds med dessa bromsar redan 1928, medan Ford hängde kvar vid mekaniska sådana i ytterligare tio (!) år ända till och med 1938. Till och med Lincoln Zephyr V12, Fords lyxmärke, hade - såvitt jag minns - mekaniska bromsar de första modellåren, dvs 1936-38. Ett stort steg prismässigt från Plymouth, som ståtade med den hydrauliska nymodigheten sedan länge.
Mitt första bilköp, Ford V8 1936, då en 16 år gammal bil, innebar nästan daglig justering av alla stänger och leder för uppleva någon bromsverkan över huvud taget.

torsdag 4 september 2014

En spektakulär erinran

Tornet intill Sjöfartsmuséet i Göteborg är uppfört till minne av de sjömän, som förolyckades under Första Världskriget 1914-18. Det handlar om fartygsbesättningar, som omkom på grund av minor eller ubåtstorpeder.
På sockeln kan man se elva marmortavlor med namn på 690 personer och namn på 98 sänkta fartyg.
Under det andra (senaste) världskriget omkom ett ännu större antal. För dem finns - så vitt jag vet - endast skilda minnesmärken, t ex för besättningen på ubåten Ulven. Den kolliderade med en tysk mina på svenskt vatten under övning utanför Marstrand i april 1943. Fiskebåtar hade dock varnat för minor i det aktuella området. Ubåten återfanns i juli samma år och bärgades. Hela besättningen, 33 man, omkom.


Tillägg
NÅGRA MINUTER OM SLUTET PÅ ETT VÄRLDSKRIG:
Första världskriget 1914-18 är knappt omnämnt i dagens skolböcker, men så sent som på 60-talet lärde sig eleverna en hel del om detta krig. Där fick man veta hur Adolf Hitlers envisa propaganda fick ett sådant gensvar, att han kunde erövra makten i Tyskland.

100-årsminnet av hur det började har nu uppmärksammats i alla länder som var inblandade.
Men i USA har man firat dess slut 1918 på Vapenstilleståndsdagen (Armistice Day) ända sedan dess - varje år i november.
Det har i år utkommit en mängd nya skildringar av detta krig - främst om hur det började, naturligt nog.

Men när striderna tog slut den 11/11 kl 11 år 1918, så befann sig Tyskland - som gav upp - i ett i historien sällan upplevt läge.
Inte en enda bit av landet hade nämligen förlorats till fienden. I stället stred de tyska arméerna i Frankrike och Belgien - även med britter och amerikanare som motståndare - helt på främmande mark och var obesegrade.

Ryssarna hade begärt fred efter revolutionen där 1917. Alla tyska trupper, som stridit mot ryssarna, flyttades till den s k Västfronten, främst i Frankrike. Då gick USA in i kriget mot Tyskland - så den tyska segervittringen gick om intet.

Men alla tyskar 'därhemma' led nöd, och svälten var märkbar. Allt, allt hade under fyra år gått till de stora arméernas underhåll. Men denna uppoffring hade nått sitt slut. Det blev en hemmarevolution.
Soldaterna kom hem till ett land i armod.

Fredsvillkoren dröjde ända till 1921, den sk Versaillesfreden. Tyskland belades med ett orimligt tilltaget skadestånd, främst till Frankrike. Men det fanns inga pengar att betala med, så den tyska produktionen, som skulle ha kunnat hjälpa upp det egna landet, gick åt till denna betalning. Den fortgick, ända tills Hitler tog makten och avbröt det hela. Hans främsta trumfkort var 'den orättvisa freden' och 'förräderiet', kallat 'en dolkstöt i ryggen', nämligen från de tyska politiker, som lyckades avbryta kriget.

Så lärde sig eleverna hur ett ogenomtänkt fredsslut kan bidra till ett nytt världskrig 21 år senare. Ett folks revanschlust skall inte underskattas.

Efter andra världskriget, 1945, var man vis av skadan och satte in enorma belopp, den s k Marshallhjälpen, döpt efter USA:s utrikesminister, för att snabbt få Tyskland på fötter. Och det lyckades man med.
Hur landets (Västtysklands) industriproduktion byggdes upp, kallas för 'det tyska undret'.