onsdag 28 juni 2017

"Farväl - och på återseende!" - En historielektion.

Den 27 oktober 1981 skedde den sensationella grundstötningen av en sovjetisk ubåt i Karlskronas skärgård. 

Det var en båt av den s k Whiskey-klassen, 1000 ton, byggd 1956, fullt stridsutrustad med, som det visade sig, torpeder med kärnstridsspetsar. 
Den kunde avsiktligt eller vid en eventuell olycka utplåna hela Karlskrona och mera därtill.


Ubåtens beväpning – när den offentliggjordes vid en presskonferens - skapade stor oro även internationellt.

Det ryska befälet flyttades över till en svensk torpedbåt och förhördes under sex timmar, allt medan den ryska marinstaben rasade och skickade ett dussin stridsfartyg mot området. 
En ren felnavigering hävdade man från ubåtsbefälet.

Gåsefjärden, där U137 (ryssarna hade en annan benämning på båten) kört upp hårt på ett grund, spärrades av helt. 
Det behövdes nog, för en rysk högsjöbogserare närmade sig för att säkra ubåten och påbörja en flottdragning. Den avvisades dock av flera svenska ytfartyg plus vår ubåt Neptun.
 ”Håll gränsen!” var statsminister Fälldins (numera nästan bevingade) ord.
Redan den 29 oktober lyckades man från en tullkryssare, parkerad intill ubåten, med under däck dold utrustning bekräfta strålningen från kärnstridsspetsarna. Därefter föredrog man att snarast komma överens med ryssarna om en återlämning av ubåten. Säkrast så!

Efter fem oroliga dagar drogs båten av grundet och eskorterades till den svenska territorialgränsen. Vid överlämnandet yttrade chefen för den väntande ryska eskadern något till 'de svenske' att fundera på: ”Farväl – och på återseende!”
 
Sovjet hävdade hela tiden felnavigering som orsak till intrånget. Resonemangen, även senare, har varit många. De flesta ger inga poäng till de ryska förklaringarna.

Exempelvis:
X/. En mycket högt uppsatt officer, tillika navigationsexpert, fanns med ombord på U137.
Knappast nödvändigt om det inte gällde (hemliga) specialuppdrag med precisionsnavigering.
XX/. Å andra sidan spanade sovjetiska flygplan efter ubåten på den position, längre ut till havs, där den angivit att den befann sig. Men kanske den spaningen var ett medvetet spel? 
Dock: de grunda fjärdarna i Karlskrona skärgård (ca 10 m) skulle ha uppenbarat felnavigeringen på ett tidigt stadium. Eftersom kontroll av djupet ju har ständig prioritet för alla ubåtar.
Inför detta argument sade man sig ha förväxlat den svenska kusten med den polska(!). Ubåten hade fyra separata navigationssystem. Men samtliga var ur funktion, etc.
XXX/. Viss svensk inspektion av ubåten medgavs. Man råkade då upptäcka detaljerade sjökort över Karlskronas skärgård. Dessa smusslades dock snabbt undan.
 
Sammanfattningsvis – vi 'höll gränsen' mot vår store granne i öster. Vi undgick en atomsmäll. Karlskrona finns kvar.



söndag 18 juni 2017

Man sväfvar fram . . .




















































 Ja, allting är relativt – och det var det väl även på 20-talet. Mjukare fjädring och bättre väghållning än framför allt Ford T, 20-talets mer eller mindre terränggående 'folkvagn'. Minns en passagerares råd, när man hamnat vid sidan av vägen: ”Bäst att gå ned till halvfart – för nu blir det grövre skog.”
(T-Forden var tvåväxlad, hel- och halv.)


Någonstans i Småland 1967.
På hemväg från MHS' propagandautställning i Växjö. Ett T-projekt bakom en bensinstation. Vännen Kurt kollar. Ett fynd om det vore idag. Kornknarren har hört att nu är T-Forden populärare igen (efter en svacka). Apropå att grannklubben AHK samlar 80 ekipage före 1920 vid ett rally just för dessa årsmodeller, visserligen av alla märken - men ändå!

Över till Kissel - som man nöjde sig med att säga – med start redan 1907.
 (Overland får vänta så länge.)
I mitten av 20-talet var Kissel en omtyckt bil bland den tidens kändisar och idoler. Den beprövade raka sexan med 41 hkr fanns nämligen då i en läcker Speedster-modell, som köptes av bl a Greta Garbo, Mary Pickford, Douglas Fairbanks, VM-boxaren Jack Dempsey (tungvikt) och flygaresset Amelia Earhart
Hon blev pilot innan hon tog körkort för bil! Alltid främst och bäst – som hon ville vara – körde hon sin Speedster över amerikanska kontinenten som första kvinnliga förare. Hon sinkades mycket av landsbygsboende, som ville titta på (den knallgula) bilen, ge anvisningar om bästa vägval etc. Familjen skulle flytta från Los Angeles – det var orsaken. Systern tog tåget, men modern valde Amelia med Speedstern. Fadern var inte aktuell. Tidningsrubrikerna följde den läckra bilen hela vägen till Boston.
 
Kissel kastade in handduken 1931 i efterdyningarna av depressionen i USA 1929. Medan den parallella tillverkningen av båtmotorer hängde med till 1935 – då uppköpt av West Bend.
Kissel hade lagt vantarna på namnet Mercury. Rättigheterna fanns kvar 1939, när Ford skulle lansera Mercury som en lyxigare modell - över Ford de Luxe men under lyxbilen Lincoln. Ford gavs tillåtelse. Betalade förmodligen en avsevärd summa.
Mercurius som ursprung var romarnas skyddsgud för handel och köpmän.



söndag 11 juni 2017

Det gamla sommarnöjet


Apelviken (vid Varberg)
 - ja, den har fått vara med förut i denna blogg. Det var för fyra år sedan, i juli. Men i den här versionen ser man mera av viken med den långa raden av bilar - och dessutom en påbörjad andra rad i den bortre delen.
Den fina Duetten, som lämnar rutan till höger, plus övriga bilars årsmodeller tyder på att året är 1953 eller -54. För det syns väl ingen 55:a någonstans?
Kanske får vi en trevlig debatt om året.

(Klicka gärna på bilden för större format!)