måndag 30 januari 2017

"Vetenskapen eliminerar kunskapen."

Kornknarren gillar Horace Engdahls skriverier – det bara är så. Från början inget eget val - det var en bokgåva.
De har figurerat i ett inlägg om bl a våra bokstäver i november 2015. 

Det handlar om påståenden, formuleringar, slutsatser.
Exempelvis ”vetenskapens yttersta strävan tycks vara att eliminera kunskapen”.
Det vetenskapliga språket ligger på ett högre plan än vad vi vanligen möter. Det tvingas naturligtvis vara heltäckande. Våra enklare formuleringar om vad vi vet om samma sak, faller till marken. Där blir luckor och vad vi (trodde att vi) visste, var ofullständigt eller rentav felaktigt. Vår kunskap är icke.

Nordisk folkbåt.



Brigg.












Det kan gälla mera praktiska saker. Kornknarrens exempel blir alla tiders skickliga båtbyggare – från atlantseglingar till skärgårdskryssningar.
För att masterna skall stå något så när upprätt och fånga vinden, har en tung köl varit ett måste. Skrovets utformning och segelyta m m har man laborerat med i århundraden. Att kunna segla snabbt har varit viktigt för att balansera timmar eller dagar av stiltje.  Framgångsrika båtbyggares stora namn, t o m team, har flugit över haven tillsammans med båtarna.
Så kom dessutom spinnakern! Plötsligt betydligt snabbare, åtminstone i medvind. Kunskapen låg på topp.




Men så kom Katamaranerna. Eller Trimaraner (ovan), som de kan heta. Parallella, separata men sammankopplade skrov stoppade det eviga lutandet (dock ej omöjligt att åstadkomma). All vind fångas upp. Dessutom tvingar vattenflödet upp båttypen på några smala, lodräta fenor. Motståndet blir nära noll, då båten ”flyger” fritt ovan ytan. Det kan handla om kanske 15 knop i lätt bris.

Vetenskapen har gjort sitt jobb – och gammal kunskap ligger i lä.

H.E.'s sentens om att 'vetenskapen eliminerar kunskapen' – tja, inte så tokigt formulerad.
Gör det oss kanske vankelmodiga?
Vet vi något ”på riktigt”? Vi som inte vetenskapar.


söndag 15 januari 2017

Gamla foton

. . . kan ju kanske ha sitt intresse. MB B-cabben från 1938 väckte ingen nämnvärd uppmärksamhet vid en tillfällig parkering i Jönköping 1965. Damerna intill är t v hustrun till en god vän och t h en av Kornknarrens mostrar, som då hade hela 28 år kvar av sitt liv. (Skriv 'Mercedes 230 1938' i sökrutan t h för att få veta mera om denna bil.)



Kornknarren gillade egentligen inte den här Ford 57:an, men minns inte något riktigt skäl. Bara sucken av lättnad, när den var såld. Men en yngre bror vid ratten tycks väl belåten. (Troligen Karlstad 1961.)


söndag 8 januari 2017

Fototillägg

De Soto och Buick från samma år - 1937.

Detta foto har placerats in på sin rätta plats under rubriken "Monument vid en landskapsgräns".
Tillsammans med ett annat vid samma matsäckstillfälle (sökruta finns t h).

Tycker att veteranhobbyn knappast kan vara mera njutbar än en 'gammelpicknick' en skön sommardag - efter en resa på några mil på äldre vägar. Helst med någon bilkompis i sin egen bil. Man turas om att ligga sist för upplevelsens skull.
Man parkerar där det passar. Öppna bildörrar,  gamla filtar eller täcken - en god matsäck, skön samvaro. Kanske en vevgrammofon med några stenkakor, som här med 30-talet i fokus.

lördag 7 januari 2017

Bussar m m


5th Avenue i NewYork - en massiv trafikbild från mitten av 50-talet.

Kornknarren har faktiskt åkt buss i New York City. Efter någon timme på stan kom ett svinkallt väderomslag (som staden är känd för). Att ta första bästa buss – bara för att värma sig - blev ett snabbt beslut.
Vistelsen i NY finns beskriven i flera inlägg nov/dec 2013 och jan/febr 2014, se bloggarkivet till höger.


 
Idyllisk trafikbild från Skeppsbron i Malmö 1932.
Bussexperterna får väl fundera på märke och modell på dessa förhållandevis små bussar.

Kornknarrens anknytning till Malmö består av några korta besök utan övernattning.
För ca 40 år sedan ett besök på nöjesfältet Amiralen.
För 10 år sedan, dels genomresa efter bropassage från Danmark och dels ett besök på området nedanför/runt Turning Torso, den 190 meter höga malmösymbolen. Alla byggnader där utgör ett arkitektstyrt område med gemensam målsättning.
Allt övrigt har anknytning till Helsingborg. Även resor till kontinenten har gått via Helsingborg/Helsingör och Rödbye/Puttgarden, en del gånger med bilsläp från Tyskland.

Att resa någonstans har bedömts litet olika, Det avspeglar sig i diverse ordspråk.

T ex ett optimistiskt från Tyskland: ”Wenn jemand eine Reise tut, hat etwas zu erzählen.”
Dvs 'den som reser, har något att berätta'. Alltid upplevelser, förstås.

Ett franskt är mera pessimistiskt: ”Partir, c'est mourir un peu.”
Dvs 'att resa, det är att dö en smula'. 
Ja, kanske menas avskedet? Ses vi igen? Och en hemlängtan, som börjar direkt. Kanske den bas man har splittras upp och livet kompliceras.
Litet mer filosofiskt än det tyska.

(Klicka gärna på bilderna för större format!)