onsdag 18 april 2018

Flydda tider - mera harmoni!

Att Kornknarrens inlägg ofta berör flydda tider kan bero på att livet egentligen är en parad av händelser och företeelser, som allt mer tycks tillhöra en annan värld – som ibland kanske framställs som sämre men mestadels bättre.

Men i och för sig kan nog en aspekt på något som var bättre förr balanseras mot något (annat), som är bättre nu. Dessutom fladdrar man alltid hit och dit med begreppet 'förr'. Menar man 20-talet, 50-talet eller rentav 80-talet? Kanske Gustav III:s 1700-tal?
Menar man sjukvården? Knappast. Var vedspisen bättre än mikron? Trappspring bättre än hissar? Ja, kanske för konditionen – för de lägre husen. Transporterna, då? Självklart bättre nu. 

 
Men förhållandet mellan folk i allmänhet? Kunde man lita mera på folk förr? Det känns nog så.
Men känner man något, så dyker ofta statistiken upp och visar att ens känsla är på avvägar.
Ta ökningen av inbrotten, där uppklarade brott ligger på 2%. Statistiken skulle säkert visa att med hänsyn till vår ökade folkmängd, så är den relativa ökningen inte så stor. 
Då hänger det alltså på polisen, som inte hinner med. 
Leif GW Persson påpekade för ett år sen, att steget till 0% ju inte är särskilt långt. Nu har vi fått en ny rikspolischef. En förbättring, men alla avhopp från polisyrket är oroande.

För få poliser, alltså. Varför? Tja, att riskera livet för 21000 i månaden passar väl inte så bra i en värvningsannons. I USA är motsvarande (startlön, alltså) 37000, omräknat i SEK. Efter tre-fyra år 67000. Men man hänger av sig uniformen (och vapnet) i hemmet och måste därmed kunna rycka in, t ex nattetid, vid oväntade farligheter.

Det ena ger det andra i alla sådana här resonemang, när ens nostalgiska känsla av flydda, goda tider, spjälkas upp i skilda områden och analyseras. Nostalgiskt vemod kan vara segt och inrotat.
Det hänger samman med ens känsla för gamla prylar/kläder/bilar/byggnader, särskilt som de ofta knyter an till något positivt minne. Vad man behållit, kan man se och ta på. Så återförs man till sköna, spännande eller intressanta upplevelser. Det kan ge en psykisk lättnad i ett påfrestande läge.

För många går det inte lika bra i livet som förr. Då finns den gamla minnesprylen, det gamla plagget eller kanske bilen eller motorcykeln där, påtagligt nära, och kan kanske ge litet hopp och förtröstan. Programmet Antikrundan visar, att något som behållits också kan ge en ekonomisk lättnad, om det blir nödvändigt.

Dagens unga, i 20-30-årsåldern har inte mycket av lugnare livsföring från förr att relatera till. Skolan kan ha gett en stress, som aldrig gett med sig. Vid en kris - kanske inte särskilt djup från början - finns psykologhjälp som nästan enda bot. Men det är en oerhörd brist på psykologer. Utjämnande och lugnande droger finns då om hörnet - mycket lockande för många.
Ack, vore jag politiker med miljarder att kanalisera till ett folk som behöver harmoni!




Litet lugnare  . . .

  


onsdag 4 april 2018

En välvårdad De Soto

De Soto Sedan 1947 - omnämnd förut, dels under En Buick i Norrtälje avseende utrymmet, dels under M.G. Magnette avseende körning på kurviga vägar.
De Soton hade tillhört loktillverkarna NOHAB's (Nydqvist & Holm) direktionsbilar och var, såvitt jag minns, i så gott som 'mint condition' både in- och utvändigt. Inte många tusen mil på mätarem, bekväm i stadstrafik med Fluid Drive och distingerat mörkblå - sex cylindrar, 109 hk.
Nedan bara en formell kontroll, för något maskinellt fel uppstod aldrig under min tid som ägare. Det är intill familjen Töörns villa i Hagfors och det är unge Per Töörn (numera Höllviken), som är mest presentabel.
Året är 1960 och De Soton arbetar som bruksbil. Ännu fattas några år till veteranbilstänkandet med dubbelt bilägande.



Nöjsamt (nåja) tillägg.
En gång fick jag sällskap (i backspegeln) med en okänd Cheva 55:a V8. Det var mellan Örebro och Karlskoga och förstås fri fart - men ingen motorväg ännu. Ett litet privat race uppstod. Det var mycket trafik, men den kom som så ofta 'omgångsvis' med någon längre lucka. Genom ett antal  omkörningar, där Chevan inte fick rum eller hann med på samma gång, kunde jag lämna den en bra bit bakom. Karlskogas infart hade gatstensbeläggning med många ojämnheter och gupp. De Soton visade sig där ha drabbats av fartblindhet som resulterade i att ett bakfjäderblad i paketet på vänster sida gick av. Så det blev ett lugnare tempo under resten av resan hem till Uddeholm.
Fjäderbladet byttes på en bil- och smidesverkstad i Hagfors, vars ägare tävlingskörde med en BMW 327, en 39:a var det visst.

måndag 2 april 2018

Dämpade vårkänslor

Konstigt nog är fotot från en dag i juni månad. Visserligen från en väg i de norska högfjällen - men ändå! Om bilen inte är särskilt mycket äldre än fotot, så kan årsmodellen ge en idé om året. Fabrikat? Ja, det överlåter jag till läsaren att fundera på.
I Kilaforsområdet har det inte snöat så mycket på 30 år. Det var väl runt 1,5 meter som värst. Plötsligt är man nästan tacksam att man inte har en fjällstuga i Norge.


fredag 23 mars 2018

Med sinne för trasmattor

Släktbesöken från USA har så gott som upphört. Men roligt var det i alla fall i september 1983. En syssling till Kornknarren kom från trakten av Chicago till gamla Uddeholm tillsammans med en kamrat.

Naturligtvis sitter hon (1983) i den soffa, som på otaliga foton figurerar från alla åren i Uddeholm. Och som visats förut här i bloggen. Beställd 1928 från Klangs Snickeri - låg det kanske i Munkfors (eller Hagfors?). Ännu 2018 i gott skick, men förstås omklädd.

Hon fick ganska snart klart för sig, att här kunde man på auktioner och loppmarknader hitta trasmattor till låga priser. Annorlunda var det i USA, där priserna åtminstone då var minst sagt skyhöga. Kanske hade hon redan börjat med sin och makens retro-affär där hemma. I alla fall organiserade hon snart några inköpare i Sverige med Göteborg som bas. Allt gav henne stora vinster, som bidrog till företagets framgång. Kanske var det några trasmattor i Kornknarrens föräldrahem, som gav henne idén.
Andra släktingar har berättat, men någon ytterligare kontakt direkt med henne har det aldrig blivit.

måndag 12 mars 2018

Nattorientering för veteraner - för 35 år sedan

Snart dags för start.     Foto: Per-Börje Elg
Motorhistoriska Sällskapets Nattorientering 1983 ägde rum i trakten av Grillby. nära Enköping.
Min pålitliga Buick Special 1938 skulle vi använda denna gång. Jag hade anmält oss alla tre, dvs även min kollega Bruno Smeddal och vännen Curt Fredriksson, som inte körde sin Auburn 1934 denna gång. Tillsammans lyckades vi knipa ett äventyrligt förstapris.

Det var mörkt, förstås, men mörkare än vanligt denna septemberkväll, eftersom regnet öste ned och vindarna närmade sig stormstyrka.  Antal startande ekipage var 45, varav 41 hamnade på resultatlistan. Vare sig de fyra övriga misslyckades eller fick maskinfel, så var de verkligen ursäktade. Rallyt gick på småvägar med mycket vatten och vi fick röja nedblåsta grenar ibland för att ta oss vidare. Det blev bruksbilskörning med en del strapatser, något som jag alltid gillat. Utöver att klara alla uppgifter längs vägen, gällde det naturligtvis att också lyckas hitta rätt.

Björn Wallmans Ford Fairlane Victoria 1956. Tryggt i regnet i en vacker bil.
De flesta var erfarna förare av äldre bilar, som varit med i klubben i många år. När jag idag läser deltagarlistan, så sörjer jag återigen dem som gått bort sedan dess. Inte minst de två som följde med mig i bilen denna kväll. Och båda bröderna (Bengt och Yngve) Olofsson, som ingick i arrangörskapet. Plus andra vänner på listan - en del från pionjärtiden.

 Kornknarren med vännerna Bruno och 'Curre Fredrik', som bär ett segrarpris, en tavla av konstnären Bertil Skarp (en DKW Cabriolet 1939). En pokal erövrades också. I bakgrunden den fyradörrars Buick 38:an.                  





Var målet låg i det blöta beckmörkret hölls hemligt genom att man fick köra en femtedel i taget för att få en ny färdbeskrivning varje gång för nästa avsnitt. Möjligen var det ont om funktionärer - målet behövde då inte bemannas förrän på slutet. De fem olika slingorna kan man också se som en extra säkerhet. Man visste bättre var man skulle söka, om någon saknades inför nästa avsnitt.
Det fanns ju inga vardagsmobiler än, så det var alltid knepigt med nattorienteringar. Ett litet vågspel för arrangörerna, speciellt denna gång med tanke på vädret. Men allt löstes briljant. Menar Kornknarren i egenskap av gammal rallyarrangör.
Inte bara för att vi råkade vinna . . .

onsdag 7 mars 2018

Äpplen - värda sitt pris!















Vädret var hyfsat i september 1983, åtminstone i Värmland.
Vi for till värmlandstorpet för att plocka äpplen, sonen Filip och jag.
Buick 38:an gav oss än en gång en angenäm resa - ca 70 mil T&R.
Det blev inte så billiga äpplen, precis.
Men som så många andra gånger tävlade resan med själva målet.


torsdag 1 mars 2018

Tjust 1974

Tjust Motell
 - existerade 1960-2005. Konkursdrabbat köptes det av Naturkosmetikkompaniet för tillverkning och lager.
MEN därifrån startade år 1974 mhs-rallyt "46/56-svängen". Inledningen till Kornknarrens deltagande (skriv Kerstins Rover 90 i sökrutan) har redan publicerats på denna blogg. Där står det om inköpet av den brittiska Rovern i fint originalskick. Det var alldeles innan rallyt.
Efter viss vånda hade mhs 1972 skapat ett hem för bilar 1946-56 och deras ägare. Nu hade två år gått och det var dags för det tredje rallyt för dessa original(obs!)-bilar. För ombyggda/ändrade fanns/finns det andra klubbar.
Fotona från starten visar ett representativt urval av aktuella modeller, några kanske inte så lätta att känna igen från den plats, där fotografen stått.




Den näst nedersta bilden är en repris.
Dessa första år av utökning av klubbens acceptans gav samma "go" som de första åren av 30-talets dominans. 1970-talet blev ett harmoniskt decennium, där klubben koncentrerade sig på två fina rallyn (alltså även Lopp 30) per år plus en starkt växande Motorhistorisk Marknad.
Mycket kvalitetsarbete kunde läggas på dessa tre evenemang, som successivt blev allt bättre. Tioårsjubiléet med över 200 fordon och 400 personer vid banketten - vilken eufori!
Nästa 'ryck' blev de två stora rallyna för (främst) lastbilar.

De fem stabila evenemangen har efter hand utökats - för 2018 till 15 stycken!  Hoppas verkligen att rallykommittéerna har den ork som behövs . . . 
Nu vänder man sig till allt modernare bilar, bara 20 år gamla, dvs bilar som ännu tillhör vardagstrafiken och är fulla av elektronik. Veteranbil har blivit ett diffust begrepp.
Vart det ska ta vägen må framtiden utvisa. Men jag har mina dubier.

fredag 16 februari 2018

Meddelanden till (delar av) allmänheten

David Batra, välkänd skådespelare och komiker, har - med bistånd av vännerna Engström, Thörn och Torén - gett ut böcker med samlade 'lappar', som på olika sätt vill göra just dig uppmärksam på ett och annat.
Man borde inte sträckläsa dessa böcker, även om det är svårt att låta bli. I stället kan de vara humörhöjare att bläddra i av och till. Man minns ju inte allt, så en repris gör god nytta.
År 2010 kom "Det här var ju tråkigt" med över hundra exempel. Finns den inte i din bokhandel, så rusa till närmaste antikvariat! Och på internätet finns den förstås.
Kornknarren visar här tre goda exempel!

Törs man köra förbi en sån här skylt??



Sanering av tvättstugan? Det är frågan.

Ses vi på torsdag?


måndag 12 februari 2018

Stort jippo i Inverness

Inverness, en stad i norra Skottland, där floden Ness mynnar i Nordsjön. 
Senare delen av 50-talet. 



En inte så särskilt varm dag att döma av ytterkläder och huvudbonader på nästan alla. Stort intresse, mycket folk - någon sorts nationalsport?
Ett gåtfullt scenario!  (klicka på bilden för större format!)
Skall det bli prisutdelning? En antydan syns till höger. 
En större täckt (Bedford?)lastbil med högtalare åt alla håll nära tälten till vänster. Det syns några US Cars till höger, men för övrigt är nog alla av brittiskt fabrikat.
En Jaguar Mark V får acceptera, att ägaren (förhoppningsvis!) plus god vän sitter på taket (litet t h om mitten på bilden).
Betydligt närmare fotografen står två inhemska woodies, sällsynta bilar idag.
Stora tält, några för öl och kanske även för en slurk whisky.

Apropå alla bilarna må nämnas att promilletoleransen i Storbritannien har legat högre än här. Att på landsorten köra hem från puben betraktades som naturligt. När jag körde bil i England 1952 (en hyrd Austin) och beställde en läsk på en pub intill stora vägen förbi Weston-Super-Mare, sågs det med förvåning.
WSM ligger på västra sidan (av England, alltså), turistbetonat, med en del badstränder. Men det var brant ned till vattnet, så de flesta solbadade bara där uppe och på brittiskt vis. Dvs med något uppdragna kjolar resp långbyxor, uppkavlade ärmar och ibland uppknäppta skjortor.

Då hade vi ju vänstertrafik även i Sverige, så det var odramatiskt att köra, även om bilarna var högerstyrda. Men ibland blev vägarna trefiliga, där mittenfilen var menad för omkörning. Den som snabbast påbörjade en sådan, tvingade därigenom de mötande att avstå. Om hela sträckan var överblick-bar, så okej, men ibland var så inte fallet. Då var det meningen att man vid möte (just då!!!) skulle in i någon förmodad lucka till vänster. Det kändes inte så säkert, men trafiken var faktiskt rätt gles utanför städerna - men ändå långsam.
Det var också en idyllisk tid med stor hjälpsamhet trafikanter emellan.  

Mitt boende låg i en förort till Birmingham. En kväll var smog'en så tät, att nästa morgon var det många som inte visste var de lämnat bilen, när de med stort jämnmod (och vana) givit upp och fortsatt till fots.

tisdag 30 januari 2018

Reliant - en brittisk karossbyggare

Med en förfluten tillverkning av 3-hjulingar är Reliant numera mest känt för sina ombyggda bilar under åren 1964-86. Det handlar om glasfiberkarosser på chassin av kända fabrikat, vanligen med trimmade/uppgraderade motorer. Bilarna blev lättare, snabbare - och dyrare.
Samtliga exemplar fick heta Scimitar plus modellbeteckning, t ex GT, SS etc. En av modellerna, en GT-modell med Ford som underlag, sägs ha påverkat formgivningen på trendiga nya bilar, tex Volvo P 1800 ES.

Här en SCIMITAR All Purpose Sedan (där purpose betyder ung. ändamål) med Chrysler New Yorker 1959 som grund - även V8-motorn, som presterade 350 hkr.
Ett försök till en mera graciös variant med Special Styling - inte minst fronten.
Det här exemplaret hamnade till slut på Harrah's (numera Holiday Inn's) museum i Reno, Nevada.