torsdag 14 december 2017

1919 års ambulans m m

Ännu några svartvita minnen från den tid som flytt!
Året är med viss säkerhet 1969. Svenska Veteranbilrallyt var ett rally med Motormännens Riksförbund (M) och Tekniska Muséet samt Scania som initiativtagare och med diverse folk från MHS och i viss mån AHK involverade. Man startade i Kungsträdgården (Stockholm).
Från sin lugna tillvaro på Scaniamuséet hade en Scania-Vabis ambulans 1919, en dyrgrip, plockats fram för deltagande. Jag fick förtroendet att vara dess chaufför under rallyt.
Ambulansen hade som ny levererats till Fredrikshalds sjukhus i Norge. Under 30-talet fick den en modernare ersättare och ställdes undan. Men under kriget (med tysk ockupation av Norge) kom den åter i bruk ända fram till 1946.
Ambulansen hade en femliters 50 hk förgasarmotor som gav 85 km/tim som högsta hastighet. Den hade en integrerad plats för (endast) en bår.

Rallystart i Kungsträdgården. En bil i taget körs fram och kommenteras av en speaker. Sommaren hade kommit och vädret var fint - inte så dumt med tanke på den öppna förarplatsen. En veteranmekaniker från muséet medföljer.

Vi lämnar Kungsträdgården. Kornknarren presterar en perfekt honnör. Mekanikern verkar inte fullt så belåten. Men ingen av oss visste om detta fordons enorma bränsletörst. Vi borde ha lagt några jeepdunkar i patientutrymmet.

Väntan inför kontroll med knepiga frågor. Längre bort blev vi stående, tills en annan deltagare försåg oss med bensin till närmaste mack. Tre liter per mil på högsta växeln gav i det långsamma rallyt ännu värre siffror. Av en händelse som ser ut som en tanke syns på den parallella vägen (på bortre sidan) min tidigare ägda La Salle 1937.
 I tävlingskommittén fanns M´s ordförande och även Tekniska Muséets. Även jag ingick där under de allra första åren.
I kommittén fanns också en entusiast, som lyckats bärga en välbevarad automobil från mässingseran från Brunnsvikens (eller var det Värtans?) botten. Det var en sällsynt vagn och en ovanlig operation, som fick stora rubriker, som tycktes närma sig samma nivå som bärgningen av Vasa-skeppet. Namnet på detta fynd däremot var Gräf und Stift.  Återkommer vad det lider med namnet på den lyckosamme entusiasten.

Tillägg 
Gräf und Stift var ett österrikiskt kvalitetsfabrikat 1896-1938. I lyxhänseende sträckte man sig på slutet t o m till en Limousine-modell med V12-motor.
Österrike-Ungern var ett stort kejsardöme fram till första världskrigets slut. 1914 gjorde tronföljaren Franz Ferdinand med hustru Sophie ett propagandabesök i Sarajevo. Den 28 juni färdades man i kortege i en Gräf und Stift 1910 Phaeton genom staden, varvid en bomb kastades mot tronföljarens bil. Men den studsade mot huven och hamnade till slut under den efterföljande bilen, fylld av prominent folk. Dessa skadades och fördes till sjukhus. Senare samma dag ville Franz Ferdinand besöka dem på det aktuella sjukhuset. Men det fanns ytterligare en attentatsman bland åskådarna. Bevakningen var ännu större, så han var beredd att ge upp. Men chauffören körde felaktigt förbi en korsning och vid vändningen backade man in på en sidogata. Just där råkade attentatorn (Gavrilo Princip) befinna sig - tyvärr! Han avlossade två skott, båda dödande, mot paret i bilen.
Dubbelmordet i Sarajevo fick tragiska konsekvenser. Genom tidigare uppgjorda avtal stormakterna emellan skapades en situation, som satte världen i brand. Innan sommaren var slut hade första världskriget rullat igång.


onsdag 6 december 2017

Ford och Packard


Någonstans i Värmland 1948.  Forden, modell V8 Special, 60 hkr, är tio år gammal och har körts på gengas under kriget. Om ett foto dyker upp som nu nästan 70 år senare, är det inte lätt att härleda platsen för denna paus. Men bergens silhuett är väl densamma idag. Mycket nöjsamt skulle det vara att försöka finna platsen. Så värst många så pass breda sjöar finns det väl inte i Värmland.
Max två dagars letande - eller?

Bäverland, Älvsbacka, Värmland, 1984.

En del av en imponerande samling, organiserad av  Nordic Packard Owners' Club, med en träff varje år, där länderna turas om med värdskapet.
För mera info om några av dessa bilar, skriv 'Packardmöte 1984' i sökrutan till höger.

torsdag 30 november 2017

Stora avstånd i Arktis

Cirka 70 mil, riktning Nordpolen, från Nordnorge/Nordkap ligger ögruppen Svalbard, där bl a Spetsbergen ingår. Därifrån är det runt 120 mil kvar till Nordpolen.
Alla öar i det s k Nordområdet har fått allt större politisk betydelse. Varje land i regionen måste se om sitt eget hus. Ryssarna verkar benägna att se om även andras hus, vilket skapar oro. Svalbard är norskt territorium. Norge är med i NATO, vars utspridda krigsflotta dock inte kan matcha den ryska Norra Flottan med Kotkahalvön som bas.


Longyearbyen, Spetsbergen, i polarnattens grepp.
På Spetsbergen finns gammal landis, jöklar och älvar och därmed finns också sötvattensalger.
Stina, bonusdotter, som doktorerat i detta ämne, har gjort fältstudier där. Men först måste en jaktlicens erövras. Där ger sig ingen forskare upp i is och snö utan att bära ett lämpligt gevär.
Isbjörnarna är smarta, snabba, tysta och mycket farliga.
Att i ett mångtusenårigt islandskap kolla och typbestämma sötvattensalger måste betraktas som en ytterst oskyldig sysselsättning. Till skillnad från oljeprospekt och liknande som gränsar till lättantändlig storpolitik. Men spännande var det och ett minne för livet.

Tillägg med utlovat svar.  
Förra inläggets övre vykort visar mycket riktigt Venedig.
Svårare är det att känna igen Södertälje.  Vykortet är gammalt, dvs innan den breda högbron i centrum och innan motorvägarna med sina av- och påfarter.
För att inte tala om all annan bebyggelse. 
Kanske måste man ha besökt staden för att ana svaret. Eller flugit däröver ett antal gånger - som Helena D, som svarade rätt.

fredag 24 november 2017

Två städer - två frågor

Denna europeiska stad avbildas här i en ovanlig fotovinkel. Vad heter den?

Ett gammalt flygfoto av en svensk stad:  vad heter den?

Frågorna besvaras i nästa inlägg - eller av någon berest kommentator.

fredag 17 november 2017

Tyskar och gamla bilar - inte som i Sverige!

I Tyskland är det svårt att sälja en gammal, orenoverad bil till högt pris – den må vara hur välvårdad som helst.
Ett högt pris där betyder alltid ’mint condition’.

 
 Ett s k fabriksfoto i propagandasyfte. Mint condition, minst sagt! MB 220 S 1960-65, 
se tidigare under 'Tyska bilar'.

Det finns skäl för en sådan inställning. Bilarna körs nämligen nästan aldrig. De betraktas som klenoder. Veteranbilägarna träffas hemma hos varandra – i garaget. Där dukas upp diverse drycker, ev med tilltugg. Man beundrar den fina bilen. Ägaren lyckönskas än en gång till innehavet av en sådan dyrgrip i perfekt skick - ned till minsta skruv eller klädselsöm. Man umgås i kretsen av likasinnade.

Kornknarren har haft tyskt veteranfolk som passagerare vid några tillfällen. En gång var det på sommaren – en tid för rallyn, träffar och marknader. Det var en söndag och under 15 mils körning mötte vi kanske ett dussin veteraner.

Tyskarna gjorde stora ögon och undrade ’hur i hela friden . . . osv’. 









Knappast mint condition.
(från tidigare inlägg)
 

 













Om tyska pengar läggs för en gammal originalbil med slitage och någon repa, så är det säkert ett renoveringsföretag, som köper.

Sedan skapas ett flera gånger dyrare utställningsexemplar, hett eftersökt av solventa köpare. Kanske någon av dem redan anmält intresse för just en sådan bil.
Ibland är köparen dock en privatperson - men med avsikten att nyttja just ett sådant företag. Och det är inte billigt att nå upp till det exklusiva skicket.

Det gamla svenska draget av bruksbilstänkande står man främmande inför.

Dessutom: för tyska fabrikat betalas nästan alltid mera - än för utländska i samma skick.

De tyska mc-ägarna, däremot, är mera körglada – t o m när det gäller riktigt gamla modeller.

tisdag 31 oktober 2017

Ford V8 Pilot - en litet ovanlig engelsman

Brittiska Fords efterkrigsversion av U.S. Ford V8, bortsett från den första serien, var försedd med den beprövade '85-hästarn' som här var extra pigg med bokförda 90 hkr. Till utseendet mest lik amerikanska Ford 35-36 men lägre och allmänt trivsammare. Fjädringen byggde som förut på stela axlar, men vägegenskaperna var bättre. Det gick att köra fort även på kurviga vägar. Såvitt jag minns användes den i England som polisbil. 
Bromsarna var hydrauliska framtill och mekaniska baktill - en inte ovanlig brittisk lösning. Produktionen varade 1947-51.


Minns en heldag med Piloten år 1950. När min fars bil stod på verkstad för exempelvis bromsrenovering eller kannringsbyte, vilket tog någon dag, fick han under tiden en ersättningsbil, som jag alltid såg till att få bekanta mig med.
Ett positivt grusvägsminne, som verkligen lever kvar.
Grusvägarna sköttes av kraftiga vägskrapor, som man ofta mötte eller tog sig förbi. Jag kommer fortfarande ihåg vilka vägar vi unga använde som testbanor. Att idag pröva en gammal, dåligt underhållen, grusväg är inte detsamma - kanske med en modern bil dessutom.

Den mjuka fjädringen på de flesta US cars efter kriget hade man hunnit vänja sig vid - och bortse från. Lutandet i kurvorna tycktes illavarslande, särskilt för vagnar av fabrikat GM. Men det gick bra att bakhjulssladda ändå, även om lutningen överraskade i början.
Med Ford Pilot var man tillbaka till den mera stumma fjädringen och allt kändes stabilt och tryggt. Dagens förfinade vägsäkerhet med suveräna stötdämpare och dito väghållning fanns ju inte än.
Så allt skall ses i ljuset av alla snabba och vägsäkra bilar, som producerats sedan dess. 
Vad visste vi om dagens Clio, Superb eller Civic? Eller ens fenmersorna för den delen. Och det var tio år kvar till Volvo B18.

Andra ersättningsbilar jag minns var Volvo 1939 och Volvo PV 1951. 
Att köra en spritt ny Pilot idag skulle vara mycket trevligt - men helst på grusvägar!

En del av hyllan över skrivbordet har en etikett. Där står 'Månadens bil' och just nu tronar där en Ford V8 Pilot i skala 1:43. 
Minnen, minnen . . .

onsdag 25 oktober 2017

2017 diverse - del 4

Josefin, som kör BMW och HD (skriv "Hänt i veckan 2" i sökrutan) jobbar heltid på ett företag, som tillverkar stora reklamsjok som täcker kanske en hel vägg på en byggnad (arbetsplatsen är en hangar!) och som får beställningar från USA ibland - hon har därför inte tid till några (lika!) stora egna verk i konstens värld. Men ibland blir ändå något fullbordat. Så vi for ner till hennes tillfälliga utställning på Länsmansgården i Åkersberga. Virkade tavlor och serier med olika tryck fick vi se.
 
- Jag ser inga röda "såld"-märken, sa jag. Har du inte sålt några?
- Jovisst har jag det, men jag hänger upp nya på deras plats, sa hon.  
- Så bra! Hur som helst så tycker jag bäst om vikingaskeppet. Man är väl historiker!


Vi besökte det privata konstmuséet Artipelag på Värmdö, nära Gustavsberg.

Jag tyckte själva byggnaden var ett konstverk i sig, mycket påkostad.
Fin utsikt från en altan också. 
Någon tycks förbereda ett livsfarligt hopp - men det blir liksom inte av . . .

(Kan bli fler foton vad det lider.)












Vi har en extra dörrmatta, som ger våra gäster litet uppbackning. Det kan bäst översättas med "Hej snygging". När man själv kommer hem, blir man litet gladare, faktiskt, trots att man vet att den ligger där. Man fäster sig vid hälsningen - och avstår från spegeln.

Slut.

lördag 21 oktober 2017

2017 - diverse - del 2

Det är ganska gott om hästar i området. Den gamla gården bredvid har också inhyrda hästar för stall och bete. Ibland återanvänds gamla vagnar, där barn och vuxna kan få sig en åktur. Vi är också vana vid att ägaren tar ut dem till bete, cyklande med ett grepp i grimman på hästen som travar bredvid.
Rofyllt är det, trots att hästarna får fnatt ibland och hämningslöst galopperar hit och dit över gärdet.

 Det var bilutställning på Långnäs, dvs Bollnäs festplats. Här en Ford T racer från 1919. Det fanns tuffa topplock som tillbehör och annat som samverkade för mera kraft. En boat tail-modell var denna också, minsann.
En del jippon var det också. Man kunde t ex gissa/uppskatta den tid (sekunder?minuter?) det skulle ta för en bilmotor att utan olja och vatten köras på högt varv, tills den skar ihop. Eller: hur långt kommer man ute på vattnet med en snöskoter i full fart?

Bilutställningen klarade sig utan regn, men annars var (regn)molnspaningen ett så gott som ständigt inslag.





Man försakade inte solen, när det blev en del innejobb. Vi tog bort innertakets tråkiga, vita plattor. OCH all papp plus ett par hundra nubb! Brädorna måste ha varit golv en gång, tror vi. Här börjar grundmålningen.

Regniga dagar ibland är okej för Selma, som gillar att rita och måla.  

onsdag 18 oktober 2017

April till september 2017 (diverse) del 1





Snöfallet börjar - och dystert mörkt är det i Solna den 15 april.
Trodde det var drivremmen som slirade, men det var generatorn, som gett upp. Tog oss med möda (E4) från motorvägen upp till Gävlebro. Bärgning (var det 20 år sen sist?) till verkstad i Gävle. Gamle vännen Sven Karlsson var turligt nog ledig och kunde hämta oss och bagaget till stugan nära Kilafors. Det är vi ännu tacksamma för.


Vi lägger om det gamla trädgårdslandet - hälften blir gräsmatta.

Mellan våra korta besök i början kan sådan här blomning vara förbi.

I mitten Sven Karlssons Packard Clipper 1946. Vi deltog i MHS' rally i Bollnäs.



söndag 8 oktober 2017

Fotobevis från förr



Det dök upp ett bildbevis!
Visste att min far blev bilägare några år efter giftermålet 1926. Men vilket fabrikat?
Foton finns verkligen, men bilen är så gott som helt skymd – så även här.

Den här ganska usla kopian gav ändå (med lupp) några ledtrådar till Chevrolet – kylare, stänkskärmar, stången med nummerskylten bl a.
Dessutom finns ett svagt minne av (som sagt) ett annat foto och ett lika svagt minne av att det är en Chevrolet (på samma plats, fastän bakifrån). Där syns suffletten nedfälld.

Det torde alltså vara en Chevrolet 1926 Superior Touring, här parkerad intill villan på den plats som sommartid var den vanliga. Den fanns i familjen 1930-31. Sedan såldes den.
I stället lånades vid behov en modernare Cheva (-31) fram till 1936. Då blev det en egen Ford V8 -34. Sedan ständigt bilägande livet ut.

Chevrolet Superior, tillverkad 1923-26, hade en 2,8 liters fyrcylindrig motor på 26 hkr.

Försäljningstvåa i USA efter Fords T-modell. Men året efter, alltså 1927, blev ett fantastiskt år för Chevrolet, då Ford stängde alla sina fabriker under hela året för att ställa om för den nya Ford A. Men då hette motsvarande modell Chevrolet Capitol.


Två Superior Touring 26:or (fr Google). Ev stötfångare var extrautrustning - eller monterad ändå i efterhand, eftersom den blev standard året därpå.