måndag 28 november 2016

Med dammvippan över en tid som flytt


Det handlar om en resa på det tidiga 80-talet. Bland annat innebärande ett besök hos en samlare i norrra Värmland, i trakten av Torsby. Det är en person, visar det sig, som egentligen inte gillar att få besök. Men vi har hört oss för per telefon från Stockholm, så vi vet att det är okej.
Att vi kommer ända från huvudstaden i en Buick 38:a blir minst sagt en överraskning för honom. Det märker vi.
Gode vännen Kurt är ute efter en strålkastare till hustruns Harley, en 36:a med vagn.

Sälja något? Kommer inte på fråga, får vi veta. Men visst kan vi kolla på 'lagret', om vi vill. För en stolthet att visa upp finns i alla fall – det märker vi också.

Först en hel lada med i stort sett bara lådor med verktyg och reservdelar. Det är lådor från nedlagda verkstäders inredning och lager. Tagna direkt ur sina hyllor eller hurtsar och staplade på varandra i sick-sack, långt över vad vi kan nå till. Förvarade men inte katalogiserade. De smala gångarna mellan lådstaplarna sträcker sig hit och dit genom ladan.
Denne samlares ögonstenar är hans fina volvobilar – alla av modell PV 444 och kanske var det även någon 544. Vi beundrar dem och får veta att andra bilar, skrotbilar, finns utomhus. De skymtar vid skogskanten på andra sidan ett fält.     (Att klicka på bilden ger intressanta detaljer!)

Bilarna står glest, men det var ett större område än så här.
 
Faktiskt finns någonstans den efterlängtade strålkastaren - det blir till slut klarlagt – och efter litet parlamenterande och löfte om att bjuda på ett års medlemskap i vårt Motorhistoriska Sällskap, kan affären bli av.
Efter att lampan bytts mot en femtiolapp, vandrar vi tillbaka över fältet. Kurt ler förnöjt.

Med en korrekt strålkastare till Harley-Davidson 1936!

Ännu något foto - med vår värderade samlare och den fina schäfern – och vi kliver in i bilen. Vi hinner inte komma varandra närmare än så. Det finns andra planer, som väntar runt kurvan.
Den raka åttan viskar igång och vi kör mot Norge.

 
Nu – 2016 – har jag för mig, att vare sig samlare eller skrot är i livet längre. Men platsen för skroten finns ju – och där bland mossor och lavar ligger kanske något länge eftersökt.
Det är bara att fråga sig fram, för i norra Värmland är alla bekanta.
Så var det åtminstone förr!


fredag 18 november 2016

Skrovensborgsmarknaden

Det ligger ett hypernostalgiskt skimmer över namnet Skrovensborg.
Ur veteranhobbysynpunkt är det förankrat med den idylliska marknad, som där levde under (framför allt) 1970-talet. När Motorhistoriska Sällskapet året 1967, vid Lissma skola i Huddinge, startade den lavin av marknader som vi ser idag, fanns redan en veterananknytning på Skrovensborgs gård, som lustigt nog ligger ganska nära Lissma.

I Automobilhistoriska Klubbens regi ordnade man nämligen där ibland en veteranbilsauktion, i liten skala, mest för klubbens medlemmar. Steget till att kombinera detta med en mindre marknad låg nära till hands. Under 70-talet blev så Skrovensborg ett trivsamt begrepp bland den tidens nya nöjen.
Fotot nedan är från 1974. Ostrukturerat och trivsamt - omtyckt av 'hela familjen'. Det var ideellt upplagt - jag kan inte erinra mig vare sig p-avgift eller inträdesdito.
När marknaden upphörde - kanske hade det med ägarförhållanden att göra, frekventerades Wärsta marknad desto mer.
Wärsta betraktades som AHK's marknad, men klubben fick mindre inflytande efter hand. Idag är den, såvitt jag vet, rent privat.

Klicka gärna på bilden och känn atmosfären och gemenskapen.


Kornknarren kom dit i en f d brandbil, en Buick Sedan serie 61 1938, avsedd för snabba ryck vid mindre bränder. Möjligen medförde vi även vår Rover 90 -54 vid detta tillfälle.
Fotot nedan har varit med i bloggen tidigare, då egentligen för presentation av hunden Ludvig, om vilken man kan läsa under etikett 'Hundar med mera' (i listan till höger).
Döttrarna med goda vänner tar hand om Ludvig.



Under etiketten Skrotbilder . . .

. . . finns bl a inlägget "Bilskrotsbilder".
Där har tre nya foton tillkommit. Det handlar om Lelles ("Skäggets") skrot.
Det inlägget tillhör de mest besökta -  så gott som varje vecka sedan januari 2012.

fredag 11 november 2016

Att samla damm . . .


Lugn!  Det är nog ingen svensk lada med ett sådant innanmäte. En exklusiv anblick genom vindrutan - kan det rent av vara frågan om Bugatti? Och kanske en strömlinjeformad Cord till vänster . . .

Instrumentbrädan verkar vara från 20-talet. Snöret hänger på växelspaken, som sticker ut undertill. Som på Citroëns 'gangstercittror'. (Men det var ju på 30-talet). Skall försöka leta reda på det vykort, som troligen är ursprunget. Kanske det finns info på baksidan.   

(Klicka gärna för större format!)

fredag 4 november 2016

Wärsta marknad vid slutet av 70-talet

Bland etiketterna till höger finns nu en ny - 'Gamla marknader'.
Kan ökas på efter hand.
  
En härligt ostrukturerad tillställning - det var det!
Ett område, bara – inga markerade rutor. Säljarna valde själva en lämplig yta, så stor som behövdes, utan dirigerad 'påfyllning'. Men en grusad väg, utan diken, skulle förstås hållas fri. (Klicka gärna på bilderna för större format!)


Vid noggrant studium ser man att många har sina jackor på axeln med ett finger i hängaren. Det hade plötsligt blivit varmt – men ännu inga löv på träden.


















Det borde väl ha varit en vän eller åtminstone en bekant - så väl i blickfånget! Men i så fall sviker minnet.
Byxvidden nedtill - ett uppmärksammat mode för både damer och herrar.


Ett foto för vänkretsen.
Inga dyra saker till salu. Mest märken. Även 6 V glödlampor (t h i en låda). Men längst t v på motorhuven skymtar i kanten en bit av en låda med uppfällt lock. Den har mjukt fodrade fack för ett antal brotschar till ventilsäten på Ford V8. Skulle ha prissatts högre, fick jag veta, när den var såld.
Men det viktiga är att vara där, denna vackra vårdag!

Flickan i fällstolen, häromdagen 46 år, köpte nyligen en HD. Den HD'n är presenterad tidigare - sök under 'Hänt i veckan'. Hon har konstnärliga anlag så till den milda grad, att om hon (numera sällan pga jobb och familj) ställer ut på ett galleri, så får hennes objekt röda 'såld-märken' inom en timme.
Hon i den randiga tröjan har en hög befattning på ett Lantbruksuniversitet (hästägare också).
Hon som ser ut att vilja åka hem, blev optiker, drev en egen affär, som nyligen såldes för flytt till Portugal.
Återstår de två som sköter rulljangsen och som snart inventerar matsäckskorgen av retrotyp, som står på bakluckan. Gissa vilka!

Det finns en finbilsparkering, där Buick 37:an får vila sig. Lika bra att den slipper trängseln vid stånden.
(Det stämmer - bilen var där, men fotot är från -74.)
Wärsta ligger norr om E18 men söder om Sigtuna.

Det hela känns skönt gripbart, när man på nytt bekantar sig med ”livet som det var”!



tisdag 1 november 2016

BMW's räddningsplanka

Det är i slutet av 90-talet. Helt nyligen, alltså - men känns nästan som en annan värld.
World Trade Center i New York står där det står – och varför inte?
De flesta immigranter kommer mest från Finland, Norge och England.
Och skolornas gamla meriter dröjer sig fortfarande kvar här och där, även om ingen vill kännas vid dem.


En BMW Isetta skall flyttas till sin nya ägare. Gode vännen säkrar lasset, medan Kornknarren väntar på ansvaret att köra ekipaget. Körkortsbehörighet är ingenting att leka med. Om man ligger i diket, så ska man i alla fall kunna hävda att man är behörig.

Det var på sätt och vis en praktisk bilmodell, som fick konkursnära BMW på fötter. Men det handlade ändå om licenstillverkning från italienska ISO. Mest tänkt för smala, vindlande gator och små torg med trång parkering.
Motorn var dock tysk med BMW’s egen kvalitet - en 300cc/13hk fyrtaktsmotor, placerad baktill. Utrymmet i det lilla baksätet var mycket begränsat.

Man parkerade mot trottoaren, öppnade hela fronten med ratt och allt och blev på ett ögonblick en bland flanörerna. Som om ingenting hade hänt.
Men ibland tyvärr längs trottoaren på grund av lokala föreskrifter. 

Det gick inte så fort (max 85), men vem hade bråttom då?
I så fall valde man andra bilmodeller.

Men livet gick vidare. Isettan blev ett tidsbundet fenomen (1955-62) tillsammans med några liknande fabrikat.
I Tyskland sparades få – vilket har gett de återstående en gyllene retroålder.
Där är de dyra som attan.
De första åren hade Isetta fyra hjul och registrerades som bil. Få såldes. Men från -59 bara ett bakhjul (i Sverige), vilket gav mc-registrering - och dito körkort räckte. Försäljningen satte fart, vilket har resulterat i fler bevarade exemplar i vårt land.

onsdag 26 oktober 2016

Kameravinklar

Buick Century
Buick Special


Det var lättare att hitta sköna kameravinklar på de gamla bilarna. Med de utslätade formerna nu för tiden verkar det inte så lätt. I alla fall inte som ovan.
Det övre fotot är från 1968 (bruksbil, minsann!) och det nedre från 1984.
Årsmodell för båda är 1938.

På Special'en ges vid möte större möjlighet att upptäcka körriktnings-visaren, dvs inget reservhjul, som skymmer. Renoveringen skedde under mitt ägarskap och 'pilen' fick en högre placering dessutom. Dessa visare av fabrikat Scintilla var eftersökta av renoverare redan då. Snygga och pålitliga!

Den svaga nyansen av metallic ordnades vid produktionen genom att malda fiskfjäll inblandades. (Nedre fotot, alltså.)
Vid lackeringen 1980 hittades oblekt originallack under isoleringen på bakluckans insida. Efter forskning upptäcktes att Buick Riviera 1964 erbjöd den exakta nyansen, på modernt vis, förstås. Den hette Riviera Charcoal (vilket betyder träkol).
Men det har jag nog redan nämnt vid tidigare presentation av denna bil.

lördag 22 oktober 2016

Bäst att passa på!

Dvs om man vill relatera sin blogg till de vackra höstfärgerna. För snart är det snö och julafton, åtminstone enligt en god vän, som gärna vill vara så framsynt det går med väder och årstider.
En och annan resa gjorde man med sin uppsniffade 30-talare.
Litet tokigt blev det förstås med stolpen bakom bilen - men kanske låg fokus på att inte trampa fel och hamna i diket med kamera och allt.
(Klicka på bilden för större njutning!)

Saxhyttan/Grangärde/södra Dalarna 1981.
(Buick Special 1938)

Nöjsamt tillägg!
Lika bra om inte bättre att flytta bilen en bit (efter att ha läst kommentarfältet)
och själv flytta något åt höger dessutom. Sagt och gjort!
Så blev det en profilbild av det gamla åket.
Stolpar, visserligen, men inte lika störande.

onsdag 12 oktober 2016

Svarta bilar


Läste på Larssons blogg för ett bra tag sen om svarta bilar och vilka svarta man ägt. För- och nackdelarna är givna: lacken lättare att bättra, åtminstone för en hemmafixare. Kromet bryter elegant av mot det svarta. Men all nedsmutsning och allt vägdamm märks direkt m m.


Funderade: vilka egna bilar har varit svarta? Kom på följande (litet huller om buller– alltså ej i ägandeordning).

Ford -51 -- Ford -54 – Plymouth -55 – VW -52 – Jaguar -50 – Buick Roadmaster -38 – Cheva V8 -55 – MB 170SD -51 – MB 170Sb -52 – MB 180 -60 – La Salle -37 – Chrysler Windsor -55 – MB 219 -57 – MB 170Vb -50 – Valiant -62 – Opel Kapitän -63 – Amazon -66 – MG Magnette -66 (ägde också en grön, som figurerat här).
Sist i raden kommer MB 220Sb och 220b (65:or) och för någon månad en 220SEb.

Det var t o m 1981 och därmed ett uppehåll på över 30 år till 2014, då nuvarande svarta Opel Vectra Combi diesel -09 kom in i bilden. Det förefaller osannolikt, men stämmer nog ändå.
Om Opel har det sagts ett och annat varningsord trots tätplaceringar i många rallyn, vilket i och för sig inte gäller vardagsbilarna. Men det skedde en uppryckning i kampen mot SAAB. Vilken fabrik skulle GM offra? Vi vet hur det gick.

Bland övriga (icke-svarta) dominerar mörkblå, (mörk)grön, beige och s k maroon (i den ordningen).

La Salle'n och kompisens Buick -39 utanför Skoklosters bilmuseum för 51 år sedan.
 
Det finns inte någon av de svarta bilarna i listan ovan, som inte kan relateras till något äventyrligt, något krångligt eller något annat speciellt.

Får lust att nämna åtminstone en episod.
I ett anfall av vansinne hade jag köpt en (ljusgrön) Citroën ID 19. Det handlade alltså inte om den lyxigare modellen, DS 19. Men redan efter ett par dagar började hydraulsystemet att läcka. Bl a hela fjädringen bygger på detta system. Bilen sjönk ned till marken och var i princip oanvändbar. 
Med varenda liten ojämn punkt i vägbanan förmedlad, dels som om man körde över en trottoarkant, dels som en påminnelse om en väntande dyrbar reparation, tog jag mig till en handlare för begagnade bilar. Där lyckades jag byta till mig den svarta MB 170 SD -51 (alltså diesel), som nämns i listan ovan. 

Detta var i december 1968. Julen skulle firas i Värmland. Dagen före julafton alltså på väg dit med den gamla dieselmersan, full med julklappar och förväntansfulla barn. Då – på gamla Riksettan nära Södertälje - började topplockspackningen läcka. Det var bara att vända tillbaka till hemmet i Älta i Nacka kommun. Med ideliga stopp för påfyllning av kylarvätska och för avsvalning tog det någon timme.
Ingen julmat var inhandlad, så det blev en hektisk ”dan före dan”.
Ingen värmlandsjul det året - men så fick det bli.

fredag 23 september 2016

Ännu ett gammalt vardagsfoto . . .


Inlägget ”Idyll och krigsminne” (sökruta finns) handlar om vännen Heinz och hans äventyr. På 50-talet och tidigare. Men här dyker det upp ett foto av hans syster Erika på väg in i en Ford V8 1956. Hon var en idrottstjej och blev distriktsmästare i längdhopp. Duktig med hästar - en skicklig ryttarinna. Hon tog studenten i Arvika.
Året är 1962 och än visste hon inte vad livet skulle erbjuda. Hon hade blivit kompis med Kornknarrens syster och mycket omtyckt av hela familjen.
Men det blev återflytt till Tyskland, och utbildning till lärare i gymnastik och engelska. Sådan kombination kunde man ha som lärare där. Hon lever än och jobbar som översättare på gamla dar (make och två söner med familjer har hon också).
Kornknarren har hälsat på några gånger.

Ännu ett foto, som skapar frågan: varför tog man inte fler bilrelaterade vardagsfoton från tiden – när man hade allt det omkring sig? Och intresset!
Jo, visst togs det foton (som Larsson påpekar i kommentaren nedan). Och många retrobloggar visar just det. Bilen gav mera status då än nu.

Men jag menar vår egen familj! Jag kan svära över hur få foton det finns av bilarna min far ägde. Eller senare min brors och systers bilar. När min bror tog körkort, t ex, eller jag själv (!) med racerföraren Adlers som inspektör. Eller min goda moder - jisses!
Och alla bilar som besökte oss privat - släkt och vänner eller bolagsfolk på virkessidan . . .  Det var enkla bilar, dyra bilar, snabba bilar. Likadana finns väl någonstans i andra bloggar eller på Google - men det är inte samma sak! Ack, ack!