måndag 28 maj 2012

Stockholm rivs (1966)


Tänk att jag har så svårt att komma ihåg dessa förenklade gator/broar med delvis nya riktningar! Trots att det med flexibla lösningar hit och dit varade i flera år – och jag ändå körde där rätt ofta.

Förresten – upplevde man det verkligen? Var är Drottninggatan? Borta? Ja, visst är den det!
Men ändå kvar idag, om man kollar. 
















”Hötorgsskraporna” är nästan kompletta – de syns även idag bäst söderifrån, som på fotot. 
Under "bron" med alla pelarna ligger nu "plattan", och där påbörjas den galleria, som under gatuplanet skall leda till Hamngatan, där (faktiskt fortfarande!) NK ligger. 
Och en del av området är nu Sergels Torg med fontän och allt.  
(Klicka absolut för stor bild!)

Medan allt förnämt och arkitektoniskt modernt växte fram, tycks ändå dessa osannolikt trafikprimitiva år ha funnits – mitt i Stockholms city.
Eller?


tisdag 22 maj 2012

1907 års bedrift


Automobiltävlingen Peking – Paris var ingenting annat än strapatser. Öknar, floder, bergskedjor, väglösa högslätter i evigheters evighet. Fem ekipage startade – fyra kom i mål.

Nedan har vinnande Borghese och Barzini nått Berlin. Den återstående sträckan blir en enkel match.

Vinnarbilen var en Itala. Motorn var en 7-liters GP-motor, nedtrimmad och placerad på ett lastbilschassi av enkel modell. Extra fotsteg gjordes om till stänkskärmar: ”En dag kommer alla att ha såna här.” För alla utlägg längs vägen, där ingen valuta fanns, tog man med silvertackor, som man skar litet av vid behov.

Tävlingen fullföljdes på en månad. Den som flaggade av vid starten i Peking fanns på plats med målflaggan i Paris. Han hade tagit båten. 
Smakar nog bra med en cigarett.

måndag 14 maj 2012

Ford Taunus 17 M och en fiffig väckning


Av någon anledning var jag 1971 ägare till en Taunus. Det finns faktiskt en hel del bilar, som passerat revy och som kanske borde ingå i min ”Lista över bilar jag ägt” – men som saknas där. Även en Vauxhall Velox 1954, som jag knappt hann köpa, förrän en tät spekulant dök upp. Med flera!

Nåväl, åter till Taunusen. Den var litet speciell, eftersom den hade en Perkins dieselmotor, bränslesnål till tusen. Den gick fint på vanlig, billig villaolja.
Det blev en semestertur till Danmark med en övernattning på ett pensionat i Huskvarna. När jag insåg, att jag glömt beställa väckning av de två gamla ägarinnorna (som då för länge sen gått och lagt sig) - flyttade jag helt enkelt skylten UTGÅNG till den olåsta rumsdörren. Alltid var det väl någon, som skulle iväg tidigt, tänkte jag. Mycket riktigt. Vid 7-tiden kom ett par instolpande med resväskor och allt. De tvärvände förstås! När de hittat ut, hängde jag snabbt tillbaka skylten.

På höstkanten såg jag i storstan en fräsch Chrysler Windsor 1955 med en saluskylt innanför en bakre sidoruta. Den föll jag för. Ägaren ville köra billigt - och Chrysler var ändå Chrysler - så det blev ett byte rätt av.
DEN bilen finns i alla fall med i min lista. Kanske blir det ett reportage om den vad det lider.
Den som vill läsa litet mer om denna Chrysler, får gå till Bloggarkiv 2014-mars-19.
Taunusen vilar sig vid trottoaren och de resande på ett café i närheten.Hällefors på 1970-talet.

söndag 13 maj 2012

Ed McBain skrev läsvärda böcker


Utdrag

Två poliskollegor har börjat fatta tycke för varandra.

Efter några kondisbesök på stan, tog han mod till sig och bjöd hem henne på lunch.
Litet oskyldigare än supé eller middag på kvällen. Så naturligt som möjligt.
”Ta jeans eller något annat enkelt”, hade han sagt, ”inget uppklätt”.
”Visst”, hade hon svarat, ”det ordnar sig”.

Lunchen avlöpte utan problem – de hade mycket att diskutera. De var ju arbetskamrater, han på mord och hon på spaning. Nu hade de hunnit till kaffet.  

Plötsligt sa hon: ”Jag vill att det ska ta litet tid. Tro inte att du får mig i sängen redan idag.”
Han stirrade på henne.
”Blev du arg?” frågade hon.
”Nej”, sa han, ”bara besviken”.
”Jag med”, sa hon.


Där slutar kapitlet.
Bra, va?

Ed McBain
skrev ett tjugotal lättillgängliga böcker med överkomligt antal sidor, de flesta om polislivet i en storstad men några också om en advokat där. Jag tycker bäst om polisböckerna. Den rappa spänningen finns där. Personliga förhållanden påverkar som alltid arbetet, och det skildras på ett bra sätt. En av de mest framträdande (Carella kallad) har en dövstum hustru. Bara det!

måndag 7 maj 2012

Ögonblicket från 1948 - postat 1967


Att samla på gamla vykort tycks vara en ökande hobby. För en del år sedan kom Jan Runes bilderbok ”Vykort berättar”, och det lär ha kommit en ”del 2” mera nyligen. Där vävs vykortets motiv ofta ihop med texten på baksidan, och ofta jämförs samma platser med kanske ett decennium emellan. Min blogg har ju ibland något insprängt vykort med tankar kring deras texter eller motiv, även om jag inte ägnar mig åt detta på allvar.

Men det är ett enkelt sätt för vem som helst att odla ett eget historieintresse utan att fördjupa sig helt i tider som flytt. Att ha en personlig anknytning historiskt eller geografiskt ger en extra krydda åt motiv och text, förstås. Bland alla foton av bensinstationer, som studeras på bloggarna, måste väl en del ha skickats som vykort?

På nedanstående vykort från slutet av 40-talet ser man i fonden Grand Hotel med Strömbron framför. Den var tänkt som ett provisorium, när den byggdes 1946, men består än idag. Den pampiga byggnaden till höger är Nationalmuseum, som nu står inför både renovering och utbyggnad. Norrbro syns närmast på kortet, som är taget från Riksdagshuset. 
Nog är det väl där en Cheva 47:a, som följer bussen . . .

Det är adresserat till en person i Eskilstuna, som tydligen snart kommer att ansluta.
Poststämplat 1967, varvid man konstigt nog valt ett nästan 20 år gammalt vykort!      (Klicka för större bild!)
















3/9 -67.  Kära Martha! Vår ankomst hit gick bra och vi fick ett bra rum i centrum. Vädret också bra och vi trivs överlag. Det är rea överallt! Vi bor på Dahlströms Pensionat på Klara Kyrkogata 4. Möt oss på Frälsningsarméns matsal, Drottninggatan 66 mellan 10 och 12.  Hälsningar - Josef och Ellen.

tisdag 1 maj 2012

Varningslampor på gott och ont




















Om varningslampor, som meddelar när det krisar, tycker jag inte. Tacka vet jag när man förr kunde njuta av instrument med visare, som i god tid meddelade läget. Ampèremätaren gav visuell trygghet. Vid sämre laddning kunde man agera i god tid! Samma sak med motorns kondition, där oljetrycksmätaren gav (kanske) oro eller en lugn klapp på axeln.
 
Men elektroniken kör med allt eller inget. Dvs det går perfekt ena dagen och inte alls nästa dag. Och det är inte separerat i en mängd ”minichip” där det kunde bli mindre verkan på vart och ett. Min Mersa från 1995 närmade sig elektronikens ättestupa utan att meddela i förväg. Ålder – ja, ja – men det var bara 17000 mil. Generalelektroniken pajade à 22000 kronor – kanske lika med bilens värde (om den gick). Meningslöst att kosta på. Men det gick lugnt och tyst och snabbt - så länge det varade.

Om jag inte tog hänsyn till bränsletörst och nutida krav på att hinna någonstans på rimlig tid, då skulle jag kunna tänka mig (t ex!) en gammal Studebaker.

Kollade nämligen på dess utrustningslista och njöt av vad jag läste!
Mätare med visare för hastighet, kylartemperatur, bränslemängd, laddning och oljetryck.
(Genom den sistnämnda kan man avläsa motorns skick – i alla fall vad beträffar ram-, vevaxel- och vevlager - om man vet att oljenivån är rätt och inte slamret redan hörs.)
Vidare oljefilter och bensinrenare.

Sen fanns det en del modern lyx också: justerbar ratt, inställbara framsäten och reglerbara fotpedaler. Så fanns det kombinerat ratt och tändningslås, reflexfri backspegel och en handbroms för alla fyra hjulen. Och diverse innerbelysning. Med mera!

Bäste läsare – roa dig med en gissning på årsmodellen!
Jag har redigerat in svaret i slutet av inlägget ”Stockholmsvy före kriget”. Scrolla nedåt till  den 30 mars!