Utdrag
Två poliskollegor har
börjat fatta tycke för varandra.
Efter några kondisbesök på stan, tog han mod till sig och
bjöd hem henne på lunch.
Litet oskyldigare än supé eller middag på kvällen. Så
naturligt som möjligt.
”Ta jeans eller något annat enkelt”, hade han sagt, ”inget
uppklätt”.
”Visst”, hade hon svarat, ”det ordnar sig”.
Lunchen avlöpte utan problem – de hade mycket att diskutera.
De var ju arbetskamrater, han på mord och hon på spaning. Nu hade de hunnit
till kaffet.
Plötsligt sa hon: ”Jag vill att det ska ta litet tid. Tro
inte att du får mig i sängen redan idag.”
Han stirrade på henne.
”Blev du arg?” frågade hon.
”Nej”, sa han, ”bara besviken”.
”Jag med”, sa hon.
Där slutar kapitlet.
Bra, va?
Ed McBain
skrev ett tjugotal lättillgängliga böcker med överkomligt
antal sidor, de flesta om polislivet i en storstad men några också om en
advokat där. Jag tycker bäst om polisböckerna. Den rappa spänningen finns där.
Personliga förhållanden påverkar som alltid arbetet, och det skildras på ett
bra sätt. En av de mest framträdande (Carella kallad) har en dövstum hustru.
Bara det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar