söndag 27 maj 2018

Delvis (o)sammanhängande bilder 1



Del av Slussen på tidigt 30-tal. Det berömda ’klöverbladet’ är inte byggt än. Ingen avgasrening, men det blåste vanligen från Saltsjön. Miljöpartister, som tycker att vi ska cykla, hade nog – som ev tidsresenärer - svimmat av upprördhet. -  Hela Stockholm var för övrigt koleldat.

Nya Slussen (som byggs nu) har skickliga konsulter, som försöker få oss att tro att känslan av  gammal idyll, som här, kommer att finnas kvar.  Nej, avskalat blir det - och omplacerat – med några soffor intill breda körbanor med fyra filer i varje riktning.  Klöverbladet, som ersatte ovanstående under mer än 70 år, hade ändå ett och annat smultronställe för fotgängare. (Tidigare visat flera gånger på denna blogg.)

 

Det flottade timret samlas för att sorteras till resp ägare. Här på nedre Klarälven, norr om Forshaga (1950-talet).


  
Den här T-Forden från 1926 var väl runt sju år gammal, när Slussenfotot överst var aktuellt. Fotot är producerat av Aalholms Bilmuseum.   Skogrik park utanför, kanske?



  Falsterbonäset från luften.  Förefaller nästan sydeuropeiskt!  Kryssen markerar badplatsen under semestern för gode vännen Jan (med bofast dotter i närheten).


P.S.  Skriv "Nutida koll på Norr Mälarstrand" i sökrutan och läs om Kornknarrens möte med statsminister Tage Erlander!

fredag 18 maj 2018

Dåliga foton men friska tag!

Redan under 1900-talets första decennium kunde mycket upplevas av det vi förknippar med båtar, bilar och i viss mån även med flygplan.
Över Engelska kanalen kunde man ta bilen per båt - även om färjor med 'körning på och av' ännu inte fanns.
Flygmaskiner fanns redan i stort antal, men de var bräckliga med nutida mått och kunde möjligen ta med en passagerare som max. Men det var gott om flyguppvisningar i åtminstone Storbritannien med mängder av åskådare.
De bilar, som stod till buds, var ofta byggda i ett fåtal exemplar. Men fabriker med produktion av enbart chassie inklusive motor hade vuxit fram, avsett för separat kaross, som varierade efter kundens önskemål. Allt byggdes i stort sett för hand och det kunde skilja en hel del mellan olika exemplar hos samma fabrikant. Reservdelar, som passade till många bilar, fanns alltså inte. Bysmederna fick rycka ut för att klara fjäderbrott och skadade hjulupphängningar.
Beträffande det mekaniska firade Cadillac en stor triumf, när ett halvdussin bilar plockades isär, delarna blandades och bilarna sattes ihop igen - och allt fungerade. Det var runt mitten av 1910-talet.

Någon allmän bilism var det inte fråga om. Det krävdes pengar till bilköp och underhåll. Och en längre resa krävde mycket planläggning och kartstudier. Där gjorde bilklubbarna en god insats med förteckningar om verkstäder och bensinstationer. Säkrast att bli medlem!

Tävlingar uppstod tidigt. Att vinna kunde innebära flera beställningar för märket i fråga. Men allt var i sin linda och man låg förstås långt från den nutida mångmiljoncirkusen.
En tävling kunde innebära fyra grenar:  bromskapacitet, manövrerbarhet. graden av tystgående och ett hastighetsprov. Det senare inleddes med en liten nedförsbacke för att få upp farten till en s k flygande start och sedan tidtagning på t ex en kilometer.

Det är förvånande att begreppet camping dyker upp så tidigt. Det handlade då inte om billigt boende för den tidens välsituerade bilägare. Det handlade om besök i naturen - en stor skillnad mot alla koleldade fabrikssstäder och samhällen.

Biltätheten är svår att uppskatta när det gäller Storbritannien, men i USA motsvarade den på 20-talet ungefär vad Sverige nådde först på 60-talet.
Så allt fanns faktiskt - men i mindre skala och litet knepigare.


Att ta med bilen på båten innebar risk för skador.  Det bästa var att lösa en tilläggsförsäkring hos rederiet. Då blev man försiktigare.


 Mellan uppvisningarna fraktades planet på bilsläp. Det var säkrare i det regniga England.

  
Det här är säkert propaganda för luxuöst campande. Fina bestickväskor, ett rejält tält osv. Men allt får knappast rum i bilen bredvid.

(Foton ur A Roadside Camera.)

tisdag 8 maj 2018

Logiska svar . . .

Att kunna ge en logisk motivering till ens handlingar, åtgärder etc - det bör man nog vara beredd på.
Min elva år yngre bror, avliden 1986, ville ofta försäkra sig om att mina åtgärder av olika slag, som han undrade över, verkligen hade någon mening.
Men efter hand som åren gick, gav han upp.
Jag hade en förklaring, ansåg han, till de mest udda företeelser, ofta konkret synliga och därför lätta att fråga om.

Om jag skulle resa bort och bo på hotell, t ex - varför har jag en egen, kilformad kudde med mig? Hotellen har väl kuddar så det räcker? Svaret är att om dubbelrum blir aktuellt, så ligger jag på sidan med kudden intill ryggen. Den hindrar en att rulla över på rygg - med eventuell störande snarkning som följd.

Annat som jag minns var "Varför har du en polygrip i handskfacket?" (eller ibland i dörrfickan). Tja, innehav av äldre bilar har alltid haft sina risker. Något kunde behövas skruvas åt (eller skruvas upp) - t ex det heta kylarlocket (det var rymligare under huven förr). Bråttom kunde det vara och inte tid att leta i en eventuell verktygslåda.
En sak som också, ansåg min bror, krävde en förklaring .- det rörde bagage-"taket" - som man sa' - ganska stort med botten och bågar runt om, allt i lättmetall. Det var mycket vanligt innan takboxarna kom. Vid resorna till Värmland kunde ett sådant behövas, ofta olastat i endera riktningen. Utan last avgav det ett irriterande sjungande eller vinande ljud i fartvinden. Därför hade jag då reservhjulet upplagt där, väl fastspänt, varvid vinandet helt bortföll. - Min bror visste var han hade mig, sa han, för i Karlstads trafik syntes ingen annan fenmersa (t ex) med reservhjulet på taket. Hur logiskt som helst, måste han medge.

Andra saker kunde kräva mera resonemang. Exempelvis - folk äter soppa och efterrätt med skeden i höger hand. Vid dukning med kniv och gaffel kunde frågan komma: "Varför har du gaffeln i höger hand och kniven i vänster?" - Tja - varför ska just huvudrätten skyfflas in i munnen med vänster hand? De flesta människor är ju dessutom högerhänta.

Nu råkar det vara så att jag är född vänsterhänt, men numera dubbelhänt i nästan allt, även hammare och såg. Dock ej att kasta boll, pil etc. Litet dubbeltydigt då, visserligen, eftersom ätandet hamnar i höger hand.
Men det handlar som sagt om konsekvenstänkande . . .

Ford Taunus 17M med bagage-"tak" av lättmetall.

MB 170 S redo för taklast.  Inget reservhjul på taket.  Någonstans bland alla diabilder finns en fenmersa med  reservhjul på dito plats - det är jag säker på.  Ska kolla!  Fenmersorna var snabba bilar och vinandet utan last var irriterande.

onsdag 2 maj 2018

Proveniens för en gammal dolk

Inga anteckningar på baksidan av fotot nedan, men det är nog jägmästarfrun på Risäters herrgård på 40-talet. En god vän till Kornknarrens moder, så pass nära väninna, att hon till Kornknarren på 12-årsdagen presenterade en antik dolk, tillverkad (numrerad) i mitten av 1800-talet av G Johan Berg i Eskilstuna. Det är väl knappast troligt att nutidens tolvåringar begåvas med sådana presenter . . .

Den finns fortfarande i Kornknarrens ägo, även om den inte längre hänger till beskådande på en vägg.
I stället kommer den att säljas, förmodligen på ebay genom en dotters försorg, väl förtrogen med sådant sätt att sälja. Efter jämförelser med liknande produkter av hr Berg kan nog priset sättas till minst SEK 2000 och efter ytterligare efterforskningar kanske det dubbla.

Kanske någon läsare skriver en intressant kommentar om dessa knivar? Tror att numreringen sträckte sig förbi 300. Den har slingor på skaftet i relief med fornnordiskt motiv och genombrutet sådant mönster på slidan. Så värst många lär inte finnas kvar.