fredag 31 juli 2015

Retro-Stockholm - igen!

En del vykort har sparats för att man vill kolla hur där ser ut idag. Man vill kunna leverera ett färskt foto från den plats, där fotografen stod en gång i tiden. Men det blir svårare och svårare med nya byggnader med andra vinklar, fönster åt andra håll, kontor, portkoder och annan otillgänglighet.

Till slut ger man upp och visar upp kortet från  - i detta fall - området kring och bortom Norra Bantorget med förhoppningen om att någon gång längre fram kunna ge den moderna versionen. (Klicka gärna för större format!)

Det tidigare införda fotot inifrån en taxi på Norr Mälarstrand står också på tur för en modern jämförelse. (Se bloggarkivet från februari i år.)
Liksom när min goda moder på 20-talet vilar sig intill det nybyggda Stadshuset. (Dito, nov. 2012.)  Detta är dock avklarat och väntar på införande.
Norra Bantorget c:a 1970. Torsgatan mot Bonnier-skrapan i fonden.

tisdag 21 juli 2015

Filmbilar - de flesta i färg

Sten Berglinds bok Filmbilar rekommenderas varmt. I hans ingresser till varje kapitel hittar jag sådant som jag tycker om att läsa, ibland saxat, ibland eget.

Ett vanligt tema i många filmer är flykt. Från vad, frågar man sig. Svaret är (får man läsa) ”. . . från allt mellan himmel och jord. Sirener och blåljus. Krig och katastrofer. En grå och trist vardag. Från människor man inte orkar se längre . . .”
eller
”. . . oviljan att behöva lätta på gasen och stanna (är) lika stark som längtan bort till andra sidan horisonten . . .” 
Dvs sådant som jag själv ibland försöker ge uttryck för.

Allt illustrerat av filmaffischer eller foton ur filmerna – exempelvis ur Thelma & Louise i deras Thunderbird och ur Bonnie & Clyde, deras sista flyktbil, en Ford -34, där båda dör.

Boken är en guldtacka för dem som gillar film- och bilhistoria.
(En julklapp från dotter Ebba med make. De visste vad de gjorde . . .)






 

Filmbilar före 1950

Det gäller den gamla boken Fit for the Chase, på engelska, med filmer och bilar fram till 1950. Alla de gamla namnen passerar revy – de stora stjärnorna och de stora fabrikaten. Bilarna skyms ofta av de medverkande, vilket begränsar mitt urval. Visst, man vill ju ha båda delarna – men helst med åtminstone 50% av bilen synlig. Många av skådespelarna var kändisar i USA, förstås, men okända här.
I alla fall ett fantastiskt smörgåsbord med hundratals bilder, mest klippta direkt från filmremsan.
Ett litet axplock följer här!
 
Pat Boone sjöng sin ”Bernadine” - men han gjorde några filmroller också. Här kastar han sig ur en Ford 47:a. Filmen hette April Love.














 
Här väntar – kanske på dig? - Lily Damita, ett löftesrikt namn, som dessutom kör en Packard 1929.














 




















Bensinstationsdiggarna borde se mera av det gamla sv/vita Hollywood. Att tanka bilen var vanligt förekommande. Dessutom fanns där telefon, så man kunde få kontakt med gangsterkompisen eller polisen.





















 




Ed Begley pysslar med dörren på sin snabba vagn av (för mig) okänt märke. Inte skulle jag komma ur särskilt mycket lättare med dörren nedfälld. I så fall hellre en MB 'Måsvinge'. Ovanligt foto, förresten.

 
Mördaren hann bara till T-banans nedgång. Han kom med taxi, en De Soto 46:a. Poliserna som sköt körde Ford -49.


















 
I filmen Jätten borde nog James Dean ha lyssnat till Elisabeth Taylor. Inte hjälpte det heller med en Duesenberg -32. Det gick som det gick.


















 















Här skapas snöstorm med stora fläktar för de stackars indianerna längst bort. Dånet kvittar – det är ju stumfilm! Regissörens högljudda anvisningar med megafon kommer inte heller med på filmen. - Sitt av! Kasta spjuten . . . NU! Ni som är främst – dö! Omkull!
Visst hade det varit roligt att vara med! 




















I filmen Harlow körde man Cadillac Roadster 1930. Bilen tillhör en tidig, för retrofilmer skapad bilpool, Brucker & Ross Picture Car Company.
Kornknarrens kommentar är kort och koncis: VILL HA!

onsdag 15 juli 2015

En kraft(an)samling i Värmland

Lugn, jag tänker köpa en bättre anordning för scanning av diabilder, dvs om det går att få tag i. Här visas de sista försöken.


Det handlar om en lastbilstävling på en kurvig sträcka uppför Tossebergsklätten, ett ganska högt berg intill en av Frykensjöarna i Värmland (den Övre). När Selma Lagerlöf skrev om berget, fick det heta Gurlita Klätt. Fotona är från 1983.

Det var hundratals hästkrafter i bilarna och ett enormt avgasljud. Som sällskap hade jag sonen, då fyra år gammal. Det var mycket folk längs banan. Ingen egen anteckning om vilket ekipage som segrade. Det var för min del bara en utflykt till ett häftigt (och ovanligt) evenemang. Kanske pågick dessa tävlingar bara några år under 80-talet.(?) 
Säkert kom platsen att betraktas som olämplig och störande i stället för dragplåster.

I alla fall en nisch i motorsporten, där närvaron med kameran ger en återblick idag.


måndag 6 juli 2015

Att arrangera en bilutställning - då!

Den 15 augusti firar MHS, Motorhistoriska Sällskapet i Sverige, 50 år i veteranhobbyn – en kulturgärning, faktiskt.

I bästa Monte Carlo-stil blir det då ett jubileumsrally med sex startplatser, däribland Avesta, Örebro och Sigtuna. Målet är Hallstahammar, där festligheterna börjar kl 15 på Skantzens Brukshotell.

Kommer 10-årsjubiléet på Sundbyholm med över två hundra gammelfordon att bli slaget? Många fler medlemmar nu, men hur är det med körglädjen? Allt som handlar om bilar och dito träffar med mat, dryck, logi och bensin har också blivit (betydligt) dyrare. Vi får väl se.

När vi drog igång (jag kan med gott samvete skriva ”vi”) 1965, var det full fart från början med inriktning på bilar (och i viss mån på motorcyklar) från 1930-talet. De var styvmoderligt behandlade av de få etablerade klubbarna, så där fanns en stor potential. Men det dröjde ändå till 1969 – fyra år – innan vi hade 500 medlemmar. 
Men de var från rikets alla hörn och blev goda ambassadörer för vår policy, bland annat att bilarnas skick inte var avgörande för medlemskapet – däremot originalutförande. Hot rods, street rods osv fick 'starta eget'', vilket de nog trivdes bäst med.
Att vi redan från början kunde producera en månadstidning inklusive några reservdelssidor betydde också mycket.

MHS initierade bildandet av Motorhistoriska Riksförbundet redan 1968 och startade en ny variant av försäkring med dåvarande Trafik-Bore. Eftersom Folksam, som då (liksom nu) hade i stort sett alla försäkringar, inte ville veta av oss. Det där med 30-talarnas potential gick inte upp för dem förrän senare.

Det stod helt klart att Sällskapets evenemang helst skulle ligga utanför stockholmsregionen. Ett exempel är bilutställningen 1967 i Växjö. MHS skulle skapa sektioner på landsbygden för att göra klubben större. Smålandssektionen, som jobbat fram det hela i Växjö, var mycket effektiv men gav styrelsen så mycket extra arbete, att sektionstankarna (för)föll och avblåstes.

Att ordna en bilutställning kunde ge en kick åt klubbens popularisering med ökat medlemstal som följd, det stod helt klart. Da capo, alltså – Växjö gick bra – så varför inte Västerås? Med flest bilar men även någon motorcykel. 
Tommy Hallberg, tidig medlem, som fram till för något år sedan styrt och ställt med det fina muséet i Köping, hade ett kontaktnät i Västerås. Det bidrog till valet av plats.

Det var ganska så storstilat med många fina objekt. MEN ett rejält regnväder både dagar och nätter begränsade nog intresset. 
Det blev en dåligt besökt utställning. Utställda löften om arvoden till bilarnas ägare blev svåra att infria. 
Bara äran att få visa upp sin bil hade nämligen haft föga betydelse. Annorlunda nu, antar jag?

Klubbkassan tömdes helt och för oss i styrelsen blev det en dyr tillställning. 
Jag kan inte erinra mig att Sällskapet på eget bevåg har arrangerat någon utställning sedan dess.



En fin fyrcylindrig Cheva 1927-28 – dock en svanesång inför 1929. Då kom den legendariska toppventilsexan, en av världens bästa motorer för decennier framåt.
Lancia Lambda (1923-31) med V4-motor i aluminium, 49 hkr (mot slutet 69 m större motor), självbärande kaross (den första i världen!), separat hjulupphängning fram med hydrauliska stötdämpare.
En riktigt snabb 20-talare med fin väghållning! Det tyckte också Greta Garbo, som en tid ägde en Lambda.

Det var tätt bland de fina bilarna. Kan det vara en Chrysler till höger?