torsdag 27 februari 2014

Lugn och ro i Helsingborg


Lugn och ro på Stortorget, tycks det. Klicka på kortet för större format.
Då blir en grupp av tidiga 50-talare väl synliga. 

En Jaguar vid trottoaren och en Renault CV 4 och en folka längre bort. Möjligen en Morris bakom den.
En Mercedes 170 S vid cyklarna och en Rover 75 bredvid. 
En Lincoln 47/48 har en äldre Ford till vänster om sig – som delvis skymmer en VW, än så länge med delad bakruta.

Det rör sig alltså om 50-talets första år. Men de flesta är ändå från 30-talet, en del t o m från 34/35.

Idag vore det säkert svårt att skapa ett intryck som detta – dvs lugn och ro, som sagt.
















PS  Helsingborg stavas på vykortet Hälsingborg. Det hade stavats He-  i äldre tider och denna nyhet (Hä-) varade inte så länge.
Och vad står den ensamma damen och tittar på? En hund eller två, kopplade? Hm.

lördag 22 februari 2014

Allan Löthmans utställning - dag fyra. Game over!

Ett utmärkt fångat förhinder inför avresan.  (Är det Allan själv, som tänker lämna oss?)




















Allan Löthmans illustrationer i ’Levande livet’ ägnades vanligen åt dramatiska delar av berättelserna. Om man bläddrade i tidningen vid tidningsstället, skulle det ge en ”vill läsa”-önskan, förstås. Spännande äventyr med bilar, båtar och flygplan inblandade var tidningens motto.
(Klicka för större bilder!)
Är den som hotar också en pilot? Vad är det i väskan? Ja, man undrar.  Bäst att köpa och läsa!   




















Litet romantik finns med i inlägget ”dag ett”.
Romantiska inslag bland alla äventyren? Visst- men i så fall i ett dramatiskt sammanhang.
"Orkanen som gav mig en hustru" - finns det något häftigare, egentligen?




Månen såväl som flickan bryter ramen till bilden. Ett Art Deco-grepp och litet funkis, faktiskt.



















Tack, Allan! Här har du fått litet uppskattning för vad du gjort.
Hoppas du kollat de senaste dagarna från din himmel!

fredag 21 februari 2014

Allan Löthmans utställning - dag tre



Allan Löthman var en begåvad illustratör till spännande skildringar i tidningen Levande livet, som hade sin glanstid under -30 och -40-talen. Dess konkurrent hette Lektyr.  
När nedgången började, slogs tidningarna ihop med bådas namn i vinjetten. Har för mig att man härdade ut under 60-talet, innan denna kombination lades ned (?).
Egentligen tar det emot att skriva om när något omtyckt måste bort. Det är roligare att skriva om hur det började (se ”dag ett”).



































En illustratör ställs inför att jobba med de mest skilda miljöer.
Vintermotiv kan bli en nödvändighet. Det beror ju på storyn.
Jag har bara lovord inför de akvareller, som här visas.
Kanske klicka för större bild?


torsdag 20 februari 2014

Allan Löthmans utställning - dag två



Spännande exotiska berättelser från Fjärran Östern, som det kallades, var ett måste i den tidens äventyrsskildringar.
Oftast bortsåg man från de krig, som nästan alltid förekom där. Omfattningen nådde sällan vanligt folk. Radions ”dagsnyheter från TT” och en och annan krigsjournalists enstaka artiklar i tidningarna var allt som erbjöds. Äventyr och mystik gav trogna läsare – det räckte.
Exempelvis så hade Japan redan fem år innan andra världskriget gjort en stor del av Kina till en japansk lydstat, nämligen Manschuriet med en yta som Frankrikes plus Storbritanniens (!). Det var för avlägset för gemene man. Avståndet förminskade nyhetsvärdet - och gör det än, även i dagens enorma flöde.

Man läste gärna Levande livet och fantiserade om spioner och intriger. Skattjakter och expeditioner – även till sjöss och i luften – fick exotiska inslag, där författaren kunde ta ut svängarna efter eget tycke.




































Danserskor som uppträdde kunde bjudas in till efterfester av personer med stort inflytande. De räknades som värdefulla spioner, särskilt om de (i hemlighet) kunde flera språk. Sådant sker förstås även nu för tiden.
Juanitas låda för giftormar kanske hade lönnfack, som bara hennes medspion visste!
Tilläggas bör att på de omålade partierna skulle textspalterna ha sin plats.





onsdag 19 februari 2014

Allan Löthmans utställning - dag ett
























Min avsikt är att i några inlägg ge plats för den eminente illustratören Allan Löthman.
Han var en av min mors kusiner.
Hans levnad har jag tidigare kortfattat beskrivit, se Bloggarkiv 2011 – mars 13.
Under ett besök hos hans familj i Stockholm gav han mig ett antal original-akvareller till sina otaliga illustrationer i äventyrstidningen Levande livet, en populär veckotidning. Den utgavs av Åhlén & Åkerlund med början 1930. Från 1933 med serien 91:an Karlsson, som förstärkte dess popularitet.
Långt senare sålde jag de allra bästa (luftstrider, luftskepp, krigsfartyg etc i större format) till vänner och bekanta – att fortfarande kunna beskådas hos dem. Men jag har många kvar med mycket varierande motiv. Det är fråga om akvareller, som sagt, eller tuschteckningar.
Guldvaskningen ovan tycks kunna bli komplicerad!


Spaning på misstänkt hus.




















Många, många av Löthmans alster kunde passa fint som tavlor på en konstutställning. Där kan en konstnär ställa ut kanske ett dussin egna verk. Oj, oj – så produktivt, skriver kritiken. 
Men när det gäller Löthman, så är det fråga om kanske tre-fyra stycken ganska knepiga motiv PER VECKA i minst 20 år!
Det finns landskapsmålare, det finns naiva (en konstart!) målare med familjemotiv, det finns porträttmålare osv – men en illustratör till en äventyrstidning måste kunna allt! 
Inte lätt att ta till sig.

Han borde kallas ”gråtonernas mästare”. 
Vad sägs om nedanstående ansikten med fin antydan om skiftande karaktärer? Det gällde visst en fartygsbesättning.
























Utöver nämnda tidning kunde det också gälla de årliga s k julböckerna – Indianboken, Pojkarnas julbok m fl. Eftersom AL i grunden hade en ingenjörsutbildning, anlitades han också för ritningar (se det tidigare inlägget).


 
 Vilda Västern var återkommande inslag i Levande livet.











 






Två dramatiska tuschteckningar till Indianboken 1951 




















                                    
Men det kunde också gälla romantik!

lördag 15 februari 2014

New Beetle


När New Beetle kom (var det år 2000?) fick vi två år med VW:s retroförsök. Jag gillade mycket på den bilen. Den kompetenta tvålitersmotorn. Formgivningen - i motsats till den svulstiga version två, som kommit sedan dess.
Sladdstopparen – ESP heter den väl – var ett plus. Det blinkade bland instrumenten, när den aktiverades i vinterhalkan. Aha, tänkte man, här gick det fortare än utan.
Men baksätet var ett minus. I framsätet sitter man precis mitt i bilen (sett från sidan), så bakom blir det inte mycket kvar i kupén.
Framifrån med ljusen på ser den kraftfull och bredare ut än den är, eftersom strålkastarna sitter så långt ut åt sidorna som tänkas kan. Apropå vad man märker i backspegeln, om den ligger efter.
Ett litet hastighetsprov fick den också vara med om. E4 från Järva Krog till Uppsalas första rondell på 28 minuter. En gång men aldrig mera – så fick det bli.
Vi var till Lübeck också - på julskyltning.


måndag 10 februari 2014

Renault Floride


’Lista över bilar jag ägt’ är inte alls komplett. En sommar hade jag roligt med denna stilrena franska cabriolet.
Motorn baktill som på gamla Bubblan gav den där speciella känslan. Minns att den köptes exklusive de svetsarbeten som behövdes på underredet – men sen så var det bara ’att tuta och köra’ som man kan läsa i en del annonser. Årsmodellen var 60-63 någonstans.

















Tillverkades 1959-68, 170 tusen exemplar, 40 hkr om den passerat Gordini-trimningen - annars 30. Toppfart drygt 130, fanns även som kupé.
I Nordamerika fick den heta Caravelle från början – men annars Floride. 1964 slopades modellnamnet Floride och Caravelle tog över.
Ghias ingenjörer hade ritat karossen.
Voila!

fredag 7 februari 2014

New York - Kornknarrens minihantering av en världsmetropol


Man kan nog våga påstå att ett besök i New York blir så gott som alltid lyckat.
Noggrann planering eller ingen alls spelar ingen roll – man är ju äntligen där! En stark känsla, som varar hela tiden.

Vi valde (som tidigare visats) muséerna Guggenheim och Metropolitan - samt Empire State Building, Central Park, Times Square plus en båttur runt halva Manhattan under Brooklyn Bridge m m. (Frihetsgudinnan stängd för reparation)


Kolla Stjärnbaneret - och jämför med en svensk bro!




















Det räckte gott för våra fem dagar, eftersom vi hade annat i tankarna. Vi visste att vi missade 100 andra möjligheter, men vi ville bort från känslan av att vara en TOTALTURIST till att vara en vanlig invånare. Då är man inte 200 pers i klump eller kö framför en hiss (för Emp St Building fanns inget val!) – utan upplever trottoarerna, T-banan, bussarna, matställena, caféerna. Man är en New Yorker!
Vi kom direkt till City med buss från Boston. (Där hade vi åkt taxi också!) Man tjänar tid på att ta ett centralt hotell eller pensionat.

Det finns inga dåliga matställen på Manhattan!   Dom tävlar med dussintals andra i närheten, när skyskraporna tar lunch. Allt är perfekt – annars konkurs.



 Broadway nära Times Square.













Denna vår spontanitet kändes som kvalitet, även om alla kanske inte tycker så. Samma sak även för några timmar, om det är ett kort besök i N.Y. Man njuter, eftersom man vet att det kanske aldrig blir ett återbesök!
Väl hemma fanns inte en tanke på vad vi missade – det vore meningslöst – utan massvis med mini-upplevelser, som känns kristallklara ännu – efter 10 år!


OM DET GÄLLER 2-3 DAGAR
krävs ytterligare bantning, dvs om man inte faller för ’totalturismen’ 
- utan vill ge sig tid till att vara ’en New Yorker’ också.
I så fall att välja på (tycker jag)
1) Times Square för pulsens skull. 
2) Emp.St. Building – kanske ett måste, men det tar en jäkla tid, om man inte hänger på låset på morgonen. 
3) Central Park – för kontrastens skull – men vi nöjde oss med Strawberry Fields, för man åker ju inte till NY för att gå i skogen.
4) Båtturen runt sydspetsen T&R, intressant, båtarna gör många knop, och det räckte lagom.
5) Frihetsgudinnan – men det kan ta en hel dag! Tveksamt alltså. Utsikten från ESB är nästan bättre.
Muséerna kan bytas mot t ex båtturen, men det beror på intresset.
Kvällarna, då? Tja, vi såg en musical på en teater som sponsras av Ford Motor Company. Men det spelas nog lika bra i en svensk ”storstad”.






På Times Square fanns/finns? ett biljettkontor (numera mest online, väl?) för de flesta evenemang. Biljetter till en musical handlade det om. Det gick snabbt – flera kassor längre fram.
Var är jag? – Jo, armen upp bland folket i kön!     














Hustru Kerstin, som med fotografisk blick tog nästan alla foton.
Topcon systemkamera, ej digital.














Väl hemma igen får man parera frågor som ’Varför skippade du -- ?’   ’Vaf --- det också?’
Kanske svarar man drömmande:
’Men jag var på ett väldigt trevligt café – i New York City!


tisdag 4 februari 2014

New York - så gott som sista delen


Återstår nämligen Kornknarrens sammanfattning och alldeles egna synpunkter och tips!  
 (I nästa inlägg.)

Ingen kan undgå anblicken av stjärnbaneret i jätteformat i Central Station.
Lamborghini har fått en egen visning i denna hall med nästan obegränsad takhöjd. Ska du med tåget och har glömt något, så finns det 68 affärer till din tjänst.
























Vid spärrarna till T-banan står personer, som till överpris säljer biljetter till stressade, som glömt sina åkkort – eller förbrukat dem – och inte har tid att köa för ett nytt.
Eller att gå till automat för engångsbiljetter.
Du missar inte flaggan när du går ombord på T-banevagnen!




















En matvaruaffär ber Gud välsigna landet. Framgång för landet brukar betyda framgång för de flesta – även företagen.
Motsvarande välsignande skylt i Sverige skulle verkligen sticka ut i vår kristna vekhet.



















De ’bildsmå’ människorna nedanför statyn ger en aning om dess storlek. Den var tyvärr stängd för reparation. Men vi tog ändå båten ut till detta byggnadsverk - och sen till Ellis Island där bredvid – första anhalten för alla invandrare, som kom över havet.
Där finns tavlor med register på alla som kommit – fram till c:a 1920. Därefter får man gå in på deras datorer för att kolla. Man kan betala för koder, så att man kan kolla när man är hemma i Sverige igen. Men vi var för stressade (smittade redan??) för att hitta min faster, som kom dit senare. Hennes barn och barnbarn har vi ändå kontakt med.
Klicka alltid för större bilder!
























Frihetsgudinnan är en gåva av franska staten. Anmärkningsvärt är, att den först monterades upp i Frankrike för koll, innan den togs ned och skeppades till New York.
Den invigdes 1886. Sockeln byggdes efter insamlingar och är en meter högre än statyn. Till facklan är det 93 meter. I USA kallas den Statue of Liberty (Frihetsstatyn).
Det är bara i Sverige som den har blivit en gudinna till namnet. Ska man vara noga, så heter den egentligen Liberty Enlightening the World (Frihet upplyser världen).
Det första självmordssprånget ägde rum först 1929(!) med landning (efter studs mot ena bröstet) någon enda meter från en parkarbetare, som klippte gräset.
Ön, där den står, tillhör faktiskt delstaten New Jersey.



Tillägg om flaggan som symbol
I USA ser man Stjärnbaneret överallt året runt
- men i Sverige flaggas det på Svenska Flaggans Dag, som faktiskt blivit röd dag (på bekostnad av Annandag Pingst). Dessutom på vissa flaggdagar, vid en del idrottsevenemang och vid privata högtider. Övrigt flaggande har avtagit på senare år.
Flaggan som symbol återfinns numera bland politiska rörelser – och ”vanliga Svensson” vill kanske inte bli förknippad med dem. En knepig situation – främst i de större städerna – för en som bara vill hylla sitt land i största allmänhet.
Dessutom finns det folk, som tycker att landet har dekat ner sig på olika områden under de senaste decennierna och inte är värt en flagghyllning.
För att vi skall få se vår flagga litet oftare, föreslår jag flaggor, där ett av fälten får symbolisera just det som man tycker är bra. Olika valfria flaggor, alltså, med en alternativ symbol inlagd - som en uggla för vetenskapen (som ju ligger i framkant), ett hjärta eller en krycka som hyllning till sjukvården, en bil för vår infrastruktur, en kärve för vårt jordbruk osv (jag tror jag hoppar över försvaret).
Därmed undgår man den förväxling, som den vanliga flaggan kan leda till.
Bra, va?