Till ens förflutna hör även
några motorcykelperioder. Efter den första (under några år) på
50-talet, med en militär överskotts-mc - se etikett Motorcyklar -
inföll nästa i mitten av 70-talet. Då hyrde jag ett garage i
Bromma för fyra (veteran)bilar – dock med bara två portar. Jag
stod för hyran men hyrde ut två platser till kompisars bilar.
Tyckte väl att en mc också kunde få rum, så jag blev plötsligt
ägare till en Matchless -54, en G80, under någon månad
bara, men ändå.
Men
runt 20 år senare blev det en ny period, faktiskt nästan två
år. Det var en BMW R55 den gången. Bilderna nedan visar en
avfärd till stugan i Hälsingland. Trevliga grannar visar sitt
intresse.
Kände att de gamla hobbybilarna
fick lugna ner sig ett tag. Blev medlem i MCHK, Motorcykelhistoriska
Klubben, och deltog i Stockholmssektionens evenemang. Ritade
en mall åt dem för segrardiplom vid rallyn. Som vinjettbild valde
jag en gammal HD i silhuett med passagerare. Sektionen bad att
få använda den som sin logga. Det gick jag med på. Används den
fortfarande, månntro? Det var ju ett tag sen.
Det blev rallydeltagande i
Hälsingland också. Men till slut kom det som jag egentligen
anat skulle komma. Nämligen problemet att inte kunna samtala
med någon (eller flera) under resans gång. Eventuell passagerare på
mc kan ju göra sig påmind med överenskomna koder, men det är ju
litet andefattigt. Nu för tiden pratas det ju genom sändare och
mottagare, fastän man har kroppskontakt. Det är skillnad.
Jag återvände alltså till
veteranbilarnas värld igen.
Trots
det ovan anförda drabbades jag av ännu ett återfall till
detta sköna, basala sätt att förflytta sig - för
inte ens tio år sen.
Det tar vi nog en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar