Luftens vagabonder

Efter Första Världskriget (slut 1918) blev alla stridspiloter utan arbete. Men många köpte ett flygplan och försörjde sig på uppvisningar och rundflygningar. De primitiva planen från krigets början hade på fyra år utvecklats till driftsäkra och lättflugna maskiner. De kunde fortfarande landa och starta från vanliga fält intill bondgårdar eller byar.

Att flyga var då ett äventyr. Att betala för en liten tur över hembygden blev omtyckt. Det blev lönsamt med rundflygningar.

Efter det senaste världskriget (slut -45) förekom dessa flygningar t o m in på 50-talet. I Sverige med alla sjöar överallt blev det plan med flottörer, som användes. Jag minns en sådan tur i en Norduyn Norseman för att få se min goda moder, iförd röd badkappa, vinka från gräsmattan.

Under 1920-talet drog dödsföraktande uppvisningar mycket folk, särskilt i USA. S k Wing Walking var en höjdpunkt. Oftast utförd av en tuff lady, som promenerade mellan de dubbla vingarna – fastän vid avancerad flygning dock fastbunden vid en vingstötta.

Tala om att flyga lågt! Längs en gata nästan lägre än gatlyktorna. Vid vänstra stöttan syns den tappra amazonen.

Det förekom avancerade uppvisningar med t ex looping på låg höjd över nöjesfält, där publiken tjusades av djärvheten, särskilt i mörker. Planet följdes av strålkastare. Ibland ödesdigert, eftersom piloten lätt bländades och tog miste på (den låga) höjden.

I Sverige hade vi vår Albin Ahrenberg, vår hjälte efter en vågad flygning 1929 mot USA – som slutade med en nödlandning på Grönland. Varifrån han tvingades ta båten hem till slut.

Ännu mera hjälte blev han 1931, när han med Grönland som bas lyckades hitta en brittisk forskningsexpedition, som inte avhörts på månader. Han använde dittills enmotoriga plan av Junkers fabrikat. 

Han startade flera flygbolag, även för rundflygningar.

I slutet av 30-talet tillkom tremotoriga, oftast flottörförsedda, Junkers-maskiner för 8-12 passagerare. Dessa användes även vid rundflygningar.

I början av 50-talet, när Ahrenberg kom för rundflyg tex till Värmland och mullrade över samhället för att landa på Rådasjön vid Uddeholm – så var det verkligen en händelse. Man ryste av upphetsning. (Ståpäls heter det visst nu för tiden.)

Att flyga med Ahrenberg blev verkligen populärt. Kanske får han ett eget inlägg någon gång.

Ahrenberg spelar (och är!) pilot på ett ambulansflygplan, som lyckas landa på en fjällsjö för att rädda en skadad Aino Taube. Delvis en kärlekshistoria med tragiskt slut. Inspelad 1933.

Sveriges första flygfilm.

Ill. ur Bertil Skogsbergs bok 'På filmens vingar'