torsdag 9 februari 2012

När Smoke Rings fick bekymmer

Motoristoriska Sällskapets rally för 1930-talsbilar, Lopp 30 (från1969), startade 1974 i Danderyd med mål på Åland. Vid starten skulle jazzmusik spelas, kommenterad av Leif ”Smoke Rings” Andersson, radions främste jazzexpert. Han hade fått en startlista på deltagande bilar och hade valt lämpliga titlar med rätt år för varje deltagare. Han tog mycket seriöst på sin uppgift.                                                                               















Så var det tänkt och det började bra - men hans kommentarer plus musiken plus starten av varje bil som skulle iväg, hamnade på nästan fem minuter per bil. Med 30 startande ekipage skulle det - inklusive litet strul - dröja bortåt tre timmar innan hela startfältet hade kommit iväg.
Men alla bilarna skulle ju hinna till färjan från Kapellskär utefter trevliga vägar och ett antal kontroller i Roslagens famn. Färjeplatser var beställda för alla deltagare. Starten började ta för lång tid och Smoke Rings ombads rappa på – kanske avbryta spelningarna mitt på eller korta av kommentarerna. Hans noggranna manus kunde inte följas.
Det var tragikomiskt att se hans bläddrande i pappren, när Jimmie Lunceford till Dodge -37 snabbt måste ersättas av Glenn Miller till en Olds -39. Medan denna korrigering skedde, hann Oldsen åka och en Ford 32:a gled fram. Kaos och panik!
Kanske förundrades de jazzkunniga bland publiken, men - å andra sidan – hur mycket visste de om årsmodellerna?















 

En Cheva med gengasaggregat – får man se det någon mer gång? – fick stora bekymmer vid färjeläget. Färjefolket vägrade först att ta ombord en bil med en sådan anordning i full drift. Efter nedsläckning och avsvalning kunde till slut Chevan rullas ombord som sista bil.

Men vid det laget satt nog Leif ”Smoke Rings” Andersson på sitt hotellrum med en lugnande grogg!




3 kommentarer:

  1. Hehe, stackars "Smoke Rings"! Vilken dag!

    SvaraRadera
  2. Vilken rolig historia...man kan ju ana paniken hos arrangörerna!

    SvaraRadera
  3. För mig var det självklart att Leif frotterat sig intensivt med jazzvärlden - han hade ju aldrig ens varit i USA - men det gör inget - hans avtryck i mitt minne är lika stort ändå!

    SvaraRadera