Oförklarliga händelser

Det finns en del spökerier knutna till Uddeholms Herrgård i Värmland. Från 1934 till slutet på 50-talet beboddes huset av familjen Fornander.

Genom bekantskap med familjen fick jag veta några med rationella mått oförklarliga händelser, som inträffade då och då under deras långa tid som boende på herrgården (som var en tjänstebostad).

Det handlade vanligen om en äldre dam, som plötsligt visade sig – men som inte hördes och inte heller orsakade några andra fenomen. Med tiden blev man mera förberedd, nervositeten minskade och damen - dvs spöket - blev nästan en del av livet på herrgården. Att det inte var en påhittad familjeskröna, visar följande tillfällen, men även annat oförklarligt inträffade som sagt ganska ofta.

År 1935 på midsommarafton var många familjer samlade till  traditionella lekar i parken intill herrgårdsbyggnaden. Plötsligt kom en äldre dam i ålderdomliga kläder gående genom parken. Lekarna avbröts, när man artigt lät henne passera mellan de närvarande. Hon styrde sina steg mot herrgårdstrappan, medan alla följde henne med blicken och undrade om hon var en inbjuden gäst. När hon nådde några trappsteg upp, försvann hon på mindre än ett ögonblick. Till allas förundran!

Sensommaren 1949 hade några familjer inbjudits till middag på herrgården.

Ibland förekom inhyrd personal för att avlasta värdfolket. Elin, 18 år, skulle hjälpa till med serveringen. Det skulle dukas för sex par, alltså tolv kuvert. Men en äldre dam hade redan anlänt och satt på en stol i ett hörn av matsalen. Flickan upptäckte damen och frågade värdinnan om det möjligen hade ändrats till tretton personer i stället för tolv. ”Nej,” sa värdinnan, ”henne ska inte Elin bry sig om. Hon finns egentligen inte men dyker upp här hos oss ibland. Det är ingenting farligt.” Darrande dukade hon vidare med ängsliga blickar mot damen i hörnet. Plötsligt var stolen tom och damen försvunnen.
Men aldrig någonsin mera hjälpte Elin till i det huset.

Det var som ovan nämndes även annat oförklarligt, som familjen fick uppleva, till exempel sommaren 1939, när paret Fornander väntade hem en av döttrarna från Stockholm tillsammans med några goda vänner.
Man skulle åka bil, och ankomsten var beräknad till en viss dag. Men redan kvällen innan, när klockan var över elva och Fornanders hade gått och lagt sig, hördes ett glatt sorl från en sal på nedre våningen. ”Jisses, nu har Marianne kommit redan i kväll! Vi måste gå ner och hälsa!” sa de till varandra. Det tog mer än en kvart för dem att göra sig presentabla för gästerna och gå ner till nedre våningen. Hela tiden hörde de skratt och uppsluppet samtal därifrån. Men när de nått dörren till salen och öppnade den, var allt plötsligt tyst, öde och folktomt.

(Dottern med sällskap anlände nästa dag som hon hade sagt.)

Tillägg  1
Inlägget 'Ånglok igen!' 31 januari 2014 under samma etikett, dvs 'Uddeholm med omnejd', ger en möjlig identitet till Elins sällskap i matsalen. Eller skriv 'Ånglok igen!' i sökrutan t h.
Tillägg  2
Åtta år senare berättade 'Elin' för Kornknarren om sin upplevelse. Det är med andra ord ingen skröna, som har gått från mun till mun. Hon hade då fått frågan varför hon hjälpte till hos andra familjer - men aldrig hos Fornanders.