Med en planetariumskärm framför sig får man starta, flyga en kortare tur och sist men inte minst – landa.
Några alternativ finns, bl a sportflygplanet Cessna och flygvapnets tvåmotoriga övningsjaktplan SK 60, som jag bestämde mig för.
Instrument, reglage, styrspak och pedaler är desamma som på den verkliga upplagan – liksom de därmed förknippade reaktionerna. För att inte upplevelsen (man betalar ju en slant) ska sluta snabbt och olyckligt finns en instruktör bredvid. Om det är för första gången, behövs ju en genomgång innan och ett och annat påpekande under tiden. Något som man självklart vill minimera!
Innan jag satte mig till rätta i förarstolen, fick jag veta att någon före mig hade kvaddat Cessnan! Med därav ökad koncentration på uppgiften bar det iväg med 60:an (från Ängelholm).
Skåne sjunker undan raskt. Mycket pengar har lagts på den film som är knuten till de rörelser man gör med spak och pedaler. Det optiska påminner mycket om vad Cosmonova på Riksmuséet erbjuder. Illusionen av att flyga går upp mot 100%, om man bortser från centrifugalkraften och andra krafter (man är inte fastspänd). Det blir först en sväng ut över Öresund.
Planet riktas mot Ljungbyheds flygplats för landning - direkt till höger om den röda markeringen upptill.
Viktigt att kolla hastigheten hela tiden vid inflygningen och under själva landningen! Det finns ett lägsta värde – annars… Innan banan flyger man med nosen förhöjd. För att undvika markkontakt baktill måste ett gaspådrag ske, så planet kommer i vågrätt läge sekunderna innan det tar mark. Knepigt och spännande! Men allt gick fint och det blev en liten applåd från åskådarna. Det vore kul att göra om det några gånger och till slut få uppleva det hela utan någon instruktion alls!
På flygmuséet i Västerås upplevde jag som simulatorpilot en tur med ett tvåmotorigt, propellerdrivet trafikplan av typ Metropolitan. Men det får inte lutas i sidled mer än 15 grader, annars blir passagerarna förskräckta. Det betyder att en 90-graderssväng tar evigheter!
Man måste alltså tänka ut allt i mycket god tid, om man ska komma dit man har tänkt sig.
Svårare, tyckte jag faktiskt, än SK 60. (foton : Kurt Kramer)
Häftigt!
SvaraRadera