Bilarna från 1920 - och filmen!

De dåtida bilarna har sin fascination, trots att det är så länge sedan.  De kördes under förhållanden som är svåra att hitta idag. Dåliga grusvägar, sliriga och leriga vid regn, kurviga med dålig sikt, tvära uppförsbackar, långa utförsbackar med kurvor, som tärde på bromsarna – som var mekaniska och utan servo och förstås bara på bakhjulen…

Så visserligen kunde man trösta sig med att framhjulen inte kunde låsa sig utan alltid var styrbara (det klarar ju ABS åt oss idag). Men i gengäld var styrningen tung som på en lastbil från 50-talet utan servo.

Och hände det något, så fanns inga dämpande krockkuddar, bara en tung, ofta öppen kaross, som lätt välte över en. Olive Thomas slapp i alla fall uppleva det i sin Stutz Roadster från 1919.

Apropå tung styrning -

en kompis fick möjlighet att provköra vilka bilar han ville, när han i egenskap av motorjournalist från Sweden besökte Harrah´s Bilmuseum i Staterna. Alla bilarna på museet hölls i perfekt trim av de anställda. Där fanns allt från de billigaste till de dyraste. Han valde Duesenberg, klassikern bland klassiker, och fick uppleva en tungstyrd och otymplig vagn – inte så roligt som han hade trott. Likadant var det med Cadillac V16. Däremot njöt han i fulla drag av en 4-d öppen Chrysler Le Baron 1931 med rak åtta. Den hade vindruta även för baksätet som en del tuffa racerbåtar från förr. Chryslern var lättstyrd och en riktig njutning att hantera. Existerar muséet fortfarande?

Ja, Harrah´s finns kvar, inköpt av Holiday Inn. En del bilar har sålts, men de flesta finns kvar, mailar Mr Kramer.

Åter till det tidiga 20-talet - stumfilmstiden med skådespelare som ingen längre känner till (bortsett, kanske, från Chaplin, Keaton och Helan/Hardy och Halvan/Laurel)! De flesta byttes ut när talfilmen (ljudfilmen) kom – deras röster passade inte till den tidens inspelningsteknik. Man fick börja leta röster i första hand i stället för utseenden!

Warner Brothers höll emot i det längsta. Jack (en av dom) sa: ”Who the hell wants to hear actors talk?” Men till slut fick alla ge vika. Biografpianister över hela varlden, som ackompanjerade vad som skedde på duken, blev arbetslösa.

Bilar förekom i så gott som alla filmer redan från början. Boken ”Fit for the chase” av Raymond Lee visar bortåt 600 foton  (exempel i detta inlägg) av filmade situationer, där bilar på något sätt är inblandade, från bilismens barndom fram till början på 50-talet. Bilmärke och årsmodell anges, om det har funnits möjlighet till identifiering - liksom namnet på filmen och de agerande skådisarna. Man finner att kvinnor är mycket vanliga bakom ratten i de gamla filmerna. Här kommer Alice Terry en tidig morgon till MGM Studios i Hollywood (bilmärket obekant).

Jag tänker på det där om hur bilarna var att köra – och en beundran för den tidens motorkvinnor växer fram.  De tvingades hantera de tekniska underverken med sina osynkade växellådor och ideliga punkteringar, där konsten att byta däck var en vetenskap. Men det gick att åka undan också. En kedjedriven Simplex från 20-talet gjorde en bra bit över100, men den tillhörde förstås de dyrare.

Dorothy Sebastian piffar upp håret i en Chrysler från 1930. Hårtorken på sex volt, väl?  Hur många tjejer har en inkopplingsbar hårtork i bilen idag?

Eller har torken sina egna batterier...


 Googla om tjejerna och deras dramatiska liv! Dom var stora stjärnor, som spelade med i många filmer. Alice har t o m en stjärna på Hollywoods Walk of Fame. Olive dog inte ens 25 år gammal i Paris efter att av misstag ha druckit farlig vätska (m fransk etikett). Dorothy - ja, läs själv.....