Året var 1965. Trots innehav av en modernare bil skulle en semestertur företas med denna gamla 30-talscabriolet. En bagagehållare monterades (utdragbar, av ”saxtyp”, mycket praktisk) på bakre stötfångaren. Resan från Nacka (Sickla) ställdes till Borggårds Bruk i Östergötland, där nära släktingar bodde. Allt gick bra, även om farten inte var så hög.
Motorn, som arbetade i denna tunga vagn presterade bara 55 hästkrafter. Allt på denna förkrigsbil vittnade om gediget hantverk, avsett att användas under en hel generation. Men suffletten, även om den var tät, hade inte fått särskilt god omvårdnad. Yttertyget var blekt och slitet. Det typiska för tyska suffletter är att mellan yttertyget och innertyget finns en tjock stoppning, vilket medger en varm och ombonad tillvaro även vintertid. Det skulle bli för dyrt att byta ut yttertyget. I stället lät jag en sadelmakare sy ett perfekt överdrag att användas när suffletten var nedfälld. Den tar stor plats i nedfällt läge. Nu kunde ingen (vid vackert väder!) ana det eftersatta underhållet! Bilderna nedan talar sitt tydliga språk.
Klicka på den nedersta! Lägg märke till de eftermonterade defrostermynningarna på vardera sidan om vindrutan. En rejäl backlampa ser man också, liksom bagagehållaren i hopfällt läge.
Någon mil från Värnamo är bilen för en matsäcksstund lämnad vid vägkanten med en öppen dörr. Det signalerar en idyllisk tid utan faror!
Bilen var femsitsig, s k B-Cabriolet – till skillnad från beteckningen A för tvåsitsiga öppna mercedesmodeller. Baksätet var rymligt – inget nödsäte!
På en annan resa, från Halland till Värmland, gick kamdrevet sönder. Det kunde kallas för bilens svaga punkt. Bilen placerades vid en bensinmack i Skara, och jag fortsatte per tåg. Efter noggrann planläggning bogserades den senare under sommaren till Skövde, där jag fick hjälp att rulla den från en lastramp till en godsvagn f v b till ”Stockholm Södra”. Där togs den om hand av vännen Kurt Kramer. Till slut hade jag äntligen fått tag i ett (tyvärr mycket begagnat) kamdrev. Generalagenten Philipson hade nämligen någon vecka innan låtit skrota alla reservdelar till förkrigsmodellerna. Vilken otur! Men en god väns moster ägde ett slott i Roslagen. I parken stod en skrotad, täckt 230. Ett slitet men användbart drev satt kvar på sin plats!
Vi hjälptes åt att byta ut det trasiga drevet på min 230, varpå bilen snabbt såldes till en intresserad schweizare, som hade sett den på stan. Han hade redan ett dussin Mercedes i sin samling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar