onsdag 11 juli 2012

Mexican Road Race 1950, kap 4 del 2. Ladies!


Av nio bilar med kvinnliga förare (inkl co-drivers) fullföljde fem av dem – en procentuellt bättre siffra än för männen. Kanske beroende på lugnare takt för att undvika alla möjliga fel, inte minst punkteringar, där de visste att de skulle förlora mycket tid.
De kvinnliga deltagarna körde/åkte Buick, Mercury, Lincoln eller Chrysler. Bland 126 startande fanns bara en Chrysler (som ingår i detta kapitel). Det sades ha berott på de återkommande strejkerna hos Chrysler, som försenade 1950 års modeller.

Först vill jag nämna Jean Mott de Riu, som avlöste sin make under halva loppet i deras Mercury 1950. De kom 33:a totalt – en stark körning!

Så har vi Buick -40:an från San Francisco (se bild tidigare under kap 2) med Andrea Gonzalez och Lucille Acevedo. Bland dem som klarade samtliga sträckor under maxtiden fick de nr 47, den sista godkända placeringen.
Visserligen fullföljde 58 ekipage, men elva av dem, plac 48-58, hamnade utanför den godkända ”listan”, eftersom de överskridit maxtiden på någon delsträcka eller flera.
Ett speciellt jumbopris, väl tilltaget, utdelades till The Frisco Girls!

Och nu till tjurfäktarhustrun, Jaqueline Evans Lopez. Hon hade gjort någon filmroll. Kom till Mexico på semester. Gifte sig med senor Lopez, en tjurfäktare. Fortsatte med skådespeleriet och sjöng på barer i Mexico City. Hörde ett rykte om att kvinnor ej fick delta i MRR. Men det var fel! Då fick hon bråttom – tre dagar kvar!
Till sin makes förskräckelse fick hon ihop pengarna. Anmälde sin egen Chrysler -47:a. Hennes tjurfäktare vägrade konsekvent att följa med. Han bad sin vän bli co-driver i stället. Som ingenting kunde om snabb körning eller (ännu mindre) om tävlingar. Hoppade av redan vid starten. Så hon tävlade ensam alla de 350 milen!
Hyllad och omskriven blev hon för detta – lika mycket som de främsta manliga förarna. Hennes slutplacering blev 45 – ändå en bedrift. Chryslern gick perfekt och hon höll sig på vägen. Bemästrade tröttheten utan co-driver. En omdömesgill körning!





































 Ett romantiskt förspel handlade det om för ett äldre par i en Lincoln -49:a (bild ovan). En dekorerad krigsveteran, Ross Barton, råkade nödlanda med sitt privatplan intill en farm i Arizona, ägd av en änka i samma ålder, Marie Brookreson. Han stannade någon dag, blev kär i änkan. Hon besvarade hans uppvaktning, men ville sätta honom på prov - det fanns en lämplig utmaning. 
"Kör hela Mexican Road Race med min Lincoln och med mig som co-driver, så gifter vi oss!"
Sagt och gjort. Men på den sjätte, mycket bergiga, sträckan fördröjdes de av flera punkteringar, gav upp och gifte sig ändå i Mexico City.
Deras Road Race Romance blev mycket omskriven, även i USA.

I nästa kapitel härjar ond, bråd död . . . . .


1 kommentar:

  1. Oj! Det var en intressant historia...tänk att köra 350 mil säkert både strapatsrikt och spännande!!

    SvaraRadera