Tydligen hade en och annan bråttom även på 30-talet.
Men spårvagn nr 12 till Nockeby väntar nog!
Nu för tiden tycks ALLA ha bråttom, åtminstone i Stockholm - speciellt på tunnelbaneperrongerna.
Goda vänner från Gotland (nyligen) undrade varför alla skyndade sig, när nästa tåg skulle komma om sex minuter. På Gotland är det två TIMMAR mellan varje buss. Å andra sidan tycker man att man borde få se en och annan gotlänning skynda sig till sin buss - just för att slippa vänta de två timmarna . . .
Vardagsstressen verkar breda ut sig även på landsbygden. Det är i alla fall sagolikt många tabletter som ordineras för stressrelaterade sjukdomar - i hela landet.
1930-talet var en lugnare tid för de flesta - det är säkert. Jag tror att det räcker med att gå tillbaka till 70-talet för litet lugn och ro!
Klicka för större bild!
Det är självklart inte två timmar mellan alla bussar, och säkert inte exakt två timmar jämt heller, men i alla fall längre mellan bussarna ute på landsbygden.. Varför är vi så stressade? Det är mer dö-tiden man är rädd för tycker jag. Att behöva stå och göra ingenting och titta in i en vägg på perrongen.... Av rädsla för den tråkiga dötiden skyndar vi oss!
SvaraRaderaHär går det en buss om dan...i bästa fall. Våra förutsättningar är väldigt olika i vårt avlånga land. Och stressen kan man ju få av olika orsaker, som att veta att vi bor i den del av landet som sakta men säkert monteras ner vad gäller grundtrygghet i samhället.
SvaraRadera