Unika bensinstationer

 Många kollar på bensinstationer, mest bilder från förr, förstås, men ofta också hur samma stationer ser ut idag. Mest dokumenterade tycks vara (gamla) bensinstationer på landsbygden och i normalstora städer.

I storstädernas centrala delar har bensinstationerna försvunnit i allt raskare takt, dels genom rivning inför nybyggen, dels med tanke på brandrisken med stora hus intill eller rent av ”ovanför”.  I böcker om Stockholms historia, som kom ut före bloggandets tid, finns gamla bensinstationer ibland redovisade.

Minst dokumenterade är nog storgaragens bensinstationer. De kunde ligga någon våning ner i underjorden. Där var det ont om plats bland verkstäder och parkerade bilar. Ibland byggdes därför en vändskiva, där bilarna behändigt ”vreds in” till lämplig pump. Chaufförerna slapp backa. Bakåtsikt saknades ju i stort sett på alla sedanmodeller, tills Studebaker (1947) och även andra, bl a Ford (1949), kom med de s k pontonkarosserna. Inte så mycket avgaser, när man slapp manövrera, och en mindre stressad personal.

Bilden (E Collin) från ett garage i Sundbyberg. Ej i bruk.

 Men även i gatuplanet kunde man finna vändskivor för tankning. Även om stationen är nedlagd, kan vändskivan finnas kvar.

Infarten till Ostermans marmorhallar (Sthlm) från Grev Turegatan hade sin bensinstation i gatuplanet.   I senaste numret av tidningen Riksettan finns ett enastående foto av hur det såg ut då.  Men den fick inte vara kvar. I stället byggdes en affär på i stort sett samma yta.

 

Alldeles utanför affärsväggen vid infarten har asfalten spruckit längs vändskivans gamla ytterkant. Det här är ett färskt foto. Man har helt enkelt asfalterat direkt ovanpå vändskivan! Större delen finns under affärens golv. Den nya tiden har bryskt trängt undan den gamla!

Onekligen ligger det något av modern arkeologi över detta inlägg, eller hur? I de äldre stockholmsmiljöerna finns mycket att hämta!