Graham Hill - världsmästare i Formel 1

 STARTEN

Graham Hill, född i London 1929, var en av 1960-talets främsta Formel 1-förare. Han kom från enkla förhållanden. Vid 16 års ålder fick han ett lärlingsjobb på Smith´s instrumentfabrik. Han köpte en motorcykel, krockade med en stillastående lastbil och bröt lårbenet, vilket gav honom en haltande gång under resten av livet. Han lärde sig själv köra bil men hade bara råd till dåliga och utslitna bilar, exempelvis en Austin -29 och en Morris -34, med många incidenter som följd.

Vid ett motorevenemang fick han pröva på en riktig racerbil, vilket band honom till tävlingsbanorna för all framtid. Efter mycket trassel blev han mekaniker i tävlingsstallet Lotus, då under uppbyggnad av Colin Chapman. Han fick också köra några mindre tävlingar. Först 1958 gjorde Hill med Lotus entré i Formel 1. Detta hade varit omöjligt idag utan några extra miljoner i bakfickan.

Men motorerna räckte inte till och redan året därpå gick Hill till BRM (British Racing Motors).

 SEGRARNA

Trots att BRM började tappa mark, blev han kvar där och lyckades 1962 vinna fyra Formel 1-lopp, bl a i Sydafrika och därmed världsmästare för första gången – mycket välförtjänt.

Med sin ärelystnad klarade han inte av att fortsätta med BRM, som stadigt bröt flera viktiga lopp. Men ändå – med sin gnista höjde han teamet till att med honom vinna Indianapolis 500 år 1966.

1967 var han i alla fall tillbaka hos Lotus, där han bildade ett slagkraftigt par med en redan etablerad mästare, skotten Jim Clark. Efter Clarks död på Hockenheimbanan (en oljefläck, tror jag det var), förde Hill ensam Lotus till flera segrar och återigen till världsmästerskap - Hills andra – år 1968.

Han hade också utvecklats till en stor playboy med spektakulära referat i pressen om hans framfart på höjdarparties och i det övriga privatlivet. Hans tålmodiga hustru Bette gav honom två döttrar och en son (Damon, sedermera i Formel 1, även han).

I svåra Monacos GP hade Hill hittills vunnit fyra gånger. Den femte och sista gången blev 1969 - då hans sluttid stod sig ända till 1993!

 NEDGÅNGEN

Senare det året tävlade han med Lotus i U.S. Grand Prix, där han fick en sladd och spann runt med motorstopp som följd. Bilen rullades igång men i brådskan glömde han säkerhetsbältet. Längre fram i loppet exploderade ett däck, hans Lotus slog i banvallen och han kastades ur och bröt sönder båda sina knän. Han blev något så när återställd, men hans gnista tycktes inte finnas längre. Men 1972 återkom han med en slutlig ansträngning och vann Les Mans (med Matra). Därmed blev han den ende förare, som vunnit ”trippelkronan”, dvs även Indianapolis 500 och Monaco GP.

 SLUTET

1973 byggde han upp ett eget Formel 1-stall. Han knöt till sig en mycket lovande, ung förare, Tim Brise. När Hill inte lyckades kvalificera sig till Monaco GP 1975(!), meddelade han att han ”slutar som förare men Tim kommer att föra laget vidare”.

Graham Hill var också känd som en ganska våghalsig pilot med eget tvåmotorigt privatplan. Efter ett träningsbesök i Frankrike flög han tillbaka till London med Brise och resten av teamet ombord. Vid landningen i tät dimma på Elstree Airfield utanför London kraschade planet och hela teamet omkom. Det var den 29 november 1975.