Ja, här var'e utflykt med
picknick av hög klass! Apropå förra inlägget.
Bilen,
en Packard från 1930, var en rekorderlig långfärdsvagn.
Rak åtta på denna modell.
Här en paus i lugn och ro med
alla picknickattiraljer. Närheten till bilen (med öppen dörr) är slående och tidstypisk. Väskan med tallrikar, bestick m m vore nog
eftertraktad på en veteranmarknad av idag.
Låt oss anta
att fotografen också är en kvinna. Då handlar det om ett skönt
initiativ med tanke på att det var för över 80 år sedan. De unga
kvinnorna hade erövrat allt större utrymme under 20-talet, men det
gällde mest i storstäderna. Landsbygden släpade efter som
tidigare.
Håret bobbat
(eller shinglat, som man också sa) visar att man är med sin tid.
Sett i stort
levde alla ett mera riskfyllt liv. Det vardagliga
säkerhetstänkandet, som vi är vana vid, dröjde tills in på
50.talet. Och sjukdomar, lätt botade idag, skördade offer bland
både fattiga och rika.
Kanske är vi
snart tillbaka till 20-talet – apropå det ökande antalet
bakterietyper, som blir resistenta mot det som ännu räddar oss, dvs
penicillinet.
Många gamla
foton njuter vi av – motiv, komposition osv. Vi avhåller oss
från störande tankar på hur det verkligen var att leva då.
Till sist
– jag vet
inte hur många gånger som jag med såväl mina föräldrar som
senare med min egen familj har upplevt en situation som på bilden.
När tog det slut – och varför? Vart bär det iväg nu för tiden?
Nästan alltid för långa sträckor för att få tid att hitta en lämplig plats. Så efter att nästan ha stannat vid några vackra platser, hamnar man till slut i en grusgrop . . .
Men det är inte
hela orsaken. Ska fundera och någon gång återkomma!
Trevligt! Picnicandet för vår del är ganska vanligt, men med husbil som servicebas. Att hitta trevliga platser ganska lätt, ofta mitt i någon av våra fina svenska städer. (dessbättre har inte de flesta hsb-are kommit på det än, är nog en tidsfråga).
SvaraRadera