Lådor med bildelar - det var då, det!

Ja, visst var det så! Inte hela bilar i lådorna på fotot– utan kanske 100 stänkskärmar, som väntar på transport till sammansättningen av – förmodligen - lika många hjul, flera motorer och kanske en hel låda med bara inredning, säten etc. Och chassin travade på varandra i en annan låda.

Det handlade ju om sammansättningsfabriker, som främst USA's biltillverkare byggde upp i ett antal länder. Det blev lägre arbetslöner där och det blev mera rationella och billigare transporter över haven än om färdiga bilar skeppats över. För det var en exportvariant som varade i många år. Kanske kunde också importavgifterna bli lägre.

Hamnen i Alger i slutet av 20-talet. 

 Algeriet sorterade under Frankrike ända tills på 70-talet, då president de Gaulle såg till att det blev självständigt. Det var efter ett uppslitande inbördeskrig mellan en upprorsarmé och en profransk falang, styrd av franska officerare. De Gaulle tog i med hårdhandskarna mot den algerietbaserade ledningen.

Men på bilden anar man ännu ingenting av detta. En förmodligen fransk oceanångare lämnar hamnen. Det var täta förbindelser med moderlandet!

Man ser några trälådor som väntar på transport till sammansättningen. Förmodligen gäller det A-Fordar.

ANA, Aktiebolaget Nyköpings Automobilfabrik, är väl för dagens (nåja) svenskar det mest kända exemplet på ovannämnda fabriker. Där plockade man ihop De Soto, Plymouth, Chrysler men också bl a Simca, Goliath, Standard Vanguard och den designmässigt svårförstådda Mayflower.

Man började redan 1937. Det hela var över 1960, då SAAB köpte ANA.

Även Ford sattes ihop i Sverige.

Det är så gott som bevisat, att den svenska sammansättningen gav bättre bilar än dem som lämnat bandet i USA.

Hett tillägg.

Trots julivärmen har jag begett mig till ett ännu hetare ställe! Alger! - inte klokt . . .