Det handlade ju om
sammansättningsfabriker, som främst USA's biltillverkare byggde upp
i ett antal länder. Det blev lägre arbetslöner där och det blev
mera rationella och billigare transporter över haven än om färdiga
bilar skeppats över. För det var en exportvariant som varade
i många år. Kanske kunde också importavgifterna bli lägre.
Hamnen i Alger i slutet av
20-talet.
Algeriet sorterade under Frankrike ända tills på
70-talet, då president de Gaulle såg till att det blev
självständigt. Det var efter ett uppslitande inbördeskrig mellan
en upprorsarmé och en profransk falang, styrd av franska officerare. De Gaulle tog i med hårdhandskarna mot den algerietbaserade ledningen.
Men på bilden anar man ännu
ingenting av detta. En förmodligen fransk oceanångare lämnar
hamnen. Det var täta förbindelser med moderlandet!
Man ser några trälådor som väntar
på transport till sammansättningen. Förmodligen gäller det
A-Fordar.
ANA, Aktiebolaget Nyköpings
Automobilfabrik, är väl för dagens (nåja) svenskar det mest kända
exemplet på ovannämnda fabriker. Där plockade man ihop De Soto,
Plymouth, Chrysler men också bl a Simca, Goliath, Standard Vanguard och
den designmässigt svårförstådda Mayflower.
Man började redan 1937. Det hela var
över 1960, då SAAB köpte ANA.
Även Ford sattes ihop i
Sverige.
Det är så gott som bevisat,
att den svenska sammansättningen gav bättre bilar än dem som lämnat
bandet i USA.
Hett tillägg.
Trots julivärmen har jag begett
mig till ett ännu hetare ställe! Alger! - inte klokt . . .
Va - menar du att du/ni åkt till Algeriet? På 1500-talet vill jag minnas att det var livat där.. sjörövare å sånt. På väg att återuppta, eller..?
SvaraRaderaHm - nja - det gäller INLEVELSEN - och så fanns det en chans till historisk återblick,som jag gillar. Hade inget med Arktis-kyla på lager - hehe.
Radera