Huvkråkor - döda och levande!

Bilen som familjemedlem – mera förr än nu – behandlades litet vanvördigt, tycker jag nog. Men den stod pall för det mesta utan att vara jeep eller något annat råbarkat. Att ställa upp för fotografering låter som en enkel sak – vanligen en hyllning till märket eller modellen.

Men huga – vad händer? Ett krypande och klängande och till slut en triumferande pose! Starka skärmar och motorhuvar – och tak, tack och lov! Men repor utan plåster eller annan omtanke – snälla nån!

Cheva 34:an tycks uthärda - liksom Plymouth 37:an.

 

 Dodge 34:an har en lättare uppgift. Men Ford 36:an mumlar att "nu går det för långt! Det är krig i faggorna, kolla på mina avskärmade lampor - och dom bara leker med mig!"

Medan De Soto 41an och Hudson 36:an endast accepterar en lugnare posering!

Tack Rune, för bilderna!