Retroformer plus trottoarprydnad

”Om vi skulle gå på bio i morgon – det skulle väl vara roligt!”

dvs

”Om vi ginge på bio i morgon – det vore väl roligt!”

Två sätt att skriva när man tänker framåt – förbi nuet – och samtidigt än så länge ovisst.

Här förordar jag bestämt det senare och kortare.

I stället för jämt och ständigt detta tråkiga ’skulle’, så använder jag  (konjunktiv-)former såsom

ginge = skulle gå

finge = skulle få

vore (oftast!) = skulle vara

vunne = skulle vinna

bleve (mera sällan, kanske) = skulle bli

m fl.

”Om jag finge en presentlott och vunne en USA-resa, så ginge jag direkt till resebyrån.”

Tänk dit ett ’skulle’ på tre ställen – ’skulle få’ etc -  så mycket trögare det vore!

Det här har jag - obs! ännu mera, tror jag,  i talspråk - försökt köra med i många år.

Till att börja med förstås inte som en självklarhet utan med en medveten språklig tanke (det gäller att få in vanan).

Det är alltid roligt att hitta det hos någon annan! Som senast hos bloggvännen Larsson, där jag plötsligt läste vore som en självklar del av texten.

Många använder dessa former – men utan att veta om det.

Skulle vara/vore! bäst om vi reste i morgon, tycker du inte?” Det skrivs som dåtidsformen ’reste’. (vi reste igår) fastän det handlar om i morgon. I de flesta fall är det nämligen samma form för både (tänkt) framtid och dåtid.

Inte många säger ”--- bäst, om vi skulle resa i morgon”.

För att övergå till något mindre komplicerat (kanske – vad vet jag), så förvarnar jag om diverse inlägg med foton från min hustrus och min USA-resa, mest foton fjärran från resebroschyrernas upplägg – och en och annan bil, förstås!

Här ett exempel på uppiggad gatumiljö – i Boston, faktiskt.