
Okej så långt, men nu har min vän,
som äger det mesta av bilen - och som har reparerat och renoverat alla slags bilar i sitt liv – tröttnat.
Så den blev såld på själva valborgsmässoafton. Till en svensk, faktiskt, som hann före några tyskar.
Så den blev såld på själva valborgsmässoafton. Till en svensk, faktiskt, som hann före några tyskar.
Systemet med handpenning – nix!
Betala rubbet eller avstå!
Ett visst vemod känner jag, men som
historiker har jag lätt för tillbakablickar med tillhörande oro
för läget idag. Vi har Ukrainas krig och kris, där Baltikum står
på tur. Vi har Mellanösterns kaos, där starka arabländer står
bakom det mesta. Vi har många oljeproducenter däromkring. En
ytterligare skärpning och en bensinransonering är inte långt
borta. De bensinslukande gamla bilarna blir stående.
Vem orkar då bry sig om en Mercedes
Cab, som är långt ifrån körbar? Nog bäst som skedde, även om
det aldrig blev av att få köra den.
En gång på 60-talet körde jag en
190SL någon mil. Dagen innan hade en bilhandlare bjudit mig på en
provtur i en 300SL (med de bekanta dörrarna/måsvingarna). Därför
kändes 190an som en blek kopia trots stenhårda sportstolar (hette
dom Rekaro?).
Men 190SL är idag eftersökt och betraktas som en mycket vacker MB-modell.
PS - - - Överskriften, ungefär "bryt hals och ben", är ett skämtsamt tyskt 'lycka till' - ungefär som vår lyckospark där bak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar