Allt enligt order! Del 2.

Värnpliktstiden var efter kriget nio månader. De som - liksom jag - hade tagit studenten placerades i s k studentkompanier. På Karlstads regemente (Infanteriregemente nr 2 = I 2.), som jag kom att tillhöra, bestod detta kompani av bara två plutoner med trettio man i varje, varav den ena tilldelats s k tunga vapen (kulsprutor och granatkastare). Den andra kallades gevärspluton (min placering) – med lättare vapen, som jag återkommer till.

I slutet av de nio månaderna började för vår del s k plutonchefsskola. Men sådana som straffat ut sig eller på annat sätt visat sig olämpliga – eller hade fått ”skrivbordstjänst” från början av fysiska skäl - fullföljde bara dessa nio månader. För oss andra blev det alltså ytterligare ett halvår tillsammans. 

Sen väntade eventuellt kadettskolan. (se Bloggarkiv 2011 maj)

Vi ryckte in i juni. Året var 1947. Följande år, när plutonchefsskolan började, blev vi alltså decimerade. Luckorna fylldes av värnpliktiga som gjort bra ifrån sig bland alla dem som inte hade studentexamen. Då blandades alltså studenter med icke studenter huller om buller i alla grupper och plutoner. Där började den sociala skolning, som fick betydelse långt efter värnpliktstiden. Diverse fördomar från båda håll raderades snabbt!

Ganska snart fick vi bekanta oss med våra tilldelade vapen. Alla fick lära sig att skjuta med kulsprutepistoler (”kpistar”), mausergevär och vanliga pistoler.

Vi fick börja med mausergeväret, döpt efter konstruktören och väl beprövat redan under väldskriget 1914-18. Ett skott i taget – sedan flyttade man ett handtag bakåt för att få bort den tomma hylsan och därefter framåt för att få en ny patron i skottläge. Det handgreppet övades ofta utan patroner i ett sträck kanske upp till en halv timme för att det skulle sitta i ryggmärgen. Ens liv hängde mycket på snabbhet i allt, om det vore allvar.

2000-talets värnpliktiga skulle nog ha undrat över både det ena och andra, om de förflyttats i tiden till vår version. Vi hade ideliga skjutövningar med skarpa skott – hela eller halva dagar, ofta ett par gånger i veckan. Mausern var/är ett pricksäkert gevär. Kikarsikte förekom inte. Men trots ringa eller ingen skjutvana hos de flesta blev det goda resultat – naturligtvis mest beroende på övningsfrekvensen.

Nedan skjutövning från 200-metersvallen. Den breda baken tillhör "tretton-nolltvå" som han kallades för. Det fanns nämligen flera som hette Johansson. Befälet använde våra nummer eller efternamn. Det överfördes till oss mellan varandra också. Det är inte många förnamn som står angivna i det gamla fotoalbumet! 

Det var en stekhet sommar. Ofta beordrades en svalare uniform än här.

Längre bort ligger Sunnerholm och läser en deckare. Avslappat, visst, men det tog tid att skjuta alla serier. Närmaste i tur sitter på bockar och väntar.

 

Här ovan skjuter Ulf Wikman från Stockholm en som vanligt god poängserie. Hans långa hår fick inte bli längre, fick han veta. Mausern gör vad den skall!

Ett utmärkt vapen för sin tid. För något år sen sålde Sverige bortåt 400 tusen sådana till USA's vapensamlare. Som det ju finns gott om, har vi förstått.

På den tioringade tavlan på 200 m avstånd hade tian i mitten en yta bara som ett skottkärrhjul. Titt som oftast kunde markören bakom skyddsvallen med den långa spaden markera fullträffar. Träffbilden (där de flesta kulorna hamnat) markerades också, så att siktet kunde justeras litet åt höger/vänster eller uppåt/nedåt.

Viss vana vid mausern hade jag sedan medlemskapet i gymnasiets skytteförening. Jag var vänsterskytt, egentligen, och därför svårt att skjuta snabbt, eftersom slutstyckets mekanism med handtag för ny patron var avsett för högerhänta. Därför beslöt jag mig för att låtsas vara total nybörjare – och högerhänt – för att till slut kunna behärska vapnet på rätt sätt. Det blev en liten fördel i skarpa lägen, när man från en skyddad plats kunde skjuta från såväl höger som vänster sida.

På studentkompaniet fanns väl ett halvdussin stockholmare (konstigt nog) och minst lika många göteborgare. Men de flesta var från Värmlands län.

(fotrtsättning följer)