Kapten
(egentligen löjtnant, graden under) William Earl
Jones, brittisk
flygande journalist och
författare, skrev äventyrsböcker för ungdomar med början 1932.
Han fortsatte ända till sin död vid 75 år 1968.
De
flesta, c:a 100 st (!), handlade om stridsflygaren James
Bigglesworth (”Biggles”)
och hans äventyr under
världskrigen, mellankrigstiden och även under kalla krigets 50- och
60-tal. När inget krig pågick, fick han (oftast) hemliga uppdrag av
staten eller av Scotland Yard. Allt
från flygets värld, där de mest skilda flygplanstyper passerar
revy.
I kriget 1914-18 flög Biggles Sopwith Camel, en effektiv stridsmaskin med dubbla vingar - en 'dubbeldäckare'. Här tyvärr felaktigt avbildad.
W E Johns
förlorade sig aldrig i tekniska beskrivningar
av motorer, navigationssystem eller vingprofiler. Flygplanen var
flygplan, helt enkelt, med de resurser de hade. De spännande
äventyren hade anknytning till den världspolitiska
situationen, där det fanns mycket att hämta, många gånger med
verkliga händelser romantiserade och utbroderade. En värdig
huvudmotståndare i många av böckerna var den tyske officeren von
Stahlhein, som liksom Biggles
föreföll i det närmaste odödlig.
Ginger, en medlem i Biggles team, landar i smyg på uppdrag mot tyska Gestapo med tillfällig bas i en gammal borg. Där väntar von Stahlhein, den evige fienden. Ginger blir fånge men lyckas fly och behöver teamets hjälp.
Med tiden omgav
sig Biggles med ett team, som
han kunde lita på, och som återkom i bok efter bok. Några av dem
hämtade han från sin
flottilj, som han blivit chef för i andra världskriget (WWII). Han
ansågs lämplig att tygla de vildhjärnor, som gjort sig omöjliga
på sina respektive flottiljer, och
som därför omplacerats. Taffy Kvaddaren till exempel, fruktansvärd
motståndare i luften men med stora svårigheter vid landningar.
Kunde bli dyrbart för flottiljen. Biggles valde helllre
Lord Bertie Lissie, en udda
person med diverse tillbehör, som en terrier och ett jakthorn. Han
lät, såvitt jag minns, på egen bekostnad installera en bakåtriktad
kulspruta (under stjärtfenan) på sin Spitfire. Något som en
fiende, som nalkades bakifrån, knappast var beredd på.
När inget krig pågick, skickades Biggles-teamet på farliga uppdrag i alla möjliga länder.
Alla världsdelar blev representerade. I Europa även nära oss - både i Norge och Finland.
W
E Johns skapade också en serie om en polis, King,
med actionuppdrag i krig och fred. Lika
spännande – men på landbacken, förstås.
En egen bokserie
fick också ”Worrals”,
Joan Worralson, medlem i den kvinnliga brittiska flygkår, som
skapades under WWII. Flygministeriet hade bett Johns att skapa denna
hjältinna som propaganda för att få unga kvinnor att ansluta sig.
Pojkarnas Flygbok utkom årligen, ibland med förnämt besök, här från serien Önskeböckerna.
Den här gången, med titeln Biggles & Co, har Biggles startat ett bolag för speciella flygtransporter, t ex guld.
Tecknade
serieversioner om Biggles har
utgivits i flera länder. Den senaste svenska kom 1984 och hette 'Den
hemliga eskadern', Semic Press.
Innan
TV's entré i våra liv gjordes i radio i
Australien över ett
tusen (!)
15-minutersavsnitt om
Biggles och 1960
i brittisk TV 44 episoder om
denne äventyrens man.
En
modern uppföljare är ju Indiana Jones, dock utan minsta
flyganknytning och med ockulta inslag.
Bigglesböckerna
utgavs under alla år av B Wahlströms förlag. Ett mindre antal
fanns också i serien Önskeböckerna av Bonniers. De var i större
format och med i mitt tycke en mera intressant intrig. Några förekom
parallellt.
Vuxna
med genuint flygintresse och nostalgisk ådra kan nog uppskatta dem
än idag.
Men
intresset för flygböcker har sjunkit markant i vårt land bland
såväl äldre som yngre.
Boven i dramat är nedläggningen av de
svenska flygflottiljernas baser. Inte många unga får dagliga
intryck av starter och landningar på nära håll. Eller ser tuffa
piloter på stadens strög.
På
50-talet (och även 60-talet) när det svenska flygvapnet var nr 4 i
världen fanns där hundratals sökande till varje pilottjänst. Nu
får man leta med ljus och lykta.
Och den som har
samlat flygböcker i många år,
kan räkna med att deras slutstation blir en container.
Man kanske skulle damma av sina Bigglesböcker? Trevligt inlägg.
SvaraRaderaLäste nog ett 30-tal, åtminstone. Vi var några som lånade av varandra. Biggles i Östersjön, - i Norge och - i Finland kändes realistiska på grund av närheten. Biggles & Co var bland de bästa.
RaderaMotståndaren von Stahlhein jobbade för ryssarna under kalla kriget, men kastades i fängelse där - ändå. Han räddades av Biggles (respekt!) och bodde sedan i England. Den boken heter Biggles möter Mig 21. Den skulle jag vilja läsa - idag!