lördag 4 oktober 2014

Den outslitlige Biggles


Kapten (egentligen löjtnant, graden under) William Earl Jones, brittisk flygande journalist och författare, skrev äventyrsböcker för ungdomar med början 1932. Han fortsatte ända till sin död vid 75 år 1968.
De flesta, c:a 100 st (!), handlade om stridsflygaren James Bigglesworth (”Biggles”) och hans äventyr under världskrigen, mellankrigstiden och även under kalla krigets 50- och 60-tal. När inget krig pågick, fick han (oftast) hemliga uppdrag av staten eller av Scotland Yard. Allt från flygets värld, där de mest skilda flygplanstyper passerar revy.


 I kriget 1914-18 flög Biggles Sopwith Camel, en effektiv stridsmaskin med dubbla vingar - en 'dubbeldäckare'. Här tyvärr felaktigt avbildad.


























W E Johns förlorade sig aldrig i tekniska beskrivningar av motorer, navigationssystem eller vingprofiler. Flygplanen var flygplan, helt enkelt, med de resurser de hade. De spännande äventyren hade anknytning till den världspolitiska situationen, där det fanns mycket att hämta, många gånger med verkliga händelser romantiserade och utbroderade. En värdig huvudmotståndare i många av böckerna var den tyske officeren von Stahlhein, som liksom Biggles föreföll i det närmaste odödlig.



Ginger, en medlem i Biggles team, landar i smyg på uppdrag mot tyska Gestapo med tillfällig bas i en gammal borg. Där väntar von Stahlhein, den evige fienden. Ginger blir fånge men lyckas fly och behöver teamets hjälp.
























Med tiden omgav sig Biggles med ett team, som han kunde lita på, och som återkom i bok efter bok. Några av dem hämtade han från sin flottilj, som han blivit chef för i andra världskriget (WWII). Han ansågs lämplig att tygla de vildhjärnor, som gjort sig omöjliga på sina respektive flottiljer, och som därför omplacerats. Taffy Kvaddaren till exempel, fruktansvärd motståndare i luften men med stora svårigheter vid landningar. Kunde bli dyrbart för flottiljen. Biggles valde helllre Lord Bertie Lissie, en udda person med diverse tillbehör, som en terrier och ett jakthorn. Han lät, såvitt jag minns, på egen bekostnad installera en bakåtriktad kulspruta (under stjärtfenan) på sin Spitfire. Något som en fiende, som nalkades bakifrån, knappast var beredd på.




När inget krig pågick, skickades Biggles-teamet på farliga uppdrag i alla möjliga länder.
Alla världsdelar blev representerade. I Europa även nära oss - både i Norge och Finland. 























W E Johns skapade också en serie om en polis, King, med actionuppdrag i krig och fred. Lika spännande – men på landbacken, förstås.
En egen bokserie fick också ”Worrals”, Joan Worralson, medlem i den kvinnliga brittiska flygkår, som skapades under WWII. Flygministeriet hade bett Johns att skapa denna hjältinna som propaganda för att få unga kvinnor att ansluta sig.





Pojkarnas Flygbok utkom årligen, ibland med förnämt besök, här från serien Önskeböckerna. 
Den här gången, med titeln Biggles & Co, har Biggles startat ett bolag för speciella flygtransporter, t ex guld. 





















Tecknade serieversioner om Biggles har utgivits i flera länder. Den senaste svenska kom 1984 och hette 'Den hemliga eskadern', Semic Press.
Innan TV's entré i våra liv gjordes i radio i Australien över ett tusen (!) 15-minutersavsnitt om Biggles och 1960 i brittisk TV 44 episoder om denne äventyrens man.
En modern uppföljare är ju Indiana Jones, dock utan minsta flyganknytning och med ockulta inslag.

Bigglesböckerna utgavs under alla år av B Wahlströms förlag. Ett mindre antal fanns också i serien Önskeböckerna av Bonniers. De var i större format och med i mitt tycke en mera intressant intrig. Några förekom parallellt.
Vuxna med genuint flygintresse och nostalgisk ådra kan nog uppskatta dem än idag.

Men intresset för flygböcker har sjunkit markant i vårt land bland såväl äldre som yngre. 
Boven i dramat är nedläggningen av de svenska flygflottiljernas baser. Inte många unga får dagliga intryck av starter och landningar på nära håll. Eller ser tuffa piloter på stadens strög.
På 50-talet (och även 60-talet) när det svenska flygvapnet var nr 4 i världen fanns där hundratals sökande till varje pilottjänst. Nu får man leta med ljus och lykta.
Och den som har samlat flygböcker i många år, kan räkna med att deras slutstation blir en container.



2 kommentarer:

  1. Man kanske skulle damma av sina Bigglesböcker? Trevligt inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste nog ett 30-tal, åtminstone. Vi var några som lånade av varandra. Biggles i Östersjön, - i Norge och - i Finland kändes realistiska på grund av närheten. Biggles & Co var bland de bästa.
      Motståndaren von Stahlhein jobbade för ryssarna under kalla kriget, men kastades i fängelse där - ändå. Han räddades av Biggles (respekt!) och bodde sedan i England. Den boken heter Biggles möter Mig 21. Den skulle jag vilja läsa - idag!

      Radera