Min avsikt är att
i några inlägg ge plats för den eminente illustratören
Allan Löthman.
Han var en av min mors kusiner.
Hans levnad har
jag tidigare kortfattat beskrivit, se Bloggarkiv 2011 – mars 13.
Under ett besök hos hans familj i Stockholm gav han mig
ett antal original-akvareller till
sina otaliga illustrationer i äventyrstidningen
Levande livet, en populär veckotidning. Den utgavs av Åhlén & Åkerlund
med början 1930. Från 1933 med serien 91:an Karlsson, som förstärkte dess
popularitet.
Långt senare sålde
jag de allra bästa (luftstrider, luftskepp, krigsfartyg etc i större format)
till vänner och bekanta – att fortfarande kunna beskådas hos dem. Men jag har
många kvar med mycket varierande motiv. Det är fråga om akvareller, som sagt, eller
tuschteckningar.
Guldvaskningen ovan tycks
kunna bli komplicerad!
Spaning på misstänkt hus.
Många, många av
Löthmans alster kunde passa fint som tavlor på en konstutställning. Där kan
en konstnär ställa ut kanske ett dussin egna verk. Oj, oj – så produktivt,
skriver kritiken.
Men när det gäller Löthman, så är det fråga om kanske
tre-fyra stycken ganska knepiga motiv PER VECKA i minst 20 år!
Det finns landskapsmålare, det finns naiva (en konstart!)
målare med familjemotiv, det finns porträttmålare osv – men en illustratör till
en äventyrstidning måste kunna allt!
Inte lätt att ta till sig.
Han borde kallas ”gråtonernas mästare”.
Vad sägs om nedanstående ansikten med fin antydan om skiftande karaktärer? Det gällde visst en fartygsbesättning.
Utöver nämnda tidning
kunde det också gälla de årliga s k julböckerna
– Indianboken, Pojkarnas julbok m fl. Eftersom AL i grunden hade en
ingenjörsutbildning, anlitades han också för ritningar (se det tidigare
inlägget).
Vilda Västern var återkommande inslag i Levande livet.
Två dramatiska tuschteckningar till Indianboken 1951
Men det kunde också gälla romantik!
Jepp, detta vill vi gärna se mer av...
SvaraRaderaKul! Har letat efter hans akvareller i 25 år.
SvaraRadera