Allan Löthmans utställning - dag ett

Min avsikt är att i några inlägg ge plats för den eminente illustratören Allan Löthman.

Han var en av min mors kusiner.

Hans levnad har jag tidigare kortfattat beskrivit, se Bloggarkiv 2011 – mars 13.

Under ett besök hos hans familj i Stockholm gav han mig ett antal original-akvareller till sina otaliga illustrationer i äventyrstidningen Levande livet, en populär veckotidning. Den utgavs av Åhlén & Åkerlund med början 1930. Från 1933 med serien 91:an Karlsson, som förstärkte dess popularitet.

Långt senare sålde jag de allra bästa (luftstrider, luftskepp, krigsfartyg etc i större format) till vänner och bekanta – att fortfarande kunna beskådas hos dem. Men jag har många kvar med mycket varierande motiv. Det är fråga om akvareller, som sagt, eller tuschteckningar.

Guldvaskningen ovan tycks kunna bli komplicerad!

Spaning på misstänkt hus.

Många, många av Löthmans alster kunde passa fint som tavlor på en konstutställning. Där kan en konstnär ställa ut kanske ett dussin egna verk. Oj, oj – så produktivt, skriver kritiken. 

Men när det gäller Löthman, så är det fråga om kanske tre-fyra stycken ganska knepiga motiv PER VECKA i minst 20 år!

Det finns landskapsmålare, det finns naiva (en konstart!) målare med familjemotiv, det finns porträttmålare osv – men en illustratör till en äventyrstidning måste kunna allt! 

Inte lätt att ta till sig.

Han borde kallas ”gråtonernas mästare”. 

Vad sägs om nedanstående ansikten med fin antydan om skiftande karaktärer? Det gällde visst en fartygsbesättning.

Utöver nämnda tidning kunde det också gälla de årliga s k julböckerna – Indianboken, Pojkarnas julbok m fl. Eftersom AL i grunden hade en ingenjörsutbildning, anlitades han också för ritningar (se det tidigare inlägget).

 

 Vilda Västern var återkommande inslag i Levande livet.

 

Två dramatiska tuschteckningar till Indianboken 1951 

                                    

Men det kunde också gälla romantik!