Heckflosse - ich liebe dich!

”Fenmersa – jag älskar dig!” ---- så känner jag verkligen ännu efter mina år med sexcylindriga Mercedes 220 Sb, som modellen heter. Den tillverkades från hösten 1959 till 1966 – det sista året med några smärre förändringar. Men dubbla förgasare var det hela tiden – ett progressivt utförande, dvs nr 2 kopplades in ”när det behövdes”.

Och det verkar som tidningen Motors bilbedömare var lika förtjusta. På fyra helsidor öser dom beröm över denna Mersa. Men det fanns något att diskutera, nämligen det där med med bakaxeln.

Ända sedan 30-talet hade man hållit fast vid den s k pendelaxeln – en ledad axel, som gör att spårvidden ändras vi t ex gupp, där den ökar när bakvagnen tyngs ned och återgår till normalläge efteråt. Det innebar också att ju tyngre lass man hade över bakaxeln, dess större var spårvidden. Skulle man ständigt köra med tungt bagage, skulle bakdäcken slitas mera på insidan.

På 220 Sb hade man börjat med en lång, vågrät skruvfjäder ovanför bakaxeln, som reducerade spårviddsförändringen till ett minimum. Så det var inte något man märkte till vardags. Vid halt väglag placerade jag några tyngdlyftnings-skivor på bagagegolvet. De tog ingen plats. Men deras tyngd minimerade förändringen ännu mera. Plus fördelen med tyngd över drivhjulen.

Så jag hade inget emot denna konstruktion och där fick jag medhåll av miljontals förare, nämligen alla som körde VW-bubblan med dess pendelbakaxel.

En inredning med kvalitet. Fällbart mittarmstöd i baksätet.

 Skulle kunna skriva många egna, berömmande ord om 220 Sb. Men jag finner att Motors beskrivning duger gott!

- Känns stadig även vid högre hastigheter. - Fyrväxlad, men ovanligt snabb på tvåan och trean. - Utmärkt sikt runtom, nästan 97%. - Mycket stort bagagerum. - Vägegenskaperna så bra att oerfarna förare kan förledas att göra det omöjliga. - Betr ventilation och uppvärmning ett föredöme. - Snabb, tyst, representativ och bekväm.

Ja, så där låter det om allt som tänkas kan!

Motgående torkare, där fälten överlappar varandra med ett par decimeter. Precision, eftersom den ena förstås måste ligga något före!

Dotter Maria har provat en modell med insprutningsmotor, som jag ägde en tid - 220 SEb. Insprutningspumpen satt vid bakaxeln och var skrämmande dyr. När den senare såldes, kände jag en viss lättnad.

Våra fenmersor vid värmlandstorpet. Fr o m 1965 låg det nära Älvsbacka.

 Det var härliga år med fenmersorna som familjebilar. Vi körde då och då mellan Stockholm och Värmland. Med upp till 120 på fria vägavsnitt blev det 1,2 liter per mil med fullastad bil. Men bensinräkningarna kom i andra hand på den tiden. Med fyra barn och en massa "landet-bagage" kändes det helt o.k. med den transportkapaciteten

Men det är en fråga om livsföring också. Ökade kostnader motsvaras helt enkelt av en viktig sak - bilintresset!  Faktum är att vi har haft var sin bil ända tills i år! (Hur länge det nu ska gå .....)