Med överblick underifrån

Jomenvisst – på varje Esso-station fanns pärmar med utförliga smörjscheman för varje bilmodell.

Som synes avser man här Oldsmobiles sexcylindriga modell (1939). På baksidan finns motsvarande schema för modellen med den raka åttan. Det framgår att Olds redan då hade automatlåda (på begäran).

Här finns ingenting, som lämnas åt eget gottfinnande – ledstjärnan är noggrannheten.

Det var alltså smörjgroparnas tid. Det går inte att undvika ett slags romantisk känsla!

Alla mekanikers klivande på trappan ned under bilen och upp tillbaka – yrkesmän (det var ju alltid män), som man blev god vän med. De visste alla möjliga svagheter hos olika modeller, kanske ännu bättre än SBP:s statistik åratal senare.

En bilsmörjares erfarenhet kunde alltså betyda en hel del, innan vi hade Bilprovningen. Ofta hördes ropet från underjorden: ”Det här ser inte bra ut!” Allt ifrån oljeläckage till utslitna motorfästen kunde avslöjas – i tid innan det hände något.  Smörjningsintervallerna var korta på den tiden, ibland bara 150 mil. Därigenom fick man en ofta återkommande överblick (hm) underifrån. Och det var ju en fördel, om man tänker på den tidens sämre vägar - att allt möjligt utslitet eller sönderskakat, lätt upptäcktes – och var åtkomligt!

Nackdelen med smörjgroparna ända från början var förstås risken att skadas vid fall på grund av felsteg, snubbling eller ren ouppmärksamhet – framför allt för en besökare. Jag känner till några sådana tråkigheter bara i mitt dåtida revir i Värmland.

Men det var en billig servicevariant för verkstäderna. Billiftarna, som kom sedan, är dyrare och kräver service dom också.

Sen fanns en snikvariant med en brygga c:a en meter över marken med en grundare grop under.

Utomhus vid sidan av själva stationen såg man ofta dessa bryggor. Än idag finns dom nog kvar här och där – ibland för GDS-jobb på egen risk.

 

Ett lättsamt tillägg.

Den gamle smörjaren i Uddeholm hade en utmärkt sångröst. De dagar, när värken i höft och knän gick på lågvarv, sjöng han refrängen ur ”Glada änkan”. Dörrarna var öppna och det hördes på håll. Vid dessa toner gladdes man tillsammans med både honom och änkan, när man parkerade och stängde av motorn. Det skulle kanske bli ett givande samtal – om bilar förstås!