När skogsbolaget övergick från GMC:s kanondragare (se förra inlägget) till Volvo Titan, var det som att gå från natt till dag. Fullt lass av träkol innebar 500 hektoliter på bilen och 750 på släpet. Det var en stor volym, men vikten var inte så stor. De Titaner som inköptes var alla försedda med ”Norrlandsväxel”, en elektriskt manövrerad överväxel, relaterad till bakaxeln.
I Wikipedias artiklar om Titan finns inte denna växel med i specifikationen. Där har jag lagt till under ”diskussion”, att det hade åtminstone de bilar som jag körde.
 |
Volvo Titan 1951 - ett efterlängtat nytillskott. Jag kommer tyvärr inte ihåg, varför reservdäcket monterats framtill. Bilen vore snyggare utan!
Lastningen verkar klar. Släpets hjul (ej boggie), främre och bakre, är sammankopplade och följs åt i kurvorna. Bakaxelns hjul svänger automatiskt och håller alltså släpet ut från vägkanten. Släpets bakre hjul går i samma spår som bilens bakhjul. Man behöver alltså inte ta ut svängen mer än vid solokörning.
Suverän säkerhet på smala vägar med tvära kurvor!
Det gick undan jämfört med den gamla kanondragaren! Det blev lättare arbetsdagar – två timmar dit, tre timmars lastning inkl rast, tre timmar till Järnverket (före 17.00, annars stängt för avlastning till nästa dag).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar