Att studera i Karlstad - förr (forts 2)

5.  Nöjen
Ingen TV, bara bio med föreställningar varje dag kl 8 eller på vissa biografer kl 7 och 9. Lärarna såg inte med blida ögon på utevistelse efter kl 10 på vardagar. Nioföreställningen innebar alltså vissa risker. Det kunde bli s k ordningsanmärkning eller åtminstone svåra frågor vid nästa läxförhör. Tydligen hade man prioriterat att gå på bio! Å andra sidan var lärarna själva sällan ute på stan efter tio.

Skolan hade föreningar med syftning på skolämnena (geografi, historia t ex) och förstås idrott – men även skytte. Det sistnämnda förekom i alla gymnasier med tävlingar för hela riket eller mellan föreningar i grannstäderna. Skytteföreningen var jag medlem i – mest för att få se andra städer. Dessutom väntade värnplikten så småningom - och då hade man redan lärt sig skjuta i förväg. liksom.

Skyttelaget under tävling i Stockholm. Mausergevären är lånade från vuxenföreningen i Karlstad. De verkar nästan gömda! Vi ser lika dystra ut. Det var efter fältskjutningen, en tävlingsform, som vi sällan hade övat. Men huvudtävlingen nästa dag gick fint.

Skoldanserna ägde rum i gymnastiksalen. De var angelägna inkomster för elevföreningarna, som i tur och ordning var arrangörer. Golvet ansågs ha samma värde som ett dyrbart golv i Stadshuset och måste skyddas mot elevdanserna. Stora brädstycken (ungefär som ett pickupflak, fast längre) svängdes ned från förvaringen på läktaren och bildade ett dansgolv utan märkbara skarvar. Gratis inträde om man hjälpte till! Betydligt färre hjälpte till på söndag f m, då allt skulle tillbaka till läktaren – vilket ju var ett värre arbete.

Det var pardans, förstås, oftast till Arne Bills sexmannaorkester och det var jazz och dixieland, som vanligen spelades.

Det förekom kortspel av och till. Spelet 21 var nog vanligast. Bara för spelets skull eller med låga insatser, som det tycks idag med vårt penningvärde. Fem- och tioöringar – max 25 öre!

Men efter vinster och förluster räckte överskottet ibland till en biobiljett.

Poker någon gång – men problemet var, att det tog mycket längre tid. 

   

En vinnande kombination.

En egen radio hos en kamrat några portar bort kunde erbjuda Radio Luxemburg med kontinental jazzmusik och swing. Efter freden tillkom möjligheten att lyssna på AFN (American Forces Network), som sände för amerikanska trupper i Tyskland, som övervakades militärt av USA, England, Frankrike och Ryssland. Man kunde njuta av de allra senaste USA-plattorna – långt innan de var till salu i Karlstads musikaffärer.

Skolan slutade kl 2 på lördagarna, och då blev stadens konditorier knökfulla. Där hade man tidigare lämnat en brödkupong för varje skiva. En kupong avsedd för köp av hel limpa på ett bageri kunde växlas till ett antal sådana kuponger. Jag minns att de rosafärgade kunde gälla för vetebröd – sällsynt! Men detta hade klingat av och under gymnasieåren behövde vi inte tänka på det.

6.  Dryckerna

Någon alkohol dracks nästan aldrig. Allt var före barernas och pubarnas tid. Visserligen förekom pilsnerdrickande (c:a 2,5 %) men i så fall - om i större mängder plus hembränt - avskilt med någon likasinnad. Lärarna turades om med att vakta på skoldanserna, dock mest för att hindra obehöriga att ta sig in.

S k sprit fanns på Systemet, som vi var för unga för. Dessutom krävdes en egen ransoneringsbok med plats för uttag och stämplar. En sådan ”motbok” fick man vid 21 års ålder. Våra 17-19 år räckte inte. Flickorna (med mycket få undantag) drack varken sprit, öl eller vin, även om de blev bjudna.

Langning var sällsynt, eftersom de flesta vuxna slog vakt om sina egna ransoner. 

(forts följer)