Ånglok igen!

Lovisa Tranea hette hustrun till Bengt Gustaf Geijer, som i Värmland på 1720-talet utvecklade ett antal masugnar, stångjärnshammare, skogar och vattenfall till ett enda företag. Namnet blev Uddeholms Bolag.

Efter Geijers död 1746 styrde Lovisa Tranea företaget framgångsrikt. Hon blev den första kvinnliga företagsledaren i Sverige.

Därför fanns det all anledning att döpa ett av de första ångloken på Uddeholms nystartade järnväg efter just henne.

Hon påstås dessutom vara den dam som visat sig ett antal gånger på Uddeholms Herrgård.

Om herrgårdens spökerier har jag skrivit - se under Bloggarkiv längre ned till höger, sedan 2012 + februari + ’Oförklarliga händelser’.

Det är dock inte hennes tids herrgård, som står där idag, även om det är samma plats. Det är den tredje i ordningen.

Det behövdes en järnväg för bolagets transporter. Dess namn blev Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKLJ) och den byggdes under slutet av 1800-talet. Under sin glanstid gick den mellan Filipstad via Hagfors och Deje till Karlstad.

Dessa välbevarade lok fanns under ett antal år att beskåda helt utan skydd intill den gamla stationen i Hagfors – nu dock inomhus i ett museum där. Året är 1969. Godstrafiken pågår fortfarande (med ellok förstås). Vagnarna ser ut att vara lastade med singel.

Egna diafoton. Fotat för skojs skull - tyvärr utan kännedom om Kornknarren på 2010-talet. Annars hade det varit noggrannare.  
Klicka alltid för större format!

Välbevarade godsvagnar med loket U.A. hitom.

U.A. (= Uddeholms Aktiebolag) är tillverkat i England 1875.

                                                                                 

            

Så här ser Lovisa Traneas namne ut. 

Lovisa är betydligt större än UA, som användes i början, när järnvägen ännu inte var utbyggd till Deje (och senare ända till Karlstad).

Persontågen, eldrivna sedan länge, med ett otal stationer och hållplatser, ersattes på 1950-talet mellan Hagfors och Karlstad av synnerligen moderna och mycket bekväma tågsätt, som gavs namnet ”Uddeholmaren” – med stopp bara några få gånger på sträckan.

Jag har räknat ut att jag använde mig av NKLJ minst 200 gånger. Var man än befann sig i Sverige på väg hem till Uddeholm, så handlade det om att byta till NKLJ i Deje - om man kom med GDG (Gävle-Dalarna-Göteborg) eller i Karlstad om man använde sig av SJ.

Allt större biltäthet gjorde att tillräckligt underlag till slut saknades för att fortsätta med persontrafiken. Under 1960-talet övergick man till endast godstrafik, som fortsatte ända fram till 1990.

Den gamla banan är nu en asfalterad cykelväg genom Värmland. Då är det bekvämt med små nivåskillnader!