Den var obligatorisk för all officersutbildning. Även om det bara gällde att vara officer i händelse av krig.
Mitt yrkesval låg i framtidens töcken. Därför accepterade jag sex månaders vinterutbildning på Karlberg (inkl en månad i Umeå) efter värnplikten och plutonchefsskolan.
Du som hatar allt militärt, kan hoppa över nedanstående tokigheter!
De som tagit studenten, utsattes under värnplikten för propaganda för att välja officersyrket och åtminstone pröva på det första stadiet, dvs just kadettskolan.
För att slippa denna påverkan iscensattes olika aktioner, vilka, om de lyckades, innebar att man placerades på enklare tjänstgöring och kunde åka hem redan efter nio månader.
Att av misstag utan order skjuta sönder fönstren i ett hus (som man förstås visste var övergivet), eller att inte under några omständigheter kunna lära sig cykla (fast man egentligen kunde det) eller att under skarpskytteövningar aldrig träffa tavlan, hur nära den än placerades - eller att under skidövningar med packning och gevär på ryggen åka omkull och inte kunna komma upp utan att omedelbart ramla igen (och igen och igen…) – ja, sådant gav resultat. Om vi övriga skrattade åt detta, skulle ju befälet kanske förstå att det bara var ett spex – som kunde bestraffas. Att under alla veckor hålla masken, det var inte lätt. Men nästan alla lyckade spexmakare tog sig högt upp på samhällets stege senare i livet.
Men även för oss som hamnade på kadettskolan på Karlberg (dvs vi som inte beordrades hem), hände saker – farligare, förstås, det var ju inga spex, som gällde precis. Vid ett tillfälle satt vi uppradade på en fallen trädstam och gjorde vapenvård efter skjutning. De flesta hade gevären tvärs över sina knän. Ett skott brann av och kulan gick ovanför knäna på samtliga men bara genom ärmen (inte armen) på en av oss. En kula från ett Mausergevär (med vilket man utan kikarsikte kunde träffa en fotboll på 300 meters håll) anses gå igenom fyra soldater och stanna i en tillräckligt tjock major. Det kunde ha blivit snudd på en massaker. Den som gjorde misstaget, var en av de allra skickligaste på kursen med en brinnande önskan att bli officer. Han blev förlåten - och allt var frid och fröjd igen.
Men även våra chefer gjorde sina misstag. Den som beslöt att skolans ridhästar skull spännas för fyrhjuliga vagnar, fick snart en annan tjänst. Vagnarna förstördes, när hästarna skenade, och några hästar sköts – en av dem på stallgolvet, när hästen med vagnen efter sig galopperade rakt in i byggnaden, där vagnen stoppades av den smala ingången och hästen slets sönder av skaklar och seltyg. I en brant skogsbacke hamnade min vagn på ena sidan av en tall och den svårhållna (rid!)hästen på den andra. Skaklarna bröts av, men jag hann slänga tömmarna på hästens sida av trädet. Den skenade ut på ett gärde nedanför. Puh!
Någonting för media, kanske? Icke. Bara en del av kadettutbildningen. Vi lärde oss förresten att rida också – men det är en annan vansinnig historia.
Åter till vykortet! Det höga ”moderna” huset nere till höger var/är? ett hus med många små lägenheter. Där bodde sjuksköterskeskolans elever. Viss kikarspaning förekom från slottet, men ett bättre sätt för kontakt var att besöka dansstället Café du Boulevard på Sturegatan nära Stureplan. Där dansade man med dem i stället – mera närkontakt – eller kanske på tédansen på söndagarna mellan tre och fem i Grand Hotels spegelsal – alltid med storband. Kanske det kunde bli ett biobesök efteråt också?
En härlig tid, faktiskt, men någon yrkesofficer blev jag aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar