Detektiv Cannon´s Lincoln - - -

--- kommer ni ihåg den? I den gamla TV-serien Cannon med diverse actioninslag fräste han omkring i en Lincoln Continental från 70-talets mitt.

Runt 1995 lånade jag en sådan, som, såvitt jag minns, var en 73:a. Det stod Cartier på instrumentbrädan. Det gällde visst klockan, men kom att ge de bilarna namnet Cartier som (inofficiellt?) tillägg till modellnamnet. Bilen var till försäljning. Ett par dagar körde jag bilen – fick jag den såld, skulle det bli litet provision, sa min bilhandlarkompis.

En intresserad mackföreståndare, som var mitt egentliga byte, tvingades resa bort någon vecka. Så gick det med den affären. I stället blev det litet sightseeing i Kungl. Hufvudstaden, där jag redan bott i åratal. Slingan Sveavägen-Birger Jarlsgatan-Kungsgatan var den tidens cruisingnöje. Jag gled in något varv med bilen med min tonårige son som passagerare i det påkostade framsätet, elektriskt inställbart (förstås) till alla tänkbara lägen.

Motorn räckte gott för den tunga bilen – det mullrade litet lagom baktill vid grönt ljus – men jag hade nog hellre kört en Cadillac V8 Coupe 1938 (exempelvis). Smalare men lika lång motorhuv, nästan lika bekväm och lätt att reparera. Om det nu alls skulle behövas. Gissar att en Lincoln Continental -73 har ett par dussin fler tänkbara fel, som kunde ha medfört stopp på Kungsgatan… för det var ju en drygt 20 år gammal bil, märk väl. Men i Cadillacen från -38 hade jag känt mig bekymmersfri trots dess ålder – en eftersträvansvärd känsla. Eller varför inte i min La Salle, som jag ska presentera snart!

Apropå bekymmersfrihet - såg någon TV-halvtimmen om rockabillyfolket i norra Värmland? Om den stackars ägaren till en Dodge Charger, som skulle till träffen, men fick motorstopp? Efter expertkonsultation blev allt bra igen - det var en vakuumslang, som läckte. Skönt ändå med en häftig bil, som bara har ett småfel!

Dessutom bättre med en grusväg i Värmland med kompisar i närheten - än ett stando på Kungsgatan med mil av trafik från en kunnig kompis.